21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/1

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/2

—

med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 26,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

—

med beaktande av den gemensamma Sorbonnedeklarationen om harmonisering av uppbyggnaden av det europeiska systemet för högre utbildning, som undertecknades den 25 maj 1998 i Paris av fyra ministrar som företrädde Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland (Sorbonnedeklarationen) (1),

—

med beaktande av den gemensamma deklaration som undertecknades i Bologna den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder (Bolognadeklarationen) (2),

—

med beaktande av kommunikén från konferensen för europeiska ministrar med ansvar för högre utbildning som hölls i Leuven och Louvain-la-Neuve den 28–29 april 2009 (3),

—

med beaktande av Budapest–Wien-deklarationen av den 12 mars 2010 som antogs av utbildningsministrarna från 47 länder och som innebar det officiella inrättandet av det europeiska området för högre utbildning (4),

—

med beaktande av kommunikén från ministerkonferensen och det tredje Bologna Policy Forum som hölls i Bukarest den 26–27 april 2012 (5),

—

med beaktande av strategin för rörlighet 2020 i det europeiska området för högre utbildning som antogs av ministerkonferensen om detta, som hölls i Bukarest den 26–27 april 2012 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (9),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (10),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) (11),

—

med beaktande av slutsatserna av den 26 november 2009 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om att utveckla utbildningens roll i en väl fungerande kunskapstriangel (12),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av den högre utbildningen (13),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (14),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011Unga på väg – att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte  (15),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2006Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten: utbildning, forskning och innovation (COM(2006)0208),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning (COM(2011)0567),

—

med beaktande av rapporten Higher Education in Europe 2009: Developments in the Bologna Process (Högre utbildning i Europa 2009: utvecklingen inom Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2009) (16),

—

med beaktande av rapporten Focus on Higher Education in Europe 2010: The Impact of the Bologna Process (Fokus på högre utbildning i Europa 2010: konsekvenserna av Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2010) (17),

—

med beaktande av rapporten Focus on Higher Education in Europe 2012: The Impact of the Bologna Process (Fokus på högre utbildning i Europa 2012: konsekvenserna av Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2012) (18),

—

med beaktande av 2007 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland lärare (19),

—

med beaktande av 2009 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland studenter (20),

—

med beaktande av Eurostats publikation av den 16 april 2009The Bologna Process in Higher Education in Europe – Key indicators on the social dimension and mobility (Bolognaprocessen i högre utbildning i Europa – nyckelindikatorer om den sociala dimensionen och rörlighet) (21),

—

med beaktande av slutrapporten från den internationella konferensen om finansiering av högre utbildning, som hölls i Jerevan i Armenien den 8–9 september 2011 (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om dialogen mellan universitet och näringsliv: Ett nytt partnerskap för modernisering av Europas universitet (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om EU-institutionernas bidrag till konsolideringen av och framstegen för Bolognaprocessen (25),

—

med beaktande av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) (26),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0121/2015), och av följande skäl:

A.

Bolognaprocessens betydelse i den rådande ekonomiska situationen bör handla om att eftersträva målen om att få till stånd högsta möjliga nivå på kunskap och innovation för medborgare genom bred tillgång till utbildning och dess ständiga förnyelse, och detta bör återspeglas i översynen av Europa 2020-strategin och i genomförandet av Junckers investeringsplan för Europa.

B.

Analyser visar att nästan var tredje arbetsgivare i EU har problem med att få tag på anställda med rätt kompetens. Mot bakgrund av målet att minska EU:s kompetensglapp (glappet mellan en individs arbetskompetens och arbetsmarknadens krav) har Bolognareformen hittills inte varit särskilt framgångsrik. Kompetensglappet har blivit en central utmaning för Europa och påverkar alla delar av samhället, från företagens produktivitet och effektivitet till ungdomars välbefinnande i dag och i framtiden.

C.

Problemet med ungdomsarbetslösheten har inte förbättrats mycket sedan början av krisen 2008. I slutet av 2014 fanns det ungefär 5 miljoner arbetsösa ungdomar under 25 i EU.

D.

Som en filosof har uttryckt det ska sökandet efter sanning och skönhet vara universitetens kännemärke, jämte deras skyldighet att utbilda nya yrkesmänniskor, vetenskapsmän, ingenjörer, lärare, doktorer, politiker och medborgare.

E.

Det är viktigt att betrakta universiteten som de verkliga aktörerna i Bolognaprocessen, vid sidan av deras stödfunktion inom samordningen och regleringen av och som resurs för regionala och nationella institutioner.

F.

Detta mellanstatliga initiativ, som skett i nära samarbete med den akademiska världen, har lett till insatser för att på europeisk nivå gemensamt hitta lösningar på de allvarliga problem som råder i många länder, men dessa har visat sig otillräckliga.

G.

Det verkliga syftet med Bolognaprocessen är att främja rörlighet och internationalisering, samt att se till att de olika systemen för högre utbildning är kompatibla och jämförbara i fråga om standarder och kvalitet samtidigt som man respekterar universitetens självbestämmande och således bidrar till att skapa ett autentiskt och demokratiskt europeiskt område som erbjuder lika villkor för medborgarna.

H.

En utvärdering behöver göras av de senaste 15 årens framsteg där man tar hänsyn till både framgångarna med samarbetet mellan regioner och de ihållande problem som påträffats och den variation som råder i fråga om hur de fastställda målen uppnåtts.

I.

I de flesta länder har Bolognaprocessen blivit ett riktmärke för och motiverat utbildningsreformer, medan den i vissa länder kan ha uppfattats, på grund av dålig information och bristande förståelse för processens verkliga vision, som en byråkratisk börda.

J.

Det är viktigt att lyfta fram Bolognaprocessens alleuropeiska karaktär och alla aktörers delaktighet, inte minst studenter, lärare, forskare och personal.

K.

Ett ständigt och ökat ekonomiskt stöd till utbildning, fortbildning, kunskap och forskning är avgörande, särskilt i dessa tider av ekonomisk kris.

L.

I denna konstant föränderliga kontext finns det ett behov av att på nytt bekräfta det politiska åtagande som ligger till grund för Bolognaprocessen och den medverkan i förverkligandet av processen från de europeiska institutionernas, de nationella regeringarnas och alla andra relevanta aktörers sida.

1.

Europaparlamentet konstaterar att utbildning och forskning är en av grundpelarna i vårt samhälle när det gäller att främja kompetensutveckling, tillväxt och sysselsättningsskapande. Parlamentet understryker att ökade investeringar i utbildning har en avgörande betydelse för att effektivt bemöta arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, och att främja social delaktighet.

2.

Europaparlamentet noterar att Bolognaprocessen skulle kunna bidra till att hantera kompetensglappet i EU om studenterna erbjöds och tilläts utveckla de kompetenser som arbetsmarkanden kräver, och att den därigenom skulle kunna uppnå det viktiga målet att öka de utexaminerades anställbarhet.

3.

Europaparlamentet inser Bolognaprocessens roll i skapandet av ett kunskapens Europa. Parlamentet lyfter fram att kunskapsspridning, utbildning och forskning är huvudelement i Europa 2020-strategin och bidrar till att främja europeiskt medborgarskap. Parlamentet lyfter dessutom även fram behovet av samråd inom högskolevärlden (lärare, studenter och personal) i syfte att förstå motståndet mot reformer knutna till Bolognaprocessen, men också behovet att garantera en offentlig utbildning som är kostnadsfri och tillgänglig för alla och som svarar mot samhällets behov.

4.

Europaparlamentet konstaterar att Bolognareformerna ledde till inrättandet av ett europeiskt område för högre utbildning och har möjliggjort framsteg de senaste 15 åren genom att göra strukturerna för högre utbildning mer jämförbara, öka rörligheten, tillhandahålla kvalitetssäkringssystem och erkänna examensbevis, förbättra kvaliteten på utbildningssystemen samt göra den högre utbildningen i Europa mer attraktiv.

5.

Europaparlamentet konstaterar mycket fortfarande finns att göra inom Bolognaprocessen när det gäller att anpassa utbildningssystemen till arbetsmarknadens behov och förbättra den övergripande anställbarheten och konkurrenskraften samt göra den högre utbildningen i Europa mer attraktiv. Parlamentet noterar att Europas högre utbildningsanstalter bör kunna reagera snabbare på ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och tekniska förändringar i det moderna samhället i syfte att fullt ut utnyttja sin potential för att uppmuntra tillväxt, anställbarhet och social sammanhållning.

6.

Europaparlamentet noterar målen för de kommande åren och de nationella prioriteringarna för åtgärder som ska vidtas senast 2015, vilka fastställdes av ministerkonferensen om ett europeiskt område för högre utbildning som hölls i Bukarest 2012 samt dess rekommendationer för strategin för rörlighet 2020, som förespråkade inrättandet av nya observationsorgan, nya strategier för de olika europeiska universitetssamhällena samt nya system för integrering av medlemmar i dessa samhällen i reformprocessen för denna plan.

7.

Europaparlamentet uppmanar länderna i det europeiska området för högre utbildning att genomföra de gemensamt överenskomna reformer som syftar till att påskynda uppnåendet av Bolognaprocessens mål, och att stärka trovärdigheten för det europeiska området för högre utbildning. Parlamentet uppmuntrar till stöd till de länder som har svårt att genomföra dessa reformer. Parlamentet stöder i detta hänseende inrättandet av breda partnerskap mellan länder, regioner och relevanta aktörer.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare förbättra och förnya bedömningen av systemen för högre utbildning mot bakgrund av de standarder som tidigare satts av utbildningssystem på internationell nivå samt belöna topprestationer i syfte att driva kunskaper, forskning och vetenskap vidare.

9.

Europaparlamentet understryker vikten av att bevara mångfalden inom undervisningen, däribland den språkliga mångfalden. Parlamentet uppmanar medlemsstatera att öka studiebidragen och se till att de är lättillgängliga.

10.

Europaparlamentet påpekar att ytterligare insatser behövs för att utveckla det europeiska området för högre utbildning, och att man behöver bygga vidare på de framsteg som gjorts med att uppnå målen och samordna det europeiska området för allmän utbildning och yrkesutbildning, det europeiska området för livslångt lärande och det europeiska forskningsområdet.

11.

Europaparlamentet uppmanar alla aktörer som arbetar med genomförandet av Bolognaprocessen att stärka kvalitetssäkringen i syfte att uppnå ett europeiskt område för högre utbildning som ökar sin attraktivitet som referens för akademisk toppkvalitet globalt.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, länderna i det europeiska området för högre utbildning och EU som helhet, att öka allmänhetens förståelse och stöd för Bolognaprocessen, bland annat genom åtgärder på gräsrotsnivå för en mer effektiv och dynamisk delaktighet i uppnåendet av processens mål.

13.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen som medlem av Bolognaprocessen har en viktig roll att spela i utvecklingen av det europeiska området för högre utbildning, och uppmanar kommissionen att mer aktivt blåsa nytt liv i processen och påskynda insatserna för att uppnå de fastställda målen.

14.

Europaparlamentet konstaterar behovet av att inkludera kvaliteten på utbildning och forskning i tjänstesektorn i de uppsatta målen. Parlamentet anser att en av indikatorerna för uppnåendet av dessa mål vore en ökad anställbarhet av utexaminerade, vilket också är ett mål i Europa 2020-strategin.

15.

