30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 207/51

1.

Många av kommitténs ursprungliga rekommendationer om EU:s anpassningsstrategi (CdR 3752/2013) är fortfarande giltiga och bör beaktas i anslutning till det här yttrandet. ReK vill i synnerhet fästa uppmärksamheten på förslagen om att mer direkt koppla anpassningsstrategin till tanken på klimattålighet och vidareutveckla tanken på/utvärderingarna av olika territoriers ”sårbarhet”, på förslaget om att lägga större vikt vid anpassningslösningar som bygger på grön infrastruktur samt hänsyn till biologisk mångfald och ekosystem samt på varningen för att det kan bli nödvändigt att utarbeta scenarier för anpassning till en temperaturökning som inte är begränsad till 2 oC om de globala insatserna inom ramen för Parisavtalet inte blir framgångsrika.

2.

Europeiska regionkommittén konstaterar att arbetet fortskrider med alla åtta åtgärder i EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna och att man börjar skönja resultat (t.ex. antagandet av nationella anpassningsstrategier i 75 % av EU:s medlemsstater och lanseringen av Mayors Adapt-initiativet som numera ingår i borgmästaravtalet) och ser därför fram emot kommissionens utvärdering och översyn av strategin för anpassning till klimatförändringarna. Kommittén betonar att detta är en fortlöpande process där medlemsstaterna också kontinuerligt bör uppdatera sina egna strategier för att hålla jämna steg med utvecklingen i kunskapsbasen samt de berörda regelverken och internationella avtalen.

3.

Även om kommissionen och medlemsstaterna är nyckelaktörer vid inrättandet av den politiska och rättsliga ramen, befinner sig de lokala och regionala myndigheterna i frontlinjen när det gäller att minska sina områdens sårbarhet för klimatförändringarnas olika effekter genom konkreta anpassningsåtgärder, och därför vill kommittén understryka att en välfungerande ram för flernivåstyre är av avgörande betydelse.

4.

Kommissionen bör uppmuntra ett starkare samarbete mellan olika styresnivåer (EU, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna) för att samordna prioriteringar, minimera motstridiga eller parallella osammanhängande processer, maximera synergierna mellan de strategier och planer som utarbetas på EU-nivå och nationell nivå samt de som utarbetas på regional och lokal nivå, för att på så sätt garantera större politisk enhetlighet, men även en samordnad och kompletterande verksamhet.

5.

ReK stöder EU-initiativ såsom borgmästaravtalet för klimat och energi och de nya partnerskapen för EU-agendan för städer som främjar uppkomsten av samordnade förvaltningsmodeller och samarbetsplattformar på flera nivåer. De bör anses spela en roll när det gäller att diskutera kommuners och regioners behov och förbättra samarbetet. Vi ser också fram emot ett snabbt bildande av partnerskap inom agendan för städer om den tematiska prioriteringen klimatanpassning, inklusive dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner.

6.

I detta sammanhang vill vi understryka behovet av ett större deltagande från kommuner och regioner vid utarbetandet och genomförandet av de nationella strategierna och planerna för klimatanpassning. Vi uppmanar därför EU:s medlemsstater att inrätta lämpliga institutionella strukturer eller plattformar för att främja en fortlöpande dialog och ett närmare samarbete (t.ex. genom arbetsgrupper) med beaktande av medlemsstaternas särdrag, och uppmanar kommissionen att stödja och uppmuntra denna utveckling.

7.

