Det är högst sannolikt att den svenska riksdagen och regeringen kommer att driva igenom det så kallade datalagringsdirektivet och skylla på att EU kräver detta av Sverige som nation. För det första så är detta inte fallet, Sverige har ett val mellan att sjösätta detta direktiv eller att avvisa det.
Grönt ljus för datalagringen enligt politikerna – rött ljus för datalagring om medborgare får bestämma, anser jag.
Om inte detta är ett hot mot integriteten så är det definitivt ett hån mot alla laglydiga. Irland hävdade bestämt att datalagringen handlar om en polisiär och juridisk fråga men idag eller när fan det var, spelar ingen roll, avslog EG-domstolen den irländska begäran. Det kändes inte muntert när jag fick reda på det.
Datalagringen berör vår kommunikation som har och göra med telefoni, sms, e-post, sända samt ta emot samtal och positionsbestämningar varifrån vissa samtal eller sms skickades. Direktivet tvingar alltså internet- och mobilleverantörer att lagra denna information av abonnemangs-data, vilket företagen idag inte vill göra på grund av deras inställning till kunderna. Lagringstiden av all information tycks vara väldigt godtycklig och osäker då det kan röra sig om ett par månaders tid eller upp emot tjugo år! Varför?
Varför stödjer båda blocken just nu denna typ av direktiv? Hur kommer det sig att det inte finns ett omfattande politiskt motstånd inom riksdagen mot vad som håller på att hända i Sverige? Direktivet kritiseras inom EU, i näringslivet, av människorättsorganisationer och helt vanliga medborgare.
Jag tycker att datalagring är väldigt obehagligt.
Måste vi lagra sådana oerhörda mängder information för brottsbekämpning? Vi har redan ett överbelastat rättsväsende och polis, men ser politikerna konsekvenserna av sitt handlande?
Det politiska undantagstillståndet är ett faktum – Jag anar att Girgio Agambens begrepp lämpar sig bra för vidare diskussion om svensk lagstiftning.
”Undantagstillståndet, översatt till svenska av Sven-Olov Wallenstein, handlar om hur nöden och lagen kolliderar, och exemplifieras med västerlandets historia till och med USA:s roll och agerande efter 11 septemberattackerna. Under Romarriket fanns undantag till lagen, necessitas legem non habet, det som begås i nöd är undantaget från lagen. I modern tid, menar Agamben, har frasen kommit att betyda att makthavare kan upphäva lagen om de finner sig vara i nöd. Detta undantagstillstånd har kommit att permanenteras, säger Agamben, och blivit den huvudsakliga metoden som makthavare använder för att styra. I praktiken råder det därmed inte någon skillnad mellan rätt och politik. Han menar att det i detta är uppenbart att de mänskliga rättigheterna grundas på de medborgerliga rättigheterna och inte tvärt om. När demokratier kan utlysa undantagstillstånd, har gränsen mellan demokrati och diktatur utplånats. Agamben menar också att länders själva styrelsesätt förändrats, och övergått mer och mer till en administration i stället för att regera med lag och rätt.” Referens
Varför tar jag då upp Agamben? Jo, jag läste ett inlägg från Christian Engström som skrev följande:
”Att förslaget strider mot grundlagen bekymrar ju knappast den övervakningskåta alliansregeringen. Det där i regeringsformens andra kapitel om att vi medborgare ska vara skyddade mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande, är det ju knappast någon som tar på allvar längre.”
Kan det stämma? Vad händer då? Jo, ”staten” i sitt konstituerande av undantagstillståndet, driver likväl igenom direktiv och förordningar som egentligen inte borde kunna drivas igenom. Politiken sker i en sorts politisk gråzon där själva direktivet som drivs igenom svarar mot lagen men där dess konsekvenser inför lagen såsom sammansättning krossas i de metajuridiska eller de metapolitiska kugghjulen.
Räkna med att jag kommer att läsa mer från Agamben och sätta mig in i hans begreppslighet. Det ska tilläggas att jag har förtroende för svenskt rättsväsende överlag, men strömningar inom EU, media eller riksdag ska t.ex. inte i förväg kunna påverka rättegångar. Jag frågar mig själv, hur mycket kan politiker och stora företag påverka rättspraxis och rättegångar utan att det berör rättegången ”i sig”. Finns det något som ett isolerat rättsväsende? Jag tror inte att det är fallet. Det ska bli väldigt intressant att se hur rättegången mot The Pirate Bay kommer att utveckla sig…
Undantagstillståndet av Giorgio Agamben kan ni få tag på från axlbooks. Sven-Olov Wallenstein står för översättningen.
Motstånd.







































![[Most Recent Quotes from www.kitco.com]](https://i0.wp.com/www.kitconet.com/charts/metals/gold/t24_au_en_usoz_2.gif)
![[Most Recent Quotes from www.kitco.com]](https://i0.wp.com/www.kitconet.com/charts/metals/palladium/t24_pd_en_usoz_2.gif)


Senaste kommentarer