Europaparlamentet kräver att en dialog inleds mellan regeringarna, de högre utbildningsanstalterna och forskningsinstituten för att rikta, maximera och effektivisera användningen av de tillgängliga medlen och söka nya och diversifierade finansieringsmodeller för att komplettera den offentliga finansieringen. Parlamentet betonar även betydelsen av Horisont 2020 som motor för gemensamma forskningsprojekt bland europeiska högre utbildningsanstalter, och oroar sig över de fortsatta försöken att minska dess finansiering medan andra områden av budgeten inte ifrågasätts.

16.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att förbättra effektiviteten vid utnyttjande av offentliga medel inom utbildningen och att respektera EU:s överordnade mål att investera 3 % av unionens BNP i FoU senast 2020. Parlamentet understryker att en ambitiös finansiering av utbildning och forskning är nödvändig, eftersom de är ett av de viktigaste verktygen för att säkra tillgång till kvalitetsutbildning för alla samt att bekämpa den ekonomiska krisen och arbetslösheten.

17.

Europaparlamentet noterar de potentiella finansieringsmöjligheter för högre utbildning, fortbildning och utbildning som Efsi bör tillhandahålla. Parlamentet uttrycker sin djupa oro inför de planerade nedskärningarna i finansieringen för Horisont 2020, vilka är direkt knutna till forskning och utbildning, till fördel för Efsi.

18.

Europaparlamentet varnar för att varje nedskärning i Horisont 2020 otvivelaktigt skulle påverka ett fullt genomförande av Bolognaprocessen, och uppmanar därför kommissionen att dra tillbaka varje sådant förslag.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar såväl nedifrån och upp-strategier som uppifrån och ned-strategier, som involverar hela den akademiska världen och arbetsmarknadens parter, och efterlyser ett politiskt engagemang och samarbete från ministrarna i det europeiska området för högre utbildning när det gäller att ta fram en gemensam strategi för genomförandet av Bolognareformerna.

20.

Europaparlamentet efterlyser en vidareutveckling av studieprogram med tydligt definierade mål, som tillhandahåller den kunskap och den kombination av färdigheter, både allmän och yrkesmässig, som behövs för att förbereda utexaminerade för arbetsmarknadens krav och stärka deras kapacitet för ett livslångt lärande, men även medborgares delaktighet, något som är avgörande. Parlamentet stöder ett fullt genomförande av den europeiska ramen för erkännande av yrkeskvalifikationer.

21.

Europaparlamentet understryker den roll som ämnena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik spelar och deras betydelse för samhället, ekonomin och utexaminerades anställbarhet.

22.

Europaparlamentet kräver ett korrekt genomförande av det europeiska systemet för överföring av studentmeriter och tillägget till examensbevis inom det europeiska området för högre utbildning, vilka är viktiga verktyg med anknytning till studenters arbetsbörda och läranderesultat, i syfte att underlätta rörligheten och hjälpa studenterna att ställa samman sina akademiska och icke-akademiska prestationer.

23.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera ett ömsesidigt erkännande av och kompatibilitet mellan akademiska examina för att stärka systemet för kvalitetssäkring på europeisk nivå och i alla länder som har slutit sig till det europeiska området för högre utbildning, i linje med den reviderade versionen av de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom det europeiska området för högre utbildning. Parlamentet uppmanar alla länder inom det europeiska området för högre utbildning och deras respektive organ för kvalitetssäkring att ansluta sig till de europeiska nätverken för kvalitetssäkring (Enqa och Eqar).

24.

Europaparlamentet uppmuntrar Bolognaprocessens partner, och särskilt kommissionen, att regelbundet mäta kompetenserna och kompetensglappen vid den tidpunkt de utexaminerade gör sin entré på arbetsmarknaden.

25.

Europaparlamentet understryker betydelsen av Europa 2020-strategins mål enligt vilket 40 % av 30–34-åringar ska ha fullgjort universitets- och högskoleutbildning och tillägnat sig lämpliga färdigheter och kompetenser för att finna en meningsfull sysselsättning.

26.

Europaparlamentet betonar värdet av referensramar för kvalifikationer för att öka öppenheten, och uppmanar Bolognaländerna att göra sina nationella referensramar för kvalifikationer kompatibla med dem i det europeiska området för högre utbildning och med de europeiska referensramarna för kvalifikationer.

27.

Europaparlamentet betonar att de nationella referensramarna för kvalifikationer i många medlemsstater fortfarande behöver anpassas till den europeiska referensramen för kvalifikationer såväl som till de europeiska standarderna och riktlinjerna (ESG). Parlamentet noterar att många nationella referensramar för kvalifikationer ännu inte registrerats i det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning (Eqar).

28.

Europaparlamentet noterar att rörligheten för studenter, lärare, forskare och personal är en av Bolognaprocessens huvudprioriteringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka möjligheterna för och kvaliteten på rörligheten, och lyfter fram behovet av att stärka genomförandet av strategin för rörlighet 2020 i det europeiska området för högre utbildning samt att uppnå det kvantitativa målet på 20 % för rörlighet för studerande senast 2020. Parlamentet betonar i detta sammanhang den viktiga roll som programmet Erasmus+ och Horisont 2020 spelar, samt betydelsen av att de genomförs och främjas på ett smidigt och effektivt sätt. Parlamentet understryker att studiebidrag knutna till Erasmus+ bör undantas från beskattning och sociala avgifter.

29.

Europaparlamentet uppmanar till en stegvis integrering av rörlighet för studerande i universitetens officiella kursplaner.

30.

Europaparlamentet understryker behovet av att involvera ett lämpligt antal studerande och lärare inom områdena konst och musik i EU:s program för rörlighet.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera europeiska och internationella arrangemang för partnerskap och rörlighet bland kriterierna för rankning av universitet och andra utbildningsanstalter.

32.

Europaparlamentet noterar den centrala roll som högre utbildningsanstalter har när det gäller att främja och utbilda akademiker och forskare med sådan kunskap och kompetens att de tack vare sin anställbarhet lyckas i den globala ekonomin.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, EU och det europeiska området för högre utbildning att stärka rörligheten genom att främja språkinlärning, undanröja administrativa hinder, tillgängliggöra en adekvat finansiell stödmekanism och garantera överförbara bidrag, stipendier och lån. Parlamentet noterar att rörligheten fortsatt är mindre tillgänglig för studerande från mindre välbärgade förhållanden.

34.

Europaparlamentet betonar, både när det gäller utformningen och genomförandet av program, utbildningsparadigmens övergång till ett mer studentinriktat perspektiv som tar hänsyn till de studerandes personliga utveckling. Parlamentet understryker vikten av de studerandes deltagande i styrningen av den högre utbildningen.

35.

Europaparlamentet understryker att studieprogrammen bör fokusera på långsiktiga marknadsbehov. Parlamentet betonar också att anställbarheten innebär att studerande ska bemästra ett brett antal olika kompetenser som ska förbereda dem för arbetsmarknaden och utrusta dem för livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till aktiv dialog och nationellt och gränsöverskridande samarbete om program och praktikplatser mellan universitet och näringsliv, vilket skulle kunna bidra till att motverka den ekonomiska krisen, stimulera ekonomisk tillväxt och främja ett kunskapsbaserat samhälle, och därigenom tillhandahålla möjligheter i en bredare samhällelig mening. Parlamentet uppmuntrar högre utbildningsanstalter att var öppna för tvärvetenskapliga studier, inrättandet av forskningsinstitut vid universiteten och samarbete med olika partner.

36.

Europaparlamentet betonar behovet att erbjuda breda möjligheter till livslångt lärande och till kompletterande utbildningsformer såsom icke-formell och informell utbildning, vilka är avgörande för utvecklingen av mjuka färdigheter.

37.

Europaparlamentet efterlyser insatser för att stärka kopplingen mellan högre utbildning, forskning och innovation, däribland genom främjandet av forskningsbaserad utbildning, och belyser Horisont 2020-programmet som en viktig finansieringsmekanism för att stärka forskningen. Parlamentet efterlyser en bättre synkronisering av åtgärder till stöd för Bolognaprocessen såsom programmen Horisont 2020 och Erasmus+.

38.

Europaparlamentet efterlyser mer flexibla inlärningssätt som omfattar program för gemensamma examina och tvärvetenskapliga studier och som stöder innovation, kreativitet, yrkesutbildning, varvad utbildning och företagande inom högre utbildning, och efterlyser en utredning av potentialen hos ny teknik, digitalisering och IKT i syfte att berika lärande och undervisning, samt att ytterligare utveckla en bred uppsättning kompetenser och nya metoder för inlärning, undervisning och bedömning.

39.

Europaparlamentet uppmanar de högre utbildningsanstalterna, den offentliga förvaltningen, arbetsmarknadens parter och företagen att leda en pågående dialog för att underlätta och öka anställbarheten. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att fokusera diskussionen på den högre utbildningens outnyttjade potential när det gäller att stimulera tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar länderna i det europeiska området för högre utbildning och de högre utbildningsanstalterna att öka samarbetet i syfte att säkerställa praktikplatser och lärlingsplatser av hög kvalitet och att stärka rörligheten i samband med detta. Parlamentet understryker att aktörerna bör samarbeta bättre för att höja grundkvalifikationerna och förnya en erfaren arbetskraft, samt att förbättra tillhandahållandet, tillgängligheten och kvaliteten på karriär- och yrkesvägledningen. Parlamentet anser dessutom att praktikplatser inom utbildningsprogram och lärande på arbetsplatsen fortsatt ska uppmuntras.

40.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att låta erkända flyktingar få tillgång till alla institutioner i det europeiska området för högre utbildning som kan göra det möjligt för dem att bygga upp ett självständigt liv genom utbildning. Parlamentet understryker dessutom att förfarandet med uppehållstillstånd för högskoleutbildade som söker en kvalificerad yrkesverksamhet ytterligare bör liberaliseras. Parlamentet betonar att insatserna för ömsesidigt erkännande av erkända flyktingar bör förstärkas, särskilt med hänsyn till rörligheten för sådana studerande.

41.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna, och alla högre utbildningsanstalter som anslutit sig till det europeiska området för högre utbildning, är skyldiga att tillhandahålla kvalitativ utbildning som svarar mot de samhälleliga och ekonomiska utmaningarna, och betonar behovet av att de samarbetar nära i syfte att uppnå målen som fastställts inom ramen för Bolognaprocessen.

42.

Europaparlamentet noterar att enbart ett fåtal medlemsstater har skapat en heltäckande strategi för att inkludera studerande från mindre välbärgade socioekonomiska bakgrunder i högre utbildning och således tackla problemet med det så kallade sociala filtret.

43.

Europaparlamentet uppmanar till större medverkan från högstadie- och gymnasielärare i Bolognaprocessen när det gäller att främja kvaliteten på lärarutbildningarna och den yrkesmässiga rörligheten i syfte att möta de nya utbildningsutmaningarna i ett kunskapsbaserat samhälle och bidra till de studerandes förbättrade prestationer.

44.

Europaparlamentet understryker utbildningens roll och dess kvalitets- och undervisningsmål när det gäller att forma framtida generationer och bidra till en bredare samhällelig och ekonomisk sammanhållning, samt till jobbskapande, ökad konkurrenskraft och tillväxtpotential. Parlamentet vill i detta sammanhang se ett ökat erkännande av läraryrket.

45.

Europaparlamentet efterlyser ekonomiska och sociala insatser för att förbättra den sociala delaktigheten genom att ge rättvis och öppen tillgång till högkvalitativ utbildning för alla, underlätta erkännandet av akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer, liksom studieperioder utomlands och tidigare studier, program för mjuka färdigheter och icke-formellt och informellt lärande, samt tillhandahålla relevant utbildning till en diversifierad studentgrupp genom livslångt lärande.