Regionernas viktiga roll bör beaktas bättre i översynen av EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna (t.ex. genom ett särskilt kapitel) och deras insatser ges mer stöd. Regionerna har en samordnande/medlande roll i anpassningsprocessen och ser till att de prioriteringar som fastställs av medlemsstaterna motsvarar behoven och förväntningarna på lokal nivå och vice versa. De kan även fungera som katalysatorer och stödja de insatser som de lokala myndigheterna har inlett genom att stärka deras motståndskraft mot klimat- och katastrofrisker, bygga upp kapacitet och utnyttja tillgänglig finansiering. Denna funktion kan illustreras av de regioner som redan anslutit sig till borgmästaravtalet och agerar som ”samordnare”. ReK uppmanar kommissionen att ge ett större erkännande åt det ansvar och de åtgärder som inte bara de lokala utan också de regionala myndigheterna åtar sig och genomför inom ramen för initiativet borgmästaravtalet (på samma sätt som nu sker inom Regions Adapt-initiativet).

8.

Kommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna betraktar avsaknaden av en preskriptiv rättslig ram som ett hinder för åtgärder i vissa medlemsstater. De skulle därför välkomna ett tydligare mandat från EU och de nationella myndigheterna att vidta anpassningsåtgärder. På nationell nivå välkomnar ReK de ansträngningar som vissa medlemsstater nyligen gjort för att integrera klimatanpassning i specifik lagstiftning (t.ex. som en följd av vattenramdirektivet och översvämningsdirektivet).

9.

ReK uppmanar kommissionen att undersöka hur många lokala och regionala myndigheter på EU-nivå och per medlemsstat som har en anpassningsstrategi eller anpassningsplan. På grundval av detta skulle kommissionen i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna kunna föreslå EU-omfattande och nationella mål för att främja vidareutvecklingen av lokala och regionala anpassningsstrategier/anpassningsplaner från de lokala och regionala myndigheternas sida.

10.

Förutom en välfungerande ram för flernivåstyre krävs det att man vid översynen av EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna lägger större vikt vid deltagande av flera olika aktörer och en sektorsövergripande (i stället för en silobaserad) strategi för effektivare och integrerade lokala anpassningsåtgärder. I översynen kunde man integrera (eller hänvisa till) några konkreta exempel som påvisar fördelarna med att arbeta tillsammans i stället för separat så att man kan ta fram gemensamma lösningar på lokal och regional nivå. Deltagandefrämjande strategier som dessa bör ges mycket uppmuntran och stöd, exempelvis genom EU-finansierade projekt (t.ex. inom ramen för framtida ansökningsomgångar till programmen Life eller Horisont 2020).

11.

Vi understryker vikten av att noggrant undersöka vilka framgångsfaktorer och hinder som finns för olika former av samarbete mellan forskare, användare och politiska beslutsfattare på lokal och regional nivå. Denna information bör leda fram till praktiska rekommendationer som bygger på konkreta exempel på partnerskap (med flera aktörer eller offentlig–privata) som bör ges stor spridning, t.ex. via EU:s klimatanpassningsportal Climate-Adapt.

12.

Man måste öka medvetenheten om att det är nödvändigt att vidta integrerade anpassnings- och begränsningsåtgärder via alla tänkbara kommunikationskanaler för att uppnå största möjliga synergier mellan klimatpolitikens båda delar samt undvika olämpliga former av anpassning. I detta syfte uppmanar ReK kommissionen att vid översynen undersöka innovativa mekanismer för att öka medvetenheten, öka acceptansen bland lokala och regionala aktörer (t.ex. medborgare och företag) samt främja förändrade beteenden.

13.

Kommittén betonar vikten av att bygga upp ytterligare kapacitet och ta itu med kunskapsluckorna i europeiska kommuner och regioner, och anser att Climate Adapt-portalen och det relaterade verktyget för anpassningsstöd i städer är en god utgångspunkt för detta. Det senare måste dock fortlöpande konsolideras och berikas, ytterligare främjas och knytas närmare plattformen för borgmästaravtalet, samt bli mer användarvänligt. ReK uppmanar kommissionen att samråda med kommuner och regioner så att de tillsammans kan skräddarsy Climate Adapt-portalen så att den motsvarar behoven på bästa möjliga sätt, och besluta om verktyget ska integreras i borgmästaravtalets webbplats.

14.