46.

Europaparlamentet lyfter fram den sociala dimensionen av Bolognaprocessen. Parlamentet kräver målinriktade åtgärder för högre deltagande av underrepresenterade och missgynnade grupper, även genom internationella rörlighetsprogram.

47.

Europaparlamentet understryker den roll som rörlighet i utbildningen har för interkulturellt lärande, och att man inom Bolognaprocessen bör vidta aktiva åtgärder för att främja de studerandes interkulturella kunskap och respekt.

48.

Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser för att utarbeta en strategi för den externa dimensionen av det europeiska området för högre utbildning, genom samarbete med andra regioner i världen, i syfte att öka dess konkurrenskraft och attraktion på global nivå, förbättra tillhandahållandet av information om det europeiska området för högre utbildning, stärka samarbete baserat på partnerskap, intensifiera den politiska dialogen och i högre grad erkänna kvalifikationer.

49.

Europaparlamentet betonar behovet av förbättrad datainsamling bland länderna i det europeiska området för högre utbildning i syfte att bättre kunna kartlägga och bemästra Bolognaprocessens utmaningar.

50.

Europaparlamentet betonar vikten av nästa ministerkonferens om det europeiska området för högre utbildning, som ska hållas i Jerevan i maj 2015, för att objektivt och kritiskt utvärdera både framsteg och motgångar vad avser uppnåendet av prioriteringarna för 2012–2015, i syfte att stärka och ytterligare befästa det europeiska området för högre utbildning med unionens fulla stöd.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/10

—

med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (3),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2014 om europeisk audiovisuell politik i den digitala eran (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010En digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

—

med beaktande av kommissionens första rapport av den 4 maj 2012 om tillämpningen av direktiv 2010/13/EU om audiovisuella medietjänster – Audiovisuella medietjänster och internetanslutna utrustningar: tidigare och framtida perspektiv (COM(2012)0203),

—

med beaktande av kommissionens första rapport av den 24 september 2012 om tillämpningen av artiklarna 13, 16 och 17 i direktiv 2010/13/EU under perioden 2009–2010 – Främjande av europeiska produktioner i EU-baserade tablålagda audiovisuella medietjänster på begäran (COM(2012)0522),

—

med beaktande av kommissions tredje rapport av den 7 december 2012On the challenges for European film heritage from the analogue and the digital era (SWD(2012)0431), om genomförandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation (2005/865/EC) av den 16 november 2005 om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher,

—

med beaktande av kommissions meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 24 april 2013Förberedelse för en helt konvergerad audiovisuell värld: tillväxt, skapande och värderingar (COM(2013)0231),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2013 om statligt stöd till filmer och andra audiovisuella verk (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2014Europeisk film i den digitala tidsåldern – Att förena kulturell mångfald och konkurrenskraft (COM(2014)0272),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 december 2014 om europeisk film i den digitala tidsåldern,

—

med beaktande av sin resolution av 16 november 2011 om europeisk biograffilm i den digitala tidsåldern (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om distribution på internet av audiovisuella verk inom EU (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2013 om genomförande av direktivet om audiovisuella medietjänster (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förberedelse för en helt konvergerad audiovisuell värld (9),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0123/2015), och av följande skäl:

A.

Film är varor av både ekonomisk och kulturell karaktär, som i hög grad bidrar till den europeiska ekonomin i fråga om tillväxt och sysselsättning samtidigt som den hjälper till att utforma europeiska identiteter genom att spegla den kulturella och språkliga mångfalden, främja europeiska kulturer över gränserna och underlätta kulturella utbyten och ömsesidig förståelse bland medborgarna samt genom att bidra till uppkomsten och utvecklingen av kritiskt tänkande.

B.

De kulturella och kreativa sektorernas potential i Europa, framför allt filmindustrins, har ännu inte utnyttjats till fullo, vare sig vid främjandet av Europas kulturella mångfald och kulturarv eller vid skapandet av hållbar tillväxt och hållbara arbetstillfällen på ett sätt som i sin tur också kan bli till nytta för andra sektorer inom ekonomin, så att Europa får en konkurrensfördel på det globala planet.

C.

Den europeiska filmindustrin är en av världens största producenter och 1 500 filmer släpptes under 2014, men den utmärks av en heterogen struktur både i fråga om finansiering och typer av produktion.

D.

Utmärkande för de europeiska filmerna är deras kvalitet, egenart och mångfald, men de produceras och distribueras i begränsad skala inom unionen och detta framgår av att de har en rätt ringa publik och samtidigt utsätts både för stark internationell konkurrens och svårigheter att distribueras, både inom och utanför Europa.

E.

Spridningen av europeiska icke-inhemska filmer i medlemsstaterna är fortfarande ringa, trots att så många filmer produceras varje år. Icke-europeiska alster sprids däremot i stor utsträckning inom unionen.

F.

Mångfalden i europeisk film återspeglar rikedomen och styrkan i Europas kulturella och språkliga mångfald, vilket betyder att den europeiska filmmarknaden är naturligt fragmenterad.

G.

Främjandet av produktion av kvalitetsfilmer är särskilt viktigt för mindre medlemsstater vilkas språk talas av bara några få människor.

H.

Programmet Kreativa Europas delprogram Media (nedan kallat Media) erbjuder nya finansieringskällor och möjligheter till distribution och spridning av europeiska icke-inhemska filmer och till publikutveckling och stöd för mediekompetens.

I.

Ett av huvudmålen för den digitala inre marknaden bör vara att skapa tillit till och förtroende för internet och bredda tillgången till lagligt audiovisuellt innehåll och på det sättet bidra till investeringar i europeisk film.

J.

Eftersom filmer först förevisas på biografer kommer en viktig del av intäkterna från dem just från sådana förevisningar. De är därför oerhört viktiga för att produktionen och distributionen av europeiska filmer ska kunna finansieras och dessutom spelar de en utslagsgivande roll för om filmerna ska ha framgång i andra visningsfönster längre fram.

K.

Allt flera europeiska filmer med anspråkslös budget för produktion och marknadsföring skulle dock ha nytta av mera flexibla strategier för filmsläpp och av att tidigare bli tillgängliga i form av beställvideotjänster.

L.

Bättre organiserade visningsfönster skulle ge maximal potentiell publik och samtidigt göra det mindre attraktivt att konsumera film under olagliga förhållanden.

M.

Enligt artikel 13.1 i direktivet om audiovisuella medietjänster ska medlemsstaterna se till att leverantörer av beställtjänster (i direktivet kallade medietjänster på begäran) främjar europeiska produktioner. Denna bestämmelse har genomförts på många olika sätt med olika nivåer på de rättsliga kraven, vilket lett till att leverantörerna etablerar sig i de medlemsstater där kraven är lägst.

N.

Merparten av det offentliga stödet till den europeiska filmindustrin, både från nationella källor och EU-källor, är avsatt för filmproduktion.

O.

I artikel 14 av förordning (EU) nr 1295/2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa står det att kommissionen ska inrätta en ”lånegaranti för de kulturella och kreativa sektorerna” för att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag i de kulturella och kreativa sektorerna och för att underlätta medverkande finansiella förmedlares förmåga att effektivare bedöma risker i samband med projekt för vilka små och medelstora företag ansöker om lån och finansiering.

P.

I sin tredje rapport av den 7 december 2012On the challenges for European film heritage from the analogue and the digital era påpekade kommissionen att endast 1,5 procent av det europeiska filmarvet har digitaliserats. Procenttalet är det samma i dag, trots att man upprepade gånger befarat att en stor del av detta arv kan gå förlorat för kommande generationer, vilket framgår bland annat av att endast 10 procent av stumfilmerna bevarats.

Q.

Digitaliseringen och mediekonvergensen skapar nya möjligheter att distribuera och sprida europeiska filmer över gränserna samt större potential för innovation och flexibilitet samtidigt som tittarnas beteende och förväntningar förändras radikalt.

R.

Anslag måste garanteras till att filmarvet och närstående material digitaliseras, bevaras och görs tillgängligt på internet och det måste fastställas europeiska standarder för bevarandet av digitala filmer.

S.

Tack vare mediekompetens och framför allt filmkunnighet kan medborgarna utveckla kritiskt tänkande och kritisk förståelse och stimulera sin egen kreativitet och uttrycksförmåga.

T.

Upphovsrätten i den digitala tidsåldern bör fortsätta att stimulera investeringar i filmproduktion och filmskapande och säkerställa en lämplig ersättning för rättsinnehavarna, samtidigt som utvecklingen av nya tjänster och gränsöverskridande tillgång för medborgarna uppmuntras och de kulturella och kreativa sektorerna kan fortsätta bidra till tillväxt och sysselsättningsskapande.

U.

Det måste ses till att direktiv (2012/28/EU) om viss tillåten användning av anonyma verk genomförs effektivt och att filmer tas med i definitionen över allmänt tillgängliga anonyma verk.

1.

Europaparlamentet uppmanar den europeiska filmindustrin att fortsätta utveckla innovativa tjänster, nya affärsmodeller och distributionskanaler för att förbättra den gränsöverskridande tillgången till europeiska filmer inom unionen och utanför unionens gränser, så att tittare i hela unionen får tillgång till ett allt större utbud av filmer på allt fler plattformar. Parlamentet föreslår att den europeiska filmindustrin i detta hänseende bör dra lärdomar av bästa affärsmetoder utanför EU.

2.

Europaparlamentet inser hur otillåten användning av kreativa arbeten påverkar den kreativa cykeln och upphovsmännens rättigheter. Parlamentet betonar att det behövs ett större lagligt utbud med god kvalitet och att unga människor måste väckas till ökad medvetenhet om denna fråga.

3.

Europaparlamentet föreslår att utvecklingen av gränsöverskridande överföring av audiovisuella tjänster, med hänsyn till den snabba framväxten av beställvideo och elektroniska transaktioner i hela unionen, undersöks mer eftersom tittarna härigenom skulle få tillgång till film var de än befinner sig.

4.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av en riktad marknadsföring i hela unionen som beaktar de kulturella särdragen hos den europeiska publiken för att bättre och effektivare främja europeiska filmer.

5.

Europaparlamentet efterlyser följaktligen med kraft ett större utbud av textade filmer för att öka spridningen av europeiska filmer över gränserna, tittarnas medvetenhet om Europas kulturella och språkliga mångfald samt den ömsesidiga förståelsen.

6.

Europaparlamentet konstaterar framför allt vilken roll Media spelat genom att stödja textning och dubbning för att europeiska filmer ska bli mer tillgängliga, framför allt i textade originalversioner, något som gör det lättare för dem att spridas och förbättrar förståelsen av europeiska kulturer och språk.

7.

Europaparlamentet understryker vikten av den nyligen antagna förberedande åtgärden Textning med hjälp av crowdsourcing för att öka spridningen av europeiska verk och det arbete som kommissionen ska göra för att genomföra denna åtgärd.

8.

Europaparlamentet stöder dessutom initiativ såsom kommissionens pilotprojekt Främjande av europeisk integration via kulturen, vars syfte är att tillhandahålla flera textade europeiska filmer genom nya textade versioner av ett urval tv-program över hela Europa.

9.

Europaparlamentet upprepar hur oerhört viktigt det är att ytterligare öka utbudet av filmer för personer med funktionsnedsättning, särskilt genom syntolkning och textning.

10.