ReK betonar behovet av fortsatt insamling av exempel på god praxis som testats i praktiken. De kartlagda exemplen på god praxis i kommuner och regioner måste lagras på en enda, enkelt sökbar förvaringsplats som är tillgänglig för allmänheten (t.ex. Climate Adapt-portalen och/eller riktmärkeskatalogen på borgmästaravtalets webbplats) för att underlätta erfarenhetsutbyte mellan personer som arbetar inom samma område. En sådan databas bör i synnerhet innehålla lämpliga funktioner för att hjälpa till att identifiera exempel som bygger på liknande förhållanden (t.ex. i fråga om klimatrisker eller befolkningstäthet) eller liknande geografiska särdrag (såsom belägenhet i bergsområden eller i närheten av berg, floder eller havet) i syfte att ta fram anpassningstypologier. ReK är redo att bidra till kartläggningen av framgångsrika regionala modeller och mobiliseringen av pionjärregioner, till att börja med det arbete som utförs av ENVE-utskottet och gruppen av ReK:s ambassadörer för borgmästaravtalet, som bör utökas och främjas.

15.

Vi betonar att kunskapsutbyte också ska främjas genom samarbete städer emellan. Lämpliga peer-to-peer- och mentorskapsverksamheter ska kartläggas, främjas och tilldelas tillräcklig finansiering av kommissionen. De program för partnersamverkan som redan föreslagits inom ramen för borgmästaravtalet har visat sig framgångsrika och värdefulla och bör därför tjäna som förebild och utökas i framtiden (t.ex. genom årliga ansökningsomgångar).

16.

Kommittén uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att skapa en gynnsam ram för kapacitetsuppbyggnad i kommuner och regioner. Den stora mängd initiativ, verktyg och program som redan finns inom EU och som erbjuder olika kapacitetsuppbyggnadsmöjligheter för kommuner och regioner (t.ex. workshoppar, webbseminarier och vägledande material), skapar för närvarande förvirring bland stödmottagarna.

17.

Även om vissa ansträngningar görs – exempelvis med den nyligen inrättade nya portalen för den gemensamma kontaktpunkten inom ramen för EU-agendan för städer – bör kommissionen förtydliga vad som är specifikt för och vad som är kompletterande mellan de olika tjänster som kommuner och regioner erbjuds på anpassningsområdet eller områden med koppling till det, och åta sig att fylla de kunskapsluckor som uppstår under kartläggnings- och insamlingsprocessen. När det gäller denna process uppmanar ReK kommissionen att

18.

Alla styresnivåer, inbegripet kommuner och regioner, behöver ha god kunskap om klimatrisker och sårbarhet i deras områden för att vägleda dem i deras beslutsfattande och politiska processer. ReK uppmanar därför kommissionen att öka sitt stöd för risk- och sårbarhetsbedömningar på lokal och regional nivå, eftersom det är där alla anpassningsstrategier börjar, samt att stödja evidensbaserade åtgärder.

19.

Lokala och regionala myndigheter påpekar regelbundet att 1) avsaknaden av (tillgång till) användbara och begripliga klimatuppgifter och 2) bristen på sakkunskap och erfarenhet när det gäller att tolka dessa uppgifter utgör hinder för att vidta klimatanpassningsåtgärder. Det behövs därför mer stöd – genom dokumentation och utbyte av god praxis – för att för det första vägleda dem genom den befintliga informationen och för det andra hjälpa dem att anpassa och tolka effekterna på lokal/regional nivå.

20.

Vi uppmanar kommissionen att ge ytterligare stöd till kommunernas och regionernas pågående arbete med klimatmålen och riskbedömningarna genom att stärka (forsknings)verksamhet med koppling till kartläggningen av lämpliga verktyg och metoder (för riskmodeller), utvecklingen av (makro)regionala scenarier för klimatpåverkan och inrättandet av nätverk för klimattjänster (inom ramen för programmet Horisont 2020) på internationell nivå, EU-nivå, nationell nivå och lokal och regional nivå. Sådana nätverk för klimattjänster mobiliserar personer som har relevant sakkunskap och information (t.ex. inom forskarvärlden) och gör befintlig information och kunskap tillgänglig och begriplig för de lokala och regionala politiska beslutsfattarna.