Europaparlamentet betonar att privata och offentliga europeiska tv-stationer är särskilt viktiga för filmproduktion, både för tv-produktioner och för samproduktion av biograffilmer, och understryker hur de kan trygga framtiden för många filmproduktionsbolag i EU, framför allt små och medelstora sådana.

11.

Europaparlamentet påminner om sitt LUX-pris som under årens lopp har fått ett större erkännande för främjandet av europeiska filmer genom att översätta undertexter för den vinnande filmen till alla unionens 24 officiella språk och därmed öka synligheten för, medvetenheten om och tillgången till europeiska filmer. Parlamentet uppmanar de nationella parlamenten att ytterligare verka för LUX-priset i medlemsstaterna, i samarbete med Europaparlamentets informationskontor.

12.

Europaparlamentet hävdar att europeiska samproduktioner behöver främjas och stödjas och att ett ökat antal sådana produktioner kan leda till att europeisk film vinner vidare spridning över hela Europa.

13.

Europaparlamentet framhåller dessutom att europeiska tv-serier av god kvalitet blivit alltmer framgångsrika samt att det är strategiskt viktigt att ytterligare uppmuntra till produktion, distribution och marknadsföring av sådana serier på de europeiska och de globala marknaderna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och främja särskilda evenemang, såsom initiativ till filmfestivaler och filmturnéer, för att uppmuntra och stödja lanseringen och spridningen av europeiska filmer på sina territorier.

15.

Europaparlamentet föreslår att de befintliga åtgärderna ska stärkas för att bättre optimera priset på biobiljetter och utveckla innovativ marknadsföring och innovativa abonnemangserbjudanden såsom ett bidrag till att biobesök ska bli attraktiva och möjliga för alla.

16.

Europaparlamentet uppmanar filmdistributörerna och filmförevisarna att göra filmer från andra europeiska länder mera synliga och tillgängliga för att de ska nå ut till en bredare publik.

17.

Europaparlamentet inser att biograferna fortfarande är de viktigaste ställena för att förevisa filmer och marknadsföra dem, samtidigt som de också har en viktig social dimension, eftersom människor möts och diskuterar där. Parlamentet betonar att möjligheterna att ta del av Europas kulturtillgångar, kulturarv och dialogen i Europa begränsas i och med att små och oberoende biografer försvinner, framför allt i småstäder och mindre utvecklade regioner, och uppmanar här kommissionen och medlemsstaterna att ge stöd till att alla filmdukar utrustas med digital projicerings- och ljudteknik för att dessa biografer ska kunna finnas kvar.

18.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att marknadsföra filmer i ett tidigt skede av produktionen för att öka spridningen och medvetenheten hos en potentiell publik runt om i Europa.

19.

Europaparlamentet betonar betydelsen av Media när innovativa metoder för publikutveckling testas, särskilt genom stöd till festivaler, initiativ till förmån för filmkunnighet och åtgärder för publikutveckling.

20.

Europaparlamentet påminner om att artikel 13.1 i direktivet om audiovisuella medietjänster kräver att medlemsstaterna ser till att leverantörer av beställtjänster främjar europeiska verk. Parlamentet betonar att genomförandet av denna bestämmelse har varit oenhetligt med olika nivåer på de rättsliga kraven, och att detta skulle kunna leda till att leverantörerna etablerar sig i de medlemsstater där kraven är lägst.

21.

Europaparlamentet anser att alla som drar nytta av europeiska kinematografiska verk, också om så sker indirekt, genom att tillhandahålla dem, saluföra dem eller sprida dem, också i form av länkar eller tillhandahållande genom beställvideo, bör bidra ekonomiskt till att det görs europeiska filmer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta detta som rättesnöre, också vid undersökningar ur konkurrensperspektiv av medlemsstaternas system för finansiering av filmer.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta detta när den föreslår en översyn av den gällande rättsliga ramen för att få igenom lika villkor på den europeiska audiovisuella marknaden, med rättvisa och lika förutsättningar för alla leverantörer.

23.

Europaparlamentet uppmanar plattformarna för beställvideo och prenumeration på beställvideo att i sin katalog offentliggöra uppgifter om konsumtionen av varje film, för att man ska kunna göra en ordentlig bedömning av deras inverkan.

24.

Europaparlamentet anser att en större spridning av europeiska filmer på både de europeiska och internationella marknaderna förutsätter en bättre avvägd offentlig finansiering av produktions- och distributionsbehoven i syfte att öka stödet för utveckling, marknadsföring och internationell distribution.

25.

Europaparlamentet anser att det behövs ökade reella anslag till distribution, säljfrämjande och saluföring av filmer, utan att detta sker på bekostnad av produktionsfinansieringen.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka den offentliga finansieringen för att på ett tidigt stadium stödja distribution och säljfrämjande av inhemska filmer utomlands, samt av icke-inhemska europeiska filmer.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja incitament för att underlätta produktion och distribution av europeiska filmer samt för att göra dem bättre tillgängliga och mera attraktiva. Parlamentet anser att det stimulerar framväxten av nya tjänster och plattformar om man tillämpar samma sänkta momssatser på kulturella audiovisuella verk, antingen de säljs på nätet eller utanför nätet.

28.

Europaparlamentet uppmärksammar den roll som programmet Kreativa Europas lånegaranti för de kulturella och kreativa sektorerna spelar när det gäller att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag i de kulturella och kreativa sektorerna och uppmuntra flera investeringar från finansförmedlare, för att därmed öka finansieringsmöjligheterna för filmindustrin.

29.

Europaparlamentet föreslår att det görs en utredning av hur effektiva och ändamålsenliga de europeiska och de nationella systemen för filmfinansiering är, med särskild uppmärksamhet inriktad på kvaliteten och omfånget på de filmer som finansieras, och med samtidig hänsyn tagen till att de instrument som finns för finansering av saluföring och publikutveckling är åtkomliga och effektiva. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera andra medlemsstater om exempel på bästa praxis som framgår av resultaten.

30.

Europaparlamentet påminner om att produktion och samproduktion av film kräver avsevärda ekonomiska investeringar och att dagens rättsliga ram inte förhindrar gränsöverskridande licensiering, och betonar därför att systemen för produktion och distribution bör fortsätta att vara olika, för att investeringar i europeiska filmer ska uppmuntras, såsom ett sätt att bemöta den språkligt och kulturellt mångskiftande europeiska marknaden och att slå vakt om och främja den kulturella mångfalden.

31.

Europaparlamentet betonar att europeiska filmer får anslag ur flera olika offentliga fonder på europeisk, nationell och regional nivå och att man bör uppmuntra till att dessa fonder används på ett sådant sätt att de i större utsträckning kompletterar varandra och således blir mer effektiva.

32.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att inrätta ett europeiskt filmforum för att underlätta en strukturerad dialog med alla berörda parter i den audiovisuella sektorn om de utmaningar som sektorn för närvarande står inför under den digitala tidsåldern, för att förbättra samarbetet, sammanförandet av information och utbytet av bästa praxis.

33.

Europaparlamentet efterlyser med tanke på detta ett brett upplagt deltagande och samarbete mellan alla berörda institutioner, framför allt med Europaparlamentet.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra betydligt mer för att förbättra mediekompetensen och särskilt filmkunnigheten i skolornas läroplaner och inom institutioner för kulturfostran, och att utveckla initiativ på nationell, regional eller lokal nivå på alla nivåer av formell, informell och icke-formell allmän utbildning och yrkesutbildning.

35.

Europaparlamentet är medvetet om att biograferna har en särskild betydelse för filmkunnigheten och mediekompetensen eftersom de är generationsöverskridande läroställen. Parlamentet välkomnar alla åtgärder som på ett målinriktat sätt främjar denna funktion hos biograferna.

36.

Europaparlamentet uppmärksammar främjandet av undervisningsfilmer för ungdomar och stöder tävlingar där ungdomar uppmuntras att skapa audiovisuella verk. Parlamentet understryker också vilka möjligheter Media erbjuder till stöd för filmkunnighetsprojekt.

37.

Europaparlamentet stöder innovativa projekt och innovativ praxis, såsom kommissionens förberedande åtgärd om spridningen av europeiska filmer i den digitala tidsåldern, vilka utformas för att testa en flexiblare lansering av filmer genom olika medier i flera medlemsstater, och välkomnar att denna åtgärd integrerats i programmet Kreativa Europa.

38.

Europaparlamentet anser att sådana initiativ, med mer flexibla visningsfönster, kan gynna vissa typer av europeiska filmer genom att öka synligheten, nå en ny publik, generera intäkter och spara kostnader, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att än en gång överväga dessa initiativ.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kinematografiska verk digitaliseras och att inrätta obligatoriska system för arkivexemplar i digitalt format eller att anpassa sina befintliga system till sådana format genom att kräva arkivdeposition av en internationellt standardiserad originalkopia av digitala filmer.

40.

Europaparlamentet framhåller vikten av audiovisuella arkiv, särskilt dem som finns hos institutioner för filmarvet och hos radio och tv i allmänhetens tjänst och uppmanar med kraft medlemsstaterna att garantera dem lämpliga ekonomiska resurser och system för rättighetsklarering, för att de lättare ska kunna utföra sitt uppdrag i allmänhetens tjänst, också i form av att filmarvet bevaras, digitaliseras och görs tillgängligt för allmänheten.

41.

Europaparlamentet framhåller det europeiska digitala biblioteket Europeanas viktiga roll såsom ett digitalt bibliotek för Europas audiovisuella arv (både film och television).

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/17

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2013)0659),

—

med beaktande av de arbetsdokument från kommissionens avdelningar som bifogats detta meddelande, SWD(2013)0342 och SWD(2013)0343,

—

med beaktande av rådets (jordbruk och fiske) slutsatser av den 19 maj 2014 om den nya EU-skogsstrategin,

—

med beaktande av Regionkommitténs förslag till yttrande av den 30 januari 2014En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 10 juli 2014 över kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn,

—

med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser,

—

med beaktande av Europa 2020-strategin inklusive Innovationsunionen och Ett resurseffektivt Europa,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Vår livförsäkring, vårt naturkapital en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industri, forskning och energi (A8-0126/2015),

A.

Europeiska unionen har inga befogenheter att utarbeta en gemensam skogspolitik, men vissa av EU:s politikområden kan påverka den nationella skogspolitiken, i en situation där det är medlemsstaterna som beslutar om politiken i fråga om skogsbruk och skogar.

B.

Trots att skogsfrågor uppenbart faller inom medlemsstaternas ansvarsområde kan skogsföretagen ha nytta av en bättre och aktivare samordning och en högre profil för denna ekonomiskt viktiga sektor, som garanterar sysselsättning på europeisk nivå, framför allt i landsbygdsområden, samtidigt som den skyddar ekosystemen och är miljönyttig för alla, utan att detta påverkar medlemsstaternas ansvar.

C.

Trä är en förnybar naturtillgång, som i Europa ofta underutnyttjas, och det måste, bland annat genom vidareutveckling och utbyte av fackkompetens, garanteras att denna råvara används på ett intelligent och hållbart sätt.

D.

Skogar är en källa till unika växter, djur och svampar.

E.

Skogarna har högst olika storlek och karaktär och i vissa medlemsstater är mer än halva territoriet täckt av skog. Ett hållbart skogsbruk har en enorm betydelse för värdeskapandet på lokal, regional, europeisk och internationell nivå, för tryggandet av sysselsättningen på landsbygden och såsom bidrag till ett samhälle som bygger på bioekonomi och är till nytta för människors hälsa, särskilt i strukturellt missgynnade regioner, och ger samtidigt ett viktigt bidrag till miljö- och klimatskydd samt biologisk mångfald.

F.

Skogsbiomassa är en mycket viktig källa till förnybar energi. Europas skogar absorberar och lagrar för närvarande omkring 10 procent av EU:s koldioxidutsläpp och bidrar därmed kraftigt till ansträngningarna för begränsning av klimatförändringarna.

G.

Urbaniseringen av vårt samhälle har lett till att unionsmedborgarna har mindre kontakt med skogen och inte vet särskilt mycket om skogsbruket eller dess inverkan på välståndet, sysselsättningen, klimatet, miljön, människors hälsa och hela den värdeskapande kedjan samt kopplingen till de bredare ekosystemen.

H.

Allt flera av EU:s politiska åtgärder ställer högre krav på skogarna. Dessa krav måste vara väl avvägda och krav på nya användningsområden för trä inom bioekonomin och för bioenergi måste åtföljas av resurseffektivitet, användning av ny teknik och respekt för gränsen för vad som hållbart kan levereras.

I.

Det europeiska skogsbruket präglas av hållbarhet och långsiktig planering och hållbarhetsprincipen borde inskärpas ännu kraftfullare på alla plan, från det lokala till det globala, för att skapa arbetstillfällen, skydda den biologiska mångfalden, begränsa klimatförändringarna och bekämpa ökenspridningen.

J.

Skogarnas roll för ekonomi, samhälle och miljö måste framhållas, också i samband med skyddet av och arbetet för kultur- och naturarvet och främjandet av hållbar (miljöanpassad) turism.

K.

Världens ökande befolkning innebär en växande efterfrågan på energi och därför bör skogar spela en viktigare roll i EU:s framtida energimix.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en ny EU-skogsstrategi och de tillhörande arbetsdokumenten och betonar att tyngdpunkten för en EU-skogsstrategi måste vila vid hållbart skogsbruk och ett hållbart handhavande av skogarnas mångsidiga roll ur synvinkel av ekonomi, samhälle och miljö. Skogsstrategin måste också säkerställa att gemenskapens politik med direkt eller indirekt anknytning till skogsbruk bättre samordnas och förs ut till kännedom. Parlamentet påpekar här att allt fler europeiska politiska initiativ inom sådana områden som ekonomisk politik och sysselsättningspolitik, energipolitik och miljö- och klimatskyddspolitik kräver ett starkare bidrag från skogsbrukets sida.

2.

Europaparlamentet betonar att man måste fastställa värdet på skogens ekosystemtjänster på ett mer systematiskt sätt och beakta det vid beslutsfattande inom både den offentliga och privata sektorn.

3.

Europaparlamentet påpekar att endast friska och stabila bergskogar fullt ut kan erbjuda skyddsfunktioner för människor och natur, genom att motverka laviner och jordskred och fungera som ett naturligt översvämningsskydd. Parlamentet påpekar att det framför allt i detta sammanhang är mycket viktigt med ett gränsöverskridande utbyte.

4.

Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att alla försök att göra skogsbruket till en fråga för EU:s politik bör motverkas och att sektorns lokala och regionala grundval och medlemsstaternas behörighet att träffa avgöranden måste respekteras, under samtidig strävan efter konsekvens mellan EU:s och medlemsstaternas respektive behörighet.

5.

Europaparlamentet framhåller att skogarna i EU är högst mångskiftande, med avsevärt olika ägandeförhållanden, storlek, karaktär och aktuella utmaningar.

6.

Europaparlamentet betonar att EU i sin skogsstrategi måste ta hänsyn till att över halva territoriet i vissa medlemsstater är skogbevuxet och att hållbart förvaltade skogar är mycket viktiga mervärdesskapande faktorer på lokal och regional nivå samt för att garantera arbetstillfällen på landsbygden, samtidigt som de ger ett livsviktigt bidrag till miljön.

7.

Europaparlamentet understryker den särskilt värdefulla ställning som stabila blandskogar med inhemska lokalanpassade trädarter intar samt deras oumbärliga funktion i ekosystemet och deras bidrag till den biologiska mångfalden.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja skogsägarnas arbete för att bevara och även anlägga inhemska blandskogar av områdestypiskt slag.

9.

Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att skogsarbetares arbetsvillkor inte tas med som en referenspunkt i den föreslagna strategin och ber kommissionen ta hänsyn till intelligent organisation av arbetet, höga tekniska standarder och arbetstillfällen av god kvalitet.

10.

Europaparlamentet konstaterar att över tre miljoner invånare i Europa i dag arbetar inom skogssektorn och betonar att man endast med hjälp av yrkeskunnig arbetskraft kan uppnå konkurrenskraft inom denna sektor.

11.

Europaparlamentet anser att EU:s skogsstrategi bör fastställa förutsättningarna för att EU ska kunna ordna med relevanta utbildningsmöjligheter och en arbetskraft som är fullt medveten om de aktuella utmaningarna och hoten inom skogssektorn, men också om de säkerhetsbestämmelser som är en del av skogsbruket.

12.

Europaparlamentet framhåller att det behövs en omfattande och helhetsbetonad gemensam strategi och välkomnar att skogarnas roll för ekonomin, miljön och samhället erkänts, liksom också de olika slag av nytta som skogarna och den skogsbaserade sektorn medför i EU.

13.

Europaparlamentet anser att detta erkännande ger en solid grund för stöd till EU:s skogssektor, bland annat med att förhindra och hantera skogskatastrofer, förbättra resurseffektiviteten, öka konkurrenskraften och sysselsättningen, stärka de skogsbaserade industrierna och bevara de ekologiska funktionerna.

14.

Europaparlamentet betonar att bioekonomin är mycket viktig för att kommissionens nya prioriteringar för tillväxt, sysselsättning och investeringar ska kunna uppnås.

15.

Europaparlamentet erkänner att EU har i uppgift att stödja sådana nationella politiska insatser som syftar till att uppnå ett aktivt, mångsidigt och hållbart skogsbruk, även skogsbruk för olika skogstyper, och att stärka samarbetet mot tilltagande gränsöverskridande hot, såsom skogsbränder, klimatförändringar och naturkatastrofer eller invasiva främmande arter.

16.

Europaparlamentet anser att strategin i högre grad måste behandla problemet med trädsjukdomar, såsom sjukdomen oak decline som härjar i Portugals, Frankrikes och Spaniens korkeksdungar, och som även påverkar särskilda skyddsområden och biosfärreservat.

17.

Europaparlamentet betonar att den förutspådda ökningen av efterfrågan på virke utgör såväl en möjlighet som en utmaning för skogarna och alla skogsbaserade sektorer, särskilt med tanke på att torka, skogsbränder, stormar och skadegörare förväntas orsaka fler och allvarligare skador på skogen på grund av klimatförändringarna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att skydda skogarna från dessa tilltagande hot och jämka samman deras produktiva och skyddande funktioner.

18.

Europaparlamentet välkomnar insatser för att öka skogstäckningen, särskilt med inhemska arter, i områden som inte lämpar sig för livsmedelsproduktion och i synnerhet i närheten av tätortsområden, för att reducera negativ uppvärmning, minska föroreningar och stärka bandet mellan människorna och skogen.

19.

Europaparlamentet stöder uttryckligen kommissionens strävanden för att långsiktigt främja sysselsättningen inom skogssektorn och skogarnas välståndsskapande roll i Europa.

20.

Europaparlamentet understryker att en hållbar produktion och användning av virke och andra skogsbaserade material, såsom kork och träderivat, inklusive textilfibrer, har stor betydelse för utvecklingen av hållbara ekonomiska koncept och skapandet av gröna arbetstillfällen.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka svårigheterna längre fram i leverantörsledet i samband med den ökande efterfrågan på framför allt rundvirke i tredjeland och att stödja denna sektor.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament så att den allt större gruppen kvinnliga skogsägare får särskilda former av rådgivning och stöd för en aktiv och hållbar skogsförvaltning.

23.

Europaparlamentet betonar att omkring 60 procent av EU:s skogar är privatägda, med omkring 16 miljoner privata skogsägare, och understryker i detta sammanhang egendomens och äganderättens betydelse och stöder alla åtgärder som gör det möjligt för intresseföreningar att delta i dialogen om att förstärka och förverkliga ett hållbart skogsbruk samt att förbättra informationsutbytet.

24.

Europaparlamentet påpekar att skogsägarna intar en nyckelposition på landsbygden och välkomnar i detta sammanhang erkänslan för skogsbruket och skogsjordbruket inom programmen för landsbygdens utveckling inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken under perioden 2014–2020.

25.

Europaparlamentet anser att EU:s skogsstrategi skulle genomföras bättre med stöd av lämplig samordning med tillgänglig EU-finansiering, bl.a. Ejflu.

26.

Europaparlamentet betonar samtidigt möjligheten för medlemsstater och regioner att anlita de medel som finns att tillgå inom deras respektive program för landsbygdsutveckling för att stödja hållbart skogsbruk och stärka skogsjordbruket och för att leverera kollektiva miljönyttigheter såsom produktion av syre, upptagande av koldioxid och skydd av grödor mot klimatets effekter samt stimulera lokala ekonomier och skapa gröna arbetstillfällen

27.

Europaparlamentet inser behovet av bättre transport och logistik för skogsbruk och utvinning av timmer. Medlemsstaterna uppmanas att utveckla hållbara system för logistik och avverkning med minskade negativa effekter på klimatet, inklusive användning av lastbilar och fartyg som drivs med hållbara biodrivmedel samt ökad användning av järnvägar. Parlamentet uppmuntrar till att EU:s strukturfonder och program för landsbygdsutveckling ska användas för dessa ändamål.

28.

Europaparlamentet erkänner att skogarna är samhällsnyttiga med tanke på medborgarnas fysiska och psykiska hälsa och att kollektiva nyttigheter som levererats av skogar har stort värde ur miljö- och rekreationssynvinkel och bidrar till livskvalitet, särskilt när det gäller syretillförsel, koldioxidbindning, luftfiltrering, lagring och filtrering av vatten, erosionskontroll och lavinskydd, samt som plats för friluftsverksamhet.

29.

Europaparlamentet efterlyser kollektivtrafik mellan stadsområden och skogar för att man lättare ska kunna komma ut i skog och skogsmark.

30.

Europaparlamentet framhåller vikten av annan verksamhet med anknytning till skogen, såsom insamling av skogsprodukter av annat slag än trä, exempelvis svamp eller bär, liksom också att skogen är viktig som betesmark och för biodlarna.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ekonomisk verksamhet som kan tjäna som råvarukälla för läkemedels-, kosmetik- och livsmedelsindustrin och som ett alternativt sätt att komma till rätta med arbetslösheten och flykten från landsbygden, samt också att föra fram produkterna från sådan verksamhet såsom nyttiga för människors hälsa.

32.

Europaparlamentet betonar att både användningen av timmer och andra avverkade träprodukter som förnybara och klimatvänliga råvaror och det hållbara skogsbruket självt spelar en viktig roll för uppnåendet av Europeiska unionens samhällspolitiska mål, t.ex. energiomställning, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och genomförande av målen för Europa 2020-strategin samt målen i fråga om biologisk mångfald. Parlamentet konstaterar att en avsaknad av aktivt skogsbruk skulle motverka dessa mål.

33.

Europaparlamentet betonar att skogar som sköts tar upp mera koldioxid än skogar som inte sköts, och understryker vikten av hållbart skogsbruk för att maximera koldioxidbindningspotentialen i EU:s skogar.

34.

Europaparlamentet anser att skogarna inte enbart ska betraktas som kolsänkor.