21.

Kommittén betonar vikten av att stödja offentliggörandet av klimatrisker i syfte att främja anpassningsåtgärder och stimulera investeringar. Flera nya frivilliga och/eller privatledda initiativ om offentliggörande av klimatrisker håller på att växa fram och skulle kunna stödjas och främjas ytterligare av kommissionen.

22.

ReK välkomnar därför kommissionens initiativ att undersöka möjligheter till samarbete med försäkringssektorn, eftersom denna sektor är en viktig källa till uppgifter och potentiella investeringar. Vi uppmanar kommissionen att bedöma försäkringsmekanismer som kan ge incitament till att förebygga risker och bidra till att minska skador samt att arbeta med försäkringsbolagen för att se till att de delar sin kunskap och sakkunskap om riskmodellering och katastrofriskhantering med den offentliga sektorn. Befintliga framgångsrika partnerskap bör synliggöras ytterligare i översynen i syfte att inspirera och motivera andra. Kommittén framhåller att även det omvända kan vara fallet, dvs. att kommuner eller regioner som försäkringsgivare bedömer vara utsatta för ”hög risk” också möter särskilda hinder för investeringar och utveckling, och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i översynen undersöka hur dessa problem kan åtgärdas.

23.

Översynen bör ytterligare lyfta fram fördelarna med att utföra en bedömning av de socio-ekonomiska konsekvenserna av klimatanpassningsåtgärderna. En sådan socio-ekonomisk analys vägleder beslutsfattarna genom att ge dem en tydligare överblick över de potentiella kostnaderna och fördelarna med anpassning i jämförelse med att inte vidta några åtgärder, och bidrar därför till att öka medvetenheten, förstå kapacitetsbegränsningarna och kartlägga de ekonomiskt mest bärkraftiga alternativen.

24.

Kommuner och regioner behöver mer information om de olika befintliga metoder som kan tillämpas vid en sådan bedömning (t.ex. kostnader–fördelar, multikriterier, beslutsfattande av aktörer, försök och iakttagelse) och deras relevans i olika sammanhang, och föreslår därför att kommissionen tillhandahåller lämpligt stöd genom sina referensplattformar Climate Adapt och borgmästaravtalet.

25.

Kommittén betonar behovet av att tillhandahålla de lokala och regionala myndigheterna med lämpliga verktyg och indikatorer för övervakning, rapportering och utvärdering för att sprida information och stödja den lokala klimatanpassningsplaneringen. Den senare skulle även kunna främjas ytterligare genom referensplattformar för anpassning (Climate Adapt och borgmästaravtalet).

26.

Kommittén är övertygad om att det är viktigt att se till att de internationella, europeiska, nationella och regionala/lokala ramarna för övervakning, rapportering och utvärdering är ömsesidigt kompatibla och bygger på varandra – detta kommer att säkerställa enhetlighet och minimera bördan för kommunerna och regionerna.

27.

ReK välkomnar de framsteg som har gjorts i detta avseende sedan offentliggörandet av EU-strategin för klimatanpassning med utvecklingen av resultattavlan för anpassningsberedskap för EU:s medlemsstater och borgmästaravtalets övervaknings- och rapporteringsmall för anslutna städer, och välkomnar de starka kopplingar som garanteras mellan dessa båda. Kommittén anser emellertid att användningen av dem måste främjas ytterligare och att det krävs mer vägledning (t.ex. genom borgmästaravtalets webbplats).

28.

Kommittén understryker att man fortfarande måste undersöka fler synergier med andra partnerinitiativ som föreslås parallellt på internationell eller europeisk nivå (t.ex. Regions Adapt, Craft, kampanjen för motståndskraftiga städer) och som har egna system för övervakning, rapportering och utvärdering, men påpekar att ytterligare insatser för harmonisering eller samarbete inte bör ske på bekostnad av kommunernas/regionernas behov och intressen.