35.

Europaparlamentet framhåller att man måste se till att Europas skogsresurser och trämaterial används och återanvänds effektivt, eftersom man på det sättet kan minska underskottet i unionens handelsbalans, förbättra EU:s självförsörjning med trä och konkurrenskraften inom EU:s skogsnäring, bidra till en minskning av icke hållbart skogsbruk, skydda miljön och minska avskogningen i tredjeländer.

36.

Europaparlamentet stöder uttryckligen en resurseffektiv användning av trä såsom en förnybar och mångsidig råvara med begränsad tillgång och vänder sig mot en rättsligt bindande prioritering i samband med användningen av trä, eftersom detta inte bara inskränker marknaden för energi samt utvecklingen av nya och innovativa användningar av biomassa utan också, redan av infrastrukturella skäl, mångenstädes på landsbygden och i perifera områden är omöjligt att genomföra.

37.

Europaparlamentet stöder ett öppet och marknadsorienterat grepp på frågeställningarna, tillsammans med frihet för alla marknadsdeltagare, genom att lokalavverkat timmer ges förtur, för att koldioxidavtrycket till följd av transporter från andra länder ska minimeras och hållbar lokal produktion stimuleras.

38.

Europaparlamentet anser, med tanke på att några av unionens största biomassaresurser finns i dess mest glesbefolkade och avlägset belägna områden, att strategin också bör ta full hänsyn till dessa områdens särdrag.

39.

Europaparlamentet erkänner träets värde för energiändamål, där det dels bidrar till kampen mot energifattigdom och till målen för förnybar energi inom den klimat- och energipolitiska ramen för 2030 och dels öppnar nya affärsmöjligheter.

40.

Europaparlamentet anser att den nya skogsstrategin bör tillåta ett utökat samarbete i fråga om skogsindustrins struktur och omgrupperingen av aktörerna för att skogsresurserna ska tas till vara på bästa sätt.

41.

Europaparlamentet anser att hållbart skogsbruk måste utgå från allmänt erkända och godkända principer och verktyg, såsom kriterier och indikatorer för hållbart skogsbruk som alltid inriktar sig på sektorn som helhet, oavsett vilket slutändamål träet har.

42.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter utforma långtgående, objektiva och bevisbara kriterier och indikatorer för hållbart skogsbruk, med beaktande av det arbete som genomförts inom Forest Europe (ministerkonferensen till skydd för skogarna i Europa) (2), som erbjuder en allmäneuropeisk grund för en enhetlig rapportering om hållbart skogsbruk och en grundval för hållbarhetscertifieringar, med samtidig hänsyn tagen till de olika typer av skogar som finns i Europa.

43.

Europaparlamentet erkänner att den växande efterfrågan på skogsråvaror, framför allt till följd av att antalet förnybara energikällor från biomassa ökat, förutsätter nya åtgärder för att öka tillgången på trä för att garantera ett hållbart utnyttjande av skogarna.

44.

Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att man kommit långt med förhandlingarna inom ramen för Forest Europe, som syftar till att skapa en ”europeisk skogskonvention” (3) såsom en bindande ram för hållbart skogsbruk och för en bättre sammanjämkning av intressena inom skogspolitiken, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra allt för att återuppta och föra vidare förhandlingarna till ett framgångsrikt slut.

45.

Europaparlamentet anser att skogsbruksplaner eller motsvarande instrument kan bli viktiga strategiska redskap för genomförande av konkreta åtgärder på företagsnivå, med tanke på långtidsplanering och förverkligande av ett hållbart skogsbruk i Europas skogar. Parlamentet framhåller dock att genomförandet av de konkreta åtgärder som ingår i dessa planer också i fortsättningen måste regleras av nationell lagstiftning.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, övervaka och främja genomförandet av skogsbruksplanerna, utan att skapa onödiga administrativa bördor.

47.

Europaparlamentet välkomnar att det gjorts en klar åtskillnad mellan skogsbruksplanerna, och förvaltningsplanerna enligt Natura 2000.

48.

Europaparlamentet påpekar att det endast är för förmånstagare med innehav över en viss nivå som skogsbruksplaner är ett villkor för att erhålla EU-medel för landsbygdsutveckling och att skogar som understiger denna gräns är undantagna. Likvärdiga instrument kan också godkännas.

49.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att till fullo använda sig av den flexibilitet som finns när man genomför lagstiftning, särskilt till förmån för mindre aktörer.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament och stödja nya affärsmodeller, till exempel produktionskooperativ, som sporrar små privata skogsägare till ett aktivt och hållbart skogsbruk.

51.

Europaparlamentet understryker att ett lyckat genomförande av strategin förutsätter en konkret och långsiktig handlingsplan, där man betonar tillgängliggörandet och det hållbara utnyttjandet av virke från skogarna, i syfte att skapa mervärde och arbetstillfällen, samtidigt som man tillhandahåller åtgärder för att stärka privata skogsbolag och stödja sammanslutningar av skogsägare.

52.

Europaparlamentet understryker att en effektiv resursförvaltning bör omfatta stödprogram för att plantera skog på mark som inte är lämplig för jordbruk och för att motverka minskningar av skogsbeståndet.

53.

Europaparlamentet anser att praktisk tillämpning av forskning bör prioriteras, eftersom hela sektorn kan ha nytta av nya idéer och eftersom de skogsbaserade industrierna har stor tillväxtpotential. Parlamentet anser också att ytterligare investeringar i innovation inom sektorn kan skapa nya produktionsnischer och effektivare industriprocesser som skulle medföra smartare användning av tillgängliga resurser och minimera negativa följder för skogsresurserna.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, ur synvinkel av skogsbruk och trävaror, undersöka arbetsprioriteringarna i de europeiska programmen för forskning och utveckling (Horisont 2020) och programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), samt att vid behov utveckla nya instrument för den skogsbaserade sektorn och främja riktad forskning om kostnadseffektiva lösningar för nya, innovativa timmerprodukter, till stöd för utvecklingen av den hållbara träbaserade bioekonomin.

55.

Europaparlamentet välkomnar nyttan med att dela med sig av bästa praxis och förhandenvarande kunskaper om skogar mellan medlemsstaterna, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja utbyten mellan näringslivet, vetenskapen och producenterna.

56.

Europaparlamentet betonar vikten av stöd till EU:s ramprogram för forskning, utveckling och innovation för att uppnå en smart och hållbar tillväxt, produkter med högre mervärde, en renare teknik och en hög grad av tekniska framsteg, framför allt inom områden såsom raffinerade biodrivmedel och byggande av industrifastigheter av trä, tillsammans med sektorerna för bilar och textilier.

57.

Europaparlamentet påminner om att den bioekonomiska marknaden enligt kommissionen år 2009 beräknades vara värd över 2 000 miljarder euro, tillhandahålla 20 miljoner arbetstillfällen och stå för 9 procent av den totala sysselsättningen i EU.

58.

Europaparlamentet påpekar att varje euro som investeras i bioekonomisk forskning och innovation enligt Horisont 2020 kommer att generera omkring 10 euro i mervärde. Parlamentet framhåller att skogen är mycket viktig för bioekonomin nu och kommer att fortsätta att vara det i framtiden.

59.

Europaparlamentet anser att man bör uppmuntra till att ersätta oljebaserade eller energiintensiva råvaror med trä och avverkade träprodukter, i linje med framstegen inom forskning och teknik, vilket kan bidra positivt till ytterligare vinster både när det gäller att begränsa klimatförändringarna och skapa fler arbetstillfällen.

60.

Europaparlamentet betonar att det behöver genomföras en kostnadsbedömning av all EU-lagstiftning som påverkar den skogsbaserade industrins värdekedja, för att man ska få bort all onödig och betungande byråkrati och fastställa ramar som skapar förutsättningar för att öka industrins långsiktiga konkurrenskraft på ett hållbart sätt. Parlamentet anser även att man måste stödja principen om att lagförslag som påverkar skogssektorn och den skogsbaserade industrins värdekedja noggrant bör bedömas med en konsekvensanalys.

61.

Europaparlamentet anser att en breddad kunskapsbas om skogarna har mycket stor betydelse för forskningen och att tillförlitlig information är oumbärlig för genomförandet av skogsstrategin.

62.

Europaparlamentet konstaterar att det finns tillgång till informations- och övervakningsresurser genom Copernicusprogrammet och andra rymdinitiativ på EU-nivå, och förordar en utökad användning av dessa resurser och verktyg.

63.

Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att de nationella skogstaxeringarna innebär en omfattande övervakning för inventeringarna av skogarna och tillgodoser både den regionala aspekten och kravet på mindre byråkrati och kostnader.

64.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att inrätta ett europeiskt skogsinformationssystem baserat på nationella uppgifter och initiativ som förbättrar möjligheterna att jämföra nya och befintliga data med varandra och vill förstärka analysen av uppgifterna om ekonomi och sysselsättning inom skogsbruket och skogsindustrin.

65.

Europaparlamentet anser särskilt att det behövs mer långsiktiga datasammanställningar för att bidra till förståelsen av trender inom skogsbruket och dess anpassning till klimatförändringar.

66.

Europaparlamentet anser att en kvalificerad och välutbildad arbetskraft är mycket viktig för framgångsrikt genomförande av ett hållbart skogsbruk och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram åtgärder och att, i mån av möjlighet, använda nuvarande europeiska instrument såsom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EFL), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och de europeiska utbildningsprogrammen (Utbildning 2020) för att motverka bristen på kvalificerad arbetskraft inom skogsbruket.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja förberedelsearbetet med informationskampanjer för skogssektorn och att öka informationen om möjligheterna för denna sektor att bekämpa arbetslöshet och avfolkning samt få den att framstå som mera attraktiv för unga människor.

68.

Europaparlamentet anser att det bör tas fram program för utbildning och fortbildning, framför allt också för nykomlingar inom branschen och för unga skogsbrukare samt för dagens anställda inom byggindustrin så att de får större kunskap om vilka möjligheter användning av trä skapar, för att man ska få garantier för en fortsatt kunskapsöverföring inom skogsbruket och industrisektorerna i efterföljande led.

69.

Europaparlamentet konstaterar att en hållbar förvaltning under skogsprodukternas hela livscykel kan ge ett betydande bidrag till uppnåendet av målen för en grön ekonomi, i synnerhet de mål som är knutna till åtgärder för att begränsa klimatförändringarnas effekter och till en effektiv resursanvändning.

70.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör främja hållbar användning av skogsprodukter inom bostadssektorn, bland annat då det byggs mer överkomliga bostäder utgående från råvaror från hållbara källor.

71.

Europaparlamentet påpekar vikten av traditionella användningsändamål med högt värde och fortsatt enorm tillväxtpotential, såsom när trä används för byggnads- eller förpackningsändamål.

72.

Europaparlamentet konstaterar att den aktuella tekniska utvecklingen möjliggör byggande av bostadsområden med hög kapacitet som till största delen tillverkats av trä och därmed avsevärt minskar byggsektorns koldioxidutsläpp.

73.

Europaparlamentet betonar att olika medlemsstater har olika regelverk för användningen av trä inom byggindustrin och efterlyser därför ett åtagande om antagande av EU-regler för att öka användningen av trä i byggnader.

74.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla initiativ för att stödja kunskaps- och tekniköverföring och att till fullo utnyttja befintliga EU-program för att stödja forskning och innovation inom skogsbruket och den skogsbaserade sektorn.

75.