29.

ReK välkomnar de befintliga europeiska finansieringsinstrumenten till stöd för lokala och regionala klimatåtgärder (såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, men även Horisont 2020, Life, Europeiska unionens solidaritetsfond, finansieringsmekanismen för naturkapital), men betonar att tillgången till dessa medel dock fortfarande är den största utmaningen för kommuner och regioner. ReK uppmanar därför kommissionen att bistå de europeiska lokala och regionala myndigheterna med 1) lättåtkomlig och begriplig information om medel och finansieringsinstrument för utveckling och genomförande av deras handlingsplaner och 2) ytterligare vägledning och stöd i fråga om hur man får tillgång till och tillämpar befintliga instrument, och eventuellt även kombinerar dem (t.ex. genom skräddarsydd fortbildning).

30.

ReK påminner om sitt förslag om att anta ett synsätt som bygger på hela livscykeln när man ska bedöma kostnaderna och fördelarna med kapital för att säkerställa en långsiktig återbäring i samband med investeringar i klimattålighet. Det bör vara ett krav att konton och riskregister tar hänsyn till de ekonomiska, miljörelaterade och sociala konsekvenserna av åtgärder och kapitalinvesteringar som inte är anpassade till det förändrade klimatet eller av uteblivna åtgärder.

31.

Kommittén hoppas att översynen kommer att fästa större vikt vid regionernas potentiella roll när det gäller att underlätta tillgången till vissa finansieringssystem. Vissa regioner erbjuder redan hjälp med att förvalta och omfördela medel från de europeiska strukturfonderna, sammanföra småskaliga projekt som inrättats i kommunerna eller erbjuda direkt finansiering. ReK betonar dock att ytterligare vägledning fortfarande behövs för att hjälpa dessa förvaltningsmyndigheter att utnyttja de tillgängliga EU-fondernas och de innovativa finansiella instrumentens fulla potential.

32.

Vi uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka idén med snabbare tillgång till finansieringsinstrument för vissa lokala och regionala myndigheter på grundval av faktorer såsom offentligt åtagande att genomföra omfattande anpassningsåtgärder (t.ex. genom att ansluta sig till borgmästaravtalet), att ha genomfört en omfattande risk- och sårbarhetsbedömning eller att ha utvecklat en handlingsplan för klimatanpassningsåtgärder. En översyn av villkoren för att få tillgång till vissa medel eller urvals- och tilldelningskriterier för bidrag inom de olika programmen (såsom Horisont 2020 och Life) från kommissionens sida skulle möjliggöra och gynna en snabbare tillgång. Denna möjlighet bör utforskas mer ingående också inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, och man bör rekommendera alla förvaltningsmyndigheter att utnyttja den möjlighet som redan finns i ett antal regionala operativa program att prioritera åtgärderna i de handlingsplaner för hållbar energi och de handlingsplaner för hållbar energi och klimatåtgärder som antagits av de kommuner som skrivit under borgmästaravtalet.

33.

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ – inom ramen för förberedelserna inför nästa fleråriga budgetram – att utvärdera framstegen i genomförandet av EU:s olika fonder samt användningen av bidrag och andra finansieringsinstrument (t.ex. erfarenheter från Life-programmet och integrering av klimatåtgärder i ESI-fonderna). Detta bör bidra till att 1) föreslå rätt mix av både integrerade och mer anpassningsspecifika finansieringsinstrument utan att minska de nödvändiga budgetmedlen för begränsning av klimatförändringarna, och 2) utarbeta rekommendationer för de kommande ansökningsomgångarna för projekt (inom t.ex. Life och Horisont 2020), för att på så sätt fylla de återstående luckorna i finansieringen av de lokala klimatanpassningsåtgärderna.

34.