Europaparlamentet konstaterar att det finns betydande luckor i den vetenskapliga och tekniska forskningen om anpassning av skogsbruket till klimatförändringar och även om effekten av en ökning av skadegörare och sjukdomar, vilket utgör ett allvarligt hot mot Europas skogar och skogsbaserade sektorer.

76.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att arbeta för ökad medvetenhet, dels om de europeiska skogarnas och skogsbrukets roll för ekonomin, miljön och samhället, dels om vilken betydelse den hållbara skogsbaserade bioekonomin och träet har, såsom en av EU:s viktigaste förnybara råvaror.

77.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja vetenskapligt forskningsarbete som syftar till rationell användning av biomassa och utveckling av snabbväxande energigrödor samt att utarbeta en modell för ekonomiska incitament för användningen av restprodukter från biomassa.

78.

Europaparlamentet betonar att hållbart skogsbruk har en positiv inverkan på den biologiska mångfalden och på begränsningen av klimatförändringarna och kan minska riskerna för skogsbränder, skadedjursangrepp och sjukdomar.

79.

Europaparlamentet betonar att EU har beslutat att förlusten av biologisk mångfald och förstöringen av ekosystemtjänsterna, däribland pollinering, måste stoppas, att ekosystemen och deras tjänster måste bevaras och att minst 15 % av de förstörda ekosystemen måste ha återställts senast 2020. Dessutom har EU slagit fast att skogsförvaltningen måste vara hållbar, att skogarna, deras biologiska mångfald och de tjänster de tillhandahåller måste skyddas och, i möjligaste mån, stärkas och att skogarnas motståndskraft mot klimatförändringar, bränder, stormar, skadegörare och sjukdomar måste förbättras. Parlamentet betonar därför att det måste utarbetas och genomföras en förnyad EU-skogsstrategi för att hantera de många krav som ställs på skogen och de många fördelar som skogen ger och för att bidra till ett mer strategiskt tillvägagångssätt för skydd och förbättring av skogarna, bl.a. genom hållbar skogsförvaltning (4).

80.

Europaparlamentet påpekar att andra frågor bör ytterligare undersökas, framför allt problemet med de alltför stora populationerna av gräsätande djur och med skogens hälsa, och att man dessutom bör underlätta hållbar timmerproduktion, genetiska skogsbruksresurser, åtgärder för förebyggande och bekämpning av skogsbränder samt för undvikande av erosion och för vegetationstäckets återhämtning.

81.

Europaparlamentet konstaterar att energiskogsbruk med snabb omsättning skulle ge en hållbar produktion av träbiomassa, som samtidigt bevarar landskapet och därmed minskar risken för jorderosion och jordskred på obrukad eller nedlagd jordbruksmark.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder för att uppnå Aichi-mål 5, enligt vilket förlusten av alla naturliga livsmiljöer, inklusive skogar, bör minskas med minst hälften fram till 2020 och, där så är möjligt, sänkas till nära noll, och försämringen och fragmenteringen bör reduceras kraftigt.

83.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sin skogsbrukspolitik på ett sätt som tar full hänsyn till skogarnas viktiga funktioner, dvs. att skydda den biologiska mångfalden, förhindra jorderosion, binda koldioxid och rena luften, samt upprätthålla vattnets kretslopp.

84.

Europaparlamentet påpekar att bioekonomin är ett nyckelinslag för intelligent och miljövänlig tillväxt i Europa och för förverkligandet av målen inom flaggskeppsinitiativen ”Innovationsunionen” och ”Ett resurseffektivt Europa” inom ramen för Europa 2020-strategin och att trä som råvara spelar en betydande roll för framsteg i riktning mot en biobaserad ekonomi.

85.

Europaparlamentet betonar behovet av att omgående utreda hur skogsbiomassa som energikälla bidrar till växthuseffekten, beroende på vilken metod som används, och kartlägga vilka metoder som i störst utsträckning kan bidra till en minskning av klimatförändringarna inom för politiken relevanta tidsramar.

86.

Europaparlamentet anser att tillämpningen av bioekonomikonceptet måste främjas samtidigt som man tar hänsyn till gränserna för hållbarhet vad gäller råvaruförsörjningen, för att gynna skogsbrukskedjornas ekonomiska lönsamhet genom innovation och tekniköverföring.

87.

Europaparlamentet efterlyser mera stöd till olika skogsprodukter, så att efterfrågan på olika skogsprodukter avvägs och utvärderas mot möjligheten till hållbar produktion och de andra ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster som skogen tillhandahåller.

88.

Europaparlamentet uttrycker stor oro över avskogningstakten i världen, särskilt i utvecklingsländer och ofta på grund av olaglig avverkning.

89.

Europaparlamentet stöder mekanismer som främjar en global vidareutveckling av skogsbruket i riktning mot ett mer hållbart utnyttjande och pekar i det sammanhanget framför allt på EU:s direktiv om trä (5) som syftar till att bekämpa olagligavverkningar och utsläpp på marknaden av olagligt timmer som importerats från tredjeländer, samt på systemet med licenser för import av trä i Europeiska gemenskapen (Flegt) (6) samt på de frivilliga partnerskapsavtalen.

90.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra den emotsedda översynen av hur EU:s timmerförordning fungerat och om hur effektiv den varit och betonar att en ny förordning bör vara proportionerlig och söka nedbringa onödiga kostnader och rapporteringskrav för Europas skogsägare och skogvaktare, utan att för den skull syftet med förordningen äventyras.

91.

Givet de utmaningar som global uppvärmning och klimatförändringar medför anser Europaparlamentet att ekosystem och artpopulationer måste vara sunda, präglade av biologisk mångfald och robusta för att vara motståndskraftiga.

92.

Europaparlamentet understryker de möjligheter som erbjuds av Natura 2000-områdena där man, tack vare de unika naturtillgångarna, kan skapa produkter och tjänster med högt miljövärde och kulturvärde.

93.

Europaparlamentet understryker vikten av sunda skogsekosystem med livsmiljöer för djur och växter, men betonar att välmenande lagstiftning av typ EU:s livsmiljödirektiv, påverkar beslut om markförvaltning och därför måste genomföras korrekt.

94.

Europaparlamentet erkänner den roll som skogarna har för närstående sektorer och poängterar i detta sammanhang att det är viktigt att stödja odling av honungsväxter som även främjar pollineringsprocessen.

95.

Europaparlamentet anser att vissa problem berör skogsindustrin på global nivå, särskilt olaglig avverkning, och uppmanar därför kommissionen att stärka stödet till den skogsbaserade sektorn i internationella sammanhang.

96.

Europaparlamentet konstaterar att efterfrågan på biomassa, särskilt trä, ökar och välkomnar därför kommissionens och medlemsstaternas insatser för att stödja utvecklingsländerna i deras åtgärder att förbättra skogspolitiken och skogslagstiftningen, framför allt inom ramen för REDD+ (7) (bekämpning av de utslagsgivande faktorerna för avskogning och skogsförstörelse).

97.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en handlingsplan om avskogning och skogsförstörelse för att ta itu med de mål som anges i kommissionens meddelande om avskogning, såsom det efterlyses i det sjunde miljöhandlingsprogrammet Parlamentet anser att det är viktigt att besluta inte bara att bevara och sköta befintliga skogar utan också att återplantera avskogade områden.

98.

Europaparlamentet anser dessutom att särskild hänsyn måste tas till behovet av omfattande återbeskogning i de områden som drabbats av upprepade skogsbränder.

99.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av EU:s skogsstrategi bör vara en flerårig samordnad process där Europaparlamentets synpunkter bör beaktas och att strategin bör genomföras effektivt och konsekvent och med ett minimum av byråkrati.

100.

Europaparlamentet beklagar att genomförandeprocessen delvis inletts innan parlamentet antagit sin ståndpunkt, och anser att detta inte är i linje med målsättningen att förbättra samordningen av skogsrelaterad politik, vilken kommissionen anger i sin strategi.

101.

Europaparlamentet anser att den nya strategin måste innefatta kopplingar mellan EU:s och medlemsstaternas finansieringsstrategier och planer och att planeringen, finansieringen och genomförandet av sektorsöverskridande verksamhet, finansiering och genomförande måste bli mera konsekvent.

102.

Europaparlamentet efterlyser ett inkluderande, välstrukturerat och balanserat genomförande av strategin.

103.

Europaparlamentet anser därför att mandatet för den ständiga kommittén för skogsbruk bör förstärkas och ges bättre resurser så att kommissionen till fullo kan utnyttja medlemsstaternas sakkunskap i samband med genomförandet av den nya EU-skogsstrategin på EU-nivå. Kommissionen uppmanas därför att i tillräckligt god tid samråda med den ständiga kommittén för skogsbruk, innan initiativ eller förslag till texter som påverkar skogsbruket och skogsindustrin utarbetas.

104.

Europaparlamentet framhåller att Civil Dialogue Group on Forestry and Cork spelar en viktig roll och begär att den vederbörligen involveras i genomförandet av strategin.

105.

Europaparlamentet anser att skogsfrågornas gränsöverskridande karaktär innebär att kommissionens olika tjänsteavdelningar måste samarbeta internt vid behandlingen av åtgärder som kan påverka den särskilda karaktären hos hållbart skogsbruk och anknutna industrier. Parlamentet uppmanar därför GD Miljö, GD Klimatpolitik, GD Jordbruk, GD Energi och GD Forskning och innovation att samarbeta strategiskt för ett effektivt genomförande av strategin genom bättre samordning och informationsinsatser.

106.

Europaparlamentet påpekar, med anledning av kommissionens förteckning över prioriteringar för tillväxt, sysselsättning och investeringar, att man vid genomförandet av den nya EU-skogsstrategin också bör prioritera främjandet av en konkurrenskraftig och hållbar skogssektor, stöd till områden på landsbygden och i städerna, breddande av kunskapsbasen, skydd av skogarna och bevarande av deras ekosystem, främjande av samarbete och kommunikation och en utökad användning av trä och andra skogsprodukter än trä.

107.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera strategin med en kraftfull handlingsplan med specifika åtgärder och att inför parlamentet årligen avlägga rapport om vilka framsteg som gjorts vid genomförandet av specifika åtgärder inom strategin.

108.

Europaparlamentet vill att det tillsätts ett utvidgat utskott AGRI – ENVI – ITRE för att det ska gå att föra en balanserad diskussion om framstegen med genomförandet av den nya EU-skogsstrategin.

109.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/27

—

med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (1),

—

med beaktande av förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (2),

—

med beaktande av förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 86, 218, 263, 265, 267, 268 och 340,

—

med beaktande av artikel 99.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0055/2015) och av följande skäl:

A.

Genom uppgifter som samlats in och analyserats av kommissionen har man fastställt att de misstänkta bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen i genomsnitt uppgår till omkring 500 miljoner euro per år, men man bör räkna med att det föreligger risk för bedrägerier beträffande cirka 3 miljarder euro per år.

B.

Det väcks få åtal – under åttaårsperioden från 2006 till 2013 i cirka 31 procent av ärendena – om man jämför med antalet rättsliga rekommendationer från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) till medlemsstaterna. Ett av målen för Europeiska åklagarmyndigheten är att överbrygga denna klyfta.

C.

Vissa medlemsstater kan möjligen vara mindre effektiva när det gäller att upptäcka och lagföra bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket är till skada för alla medlemsstater som bidrar till unionens budget.

D.

I sin resolution av den 12 mars 2014 uppmanade parlamentet rådet att i hög grad involvera parlamentet i sitt lagstiftningsarbete genom ett konstant informationsflöde och löpande samråd.

E.