Kommunerna och regionerna betraktar Life-programmet, och särskilt dess integrerade projekt för klimatpolitik, som ett av de viktigaste finansiella verktygen för att testa, göra pilotprojekt med och demonstrera anpassningsåtgärder med ett sektorsövergripande arbetssätt och i stor territoriell skala (regionalt, multiregionalt, nationellt eller transnationellt). ReK uppmanar därför med eftertryck kommissionen att utvidga och ge ytterligare stöd till det.

35.

Många av EU:s kommuner och regioner har en enorm outnyttjad potential att locka mer investeringar och många av dem står också inför allvarliga hinder när det gäller de egna investeringarna.

36.

Kommissionen bör därför fortsätta att undersöka innovativa sätt att kanalisera investeringar på området klimatanpassning till de lokala och regionala myndigheterna. ReK uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämplig rådgivning, vägledning och stöd från sakkunniga när det gäller att förbereda hållbara investeringar (t.ex. genom Europeiska centrumet för investeringsrådgivning eller annan riktad kapacitetsuppbyggnadsverksamhet) och säkra finansiering. Översynen skulle kunna ge exempel på mekanismer för att engagera privata investerare och samarbeta med försäkringsbolag – och kommissionen bör även fortsättningsvis stödja pilotinitiativ som går i denna riktning.

37.

Kommunerna och regionerna bör få hjälp att finna den kombination av offentliga och privata medel – från internationella, europeiska, nationella och lokala källor – som utifrån deras lokala förhållanden är lämpligast för att finansiera anpassningsåtgärderna. Såsom framhålls i halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 ska kommissionen ytterligare undersöka hur man kan ta itu med de kvarstående investeringsbehoven genom att samla europeiska, nationella och privata medel.

38.

Under de senaste åren har den internationella dialogen om klimatfrågor intensifierats och lett fram till nya internationella avtal, såsom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, 2030-agendan för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar. Kommittén uppmanar därför kommissionen att ytterligare integrera sina insatser i dessa globala ramar, stärka sin roll som förebild och bidra till synergier mellan dem.

39.

Översynen bör bättre återspegla den gränsöverskridande aspekten av klimatriskhantering. I detta sammanhang framstår makroregionalt samarbete som en relevant strategi för att främja EU:s klimatanpassning genom att underlätta informationsutbyte och sammanföra insatser över administrativa gränser. Därför bör kommissionen överväga att utvidga och ytterligare stödja sina transnationella pilotinitiativ, t.ex. i Donau-, Östersjö- och Alpregionerna samt i den adriatisk-joniska regionen, till andra makroregioner i Europa och resten av världen.

40.

Kommittén uppmanar kommissionen att kraftigare betona fördelarna med samarbete mellan regioner (och mellan kommuner). I detta avseende bör det nya globala borgmästaravtalet för klimat och energi ge andra regioner i världen nya möjligheter att dra nytta av de europeiska erfarenheterna och exemplen, men också ge de europeiska lokala och regionala myndigheterna möjlighet att lära sig av sina motsvarigheter på andra kontinenter.

41.

Med hänsyn till UNFCCC:s senaste prognoser om framtida migrationsströmmar bör man i översynen redogöra närmare för kopplingen mellan klimatanpassning och migration och därför införa ett nytt kapitel om de utmaningar och möjligheter som klimatbetingad migration medför. I detta sammanhang bör kommissionen undersöka hur man kan ge större stöd till kommuner och regioner när det gäller att hantera migranters och flyktingars rörlighet och eventuellt integrationen av dem.

42.

Sammanfattningsvis skulle Europeiska regionkommittén vilja uttrycka sin vilja att delta i processen för samråd med berörda parter angående översynen av EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna, som ska ledas av kommissionen under början av 2017, och anser att rekommendationerna i detta yttrande – men även i andra yttranden med koppling till klimatanpassningen (1) – utgör en god utgångspunkt för kommande diskussioner.