Olika slags rättspraxis, rättsliga traditioner, brottsbekämpningssystem och juridiska system i medlemsstaterna bör inte hindra eller undergräva bekämpningen av bedrägerier och brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

F.

Den organiserade brottsligheten finansierar också terrorism i och med att kriminella grupper samlar in pengar genom bedrägerier.

G.

Artikel 86 i EUF-fördraget möjliggör en utvidgning av Europeiska åklagarmyndighetens befogenhet till att även omfatta grov gränsöverskridande brottslighet. Rådet kommer att kunna beakta denna möjlighet när åklagarmyndigheten har inrättats och fungerar väl.

1.

Europaparlamentet bekräftar sin starka vilja att ta itu med prioriteringarna för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten och fastställa vilka principer och villkor som ska gälla för att det ska kunna ge sitt godkännande.

2.

Europaparlamentet betonar på nytt innehållet i sitt föregående interimsbetänkande, som antogs genom resolutionen av den 12 mars 2014 och strävar efter att komplettera och uppdatera detta i enlighet med den senaste utvecklingen i rådets diskussioner.

3.

Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa en så hög nivå av öppenhet och demokratisk legitimitet som möjligt genom att hålla parlamentet fullständigt underrättat och fortlöpande samråda med det. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter, som en förutsättning för att säkra samtycke om antagandet av förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten.

4.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska åklagarmyndigheten bör vara behörig när det gäller brott som är relaterade till bedrägerier riktade mot unionens ekonomiska intressen. I detta sammanhang påminner parlamentet om att de relevanta brotten ska fastställas i förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (PIF-direktivet). Parlamentet erkänner de framsteg som medlagstiftarna har gjort under förhandlingarna om antagandet av PIF-direktivet och uppmanar rådet att förnya sina insatser för att komma fram till en överenskommelse om det direktivet i syfte att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten.

5.

Europaparlamentet anser att det behövs en nyskapande metod för att utreda, lagföra och väcka talan mot personer som begår brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i syfte att effektivisera bedrägeribekämpningen, utöka andelen återbetalade fordringar och stärka skattebetalarnas förtroende för EU-institutionerna.

6.

Europaparlamentet ser det som avgörande att man säkerställer inrättandet av en enda, kraftfull och oberoende europeisk åklagarmyndighet som kan utreda, lagföra och väcka talan mot personer som begår brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, och anser att en svagare lösning skulle innebära en utgift för unionens budget.

7.

Europaparlamentet betonar att Europeiska åklagarmyndighetens struktur bör vara fullständigt oberoende av nationella regeringar och EU:s institutioner samt skyddad mot politiskt inflytande och politiska påtryckningar. Parlamentet efterlyser därför öppenhet, objektivitet och insyn i samband med förfarandena för urval och utnämning av den europeiska chefsåklagaren, hans eller hennes biträdande åklagare, de europeiska åklagarna och de europeiska delegerade åklagarna. Parlamentet anser att posten som europeisk åklagare bör vara en heltidstjänst för att man ska kunna förhindra eventuella intressekonflikter.

8.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att det görs delaktigt i förfarandena för utnämning av de europeiska åklagarna och föreslår ett öppet urvalsförfarande för kandidater som uppfyller de nödvändiga kriterierna för integritet, yrkeskunnande, erfarenhet och kunskap. Parlamentet anser att de europeiska åklagarna bör utses gemensamt av rådet och parlamentet utgående från en slutlista som utarbetas av kommissionen, efter en bedömning utförd av en oberoende expertpanel bestående av utvalda domare, åklagare och advokater med erkänd kompetens. Den europeiska chefsåklagaren bör utses enligt samma förfarande, efter en utfrågning i parlamentet.

9.

Europaparlamentet anser att åklagarkollegiets medlemmar bör entledigas efter beslut av Europeiska unionens domstol, på begäran av rådet, kommissionen, parlamentet och/eller den europeiska chefsåklagaren.

10.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste involvera nationella, självstyrande rättsliga myndigheter i förfarandena för urval av europeiska delegerade åklagare i enlighet med nationell rätt och praxis.

11.

Europaparlamentet välkomnar den bestämmelse i rådets text som avser en årsrapport till EU-institutionerna för att garantera kontinuerlig utvärdering av verksamheten inom det nya organet. Parlamentet uppmanar rådet att se till att årsrapporten bland annat innehåller detaljerade uppgifter om de nationella myndigheternas vilja att samarbeta med Europeiska åklagarmyndigheten.

12.

Europaparlamentet anser att bestämmelserna om uppdelningen av behörighet mellan Europeiska åklagarmyndigheten och de nationella myndigheterna bör fastställas tydligt för att man ska kunna förhindra all osäkerhet eller eventuella feltolkningar i det operativa skedet: Europeiska åklagarmyndigheten bör vara behörig att utreda och lagföra brott i form av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med direktivet om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Därför anser parlamentet att Europeiska åklagarmyndigheten först bör avgöra om den är behörig innan nationella myndigheter inleder en egen utredning, för att man ska kunna undvika parallella utredningar som är ineffektiva.

13.

Europaparlamentet insisterar på att nationella myndigheter som utreder brott som kan komma att ingå i Europeiska åklagarmyndighetens behörighet bör åläggas en skyldighet att hålla åklagarmyndigheten underrättad om sådana utredningar. För att garantera att åklagarmyndigheten är oberoende och effektiv upprepar parlamentet att den måste ha rätt att ta över sådana utredningar när den bedömer detta som lämpligt.

14.

Europarparlamentet upprepar att Europeiska åklagarmyndighetens befogenhet bör omfatta andra brott än de som skadar unionens ekonomiska intressen endast då samtliga nedanstående villkor uppfylls samtidigt:

Om meningsskiljaktighet uppstår mellan Europeiska åklagarmyndigheten och de nationella åklagarmyndigheterna beträffande utövandet av behörighet ska Europeiska åklagarmyndigheten fatta beslut på central nivå om vem som ska ansvara för utredning och lagföring. Parlamentet anser dessutom att fastställandet av behörighet i enlighet med dessa kriterier alltid bör bli föremål för rättslig omprövning.

15.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna överväger möjligheten att ha en kollegial struktur i stället för den hierarkiska som kommissionen ursprungligen föreslog. I detta avseende anser parlamentet att alla beslut om åtal, val av behörig domstol, beslut om omfördelning eller avskrivning av ett ärende och beslut om förlikning bör fattas centralt av de nationella parlamentens kammare.

16.

Europaparlamentet understryker att dessa kammare bör ha en ledande roll i utredningar och lagföring och inte begränsa sin verksamhet till enbart samordningsuppgifter, utan i stället övervaka de europeiska delegerade åklagarnas arbete på fältet.

17.

Europaparlamentet är bekymrat över den automatiska kopplingen mellan en europeisk åklagare vid det centrala huvudkontoret och ett ärende som anhängiggörs i hans eller hennes medlemsstat, eftersom detta kan medföra uppenbara brister med tanke på åklagarnas oberoende och en jämn fördelning av ärenden.

18.

Därför vill Europaparlamentet att arbetsbördan för åklagarmyndigheten ska organiseras rationellt på central nivå. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att systemet för fördelning av ärenden mellan de nationella parlamentens kammare bör följa objektiva, på förhand fastställda kriterier. Parlamentet föreslår också att det i ett senare skede kan fastställas en särskild specialisering för dessa kammare.

19.

Europaparlamentet är övertygat om att den nödvändiga kunskapen, erfarenheten och expertisen inom de nationella brottsbekämpningssystemen likaledes kommer att garanteras av Europeiska åklagarmyndighetens personal på det centrala huvudkontoret.

20.

Europaparlamentet uppmanar den lagstiftande myndigheten att säkerställa effektiva förfaranden för att Europeiska åklagarmyndigheten ska få tillstånd för utredningsåtgärder i gränsöverskridande ärenden, i enlighet med lagstiftningen i de medlemsstater där åtgärden i fråga ska verkställas. Parlamentet påminner om att medlagstiftarna enades om kriterier för medlemsstaterna när det gäller att begära utredningsåtgärder mot bakgrund av principen om ömsesidigt erkännande enligt direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Parlamentet anser att samma kriterier bör tillämpas på utredningsåtgärder som ska godkännas av Europeiska åklagarmyndigheten, särskilt när det gäller grunder för vägran.

21.

Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa tillåtlighet av bevismaterial som samlats in av Europeiska åklagarmyndigheten med fullständig respekt för den relevanta EU-lagstiftningen och nationella lagstiftningen i hela unionen, eftersom detta är avgörande för att garantera en effektiv lagföring i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

22.

Europaparlamentet upprepar att Europeiska åklagarmyndigheten bör ta fram allt relevant bevismaterial, både inkulperande och exkulperande. Vidare insisterar parlamentet på behovet av att i varje utredning som Europeiska åklagarmyndigheten utför bevilja den misstänkte eller åtalade vissa rättigheter rörande bevisning, framför allt följande:

23.

Med tanke på att brott med gränsöverskridande karaktär som ingår i Europeiska åklagarmyndighetens behörighet kan omfattas av flera jurisdiktioner betraktar Europaparlamentet det som centralt att säkerställa att de europeiska åklagarna, de delegerade europeiska åklagarna och de nationella åklagarmyndigheterna till fullo respekterar principen ne bis in idem i samband med lagföring av brott som omfattas av Europeiska åklagarmyndighetens behörighet.

24.

Europaparlamentet framhåller att rätten till rättsmedel alltid bör upprätthållas i samband med Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet. Parlamentet betonar också att åklagarmyndigheten måste kunna arbeta effektivt. Europeiska åklagarmyndighetens samtliga beslut bör därför bli föremål för rättslig omprövning vid den behöriga domstolen. Parlamentet betonar att beslut som fattas av de nationella parlamentens kammare, t.ex. beslut om val av behörig domstol för lagföringen, beslut att avskriva eller omfördela ärenden och beslut om förlikning bör kunna överklagas vid unionens domstolar.

25.

Europaparlamentet anser att Europeiska åklagarmyndigheten bör betraktas som en nationell myndighet inför de behöriga domstolarna i medlemsstaterna i samband med domstolsprövning av alla utredningsåtgärder och övriga processuella åtgärder som den vidtar under utövandet av sin åklagarbefogenhet.

26.

Europaparlamentet påminner om att den nya myndigheten bör utföra sina uppgifter med fullständig respekt för rättigheterna för misstänkta eller åtalade personer, som finns inskrivna i artikel 6 i EU-fördraget, artikel 16 i EUF-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom i den lagstiftning som redan har antagits på unionsnivå avseende de processuella rättigheterna för misstänkta eller åtalade personer vid straffrättsliga förfaranden samt avseende skydd av personuppgifter.

27.

Europaparlamentet bekräftar att det framtida direktivet om rättshjälp bör vara lika tillämpligt på alla misstänkta och åtalade vilkas ärenden utreds eller lagförs av Europeiska åklagarmyndigheten. Eftersom det inte finns något relevant EU-direktiv uppmanas medlemsstaterna att säkerställa effektiv tillgång till rättshjälp i enlighet med relevanta nationella rättsakter.

28.

Europaparlamentet betonar att alla misstänkta och åtalade vilkas ärenden utreds eller lagförs av Europeiska åklagarmyndigheten har rätt till skydd av personuppgifter. I detta sammanhang understryker parlamentet att behandling av personuppgifter som genomförs av Europeiska åklagarmyndigheten omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001. Parlamentet betonar att särskilda bestämmelser om uppgiftsskydd i rådets förordning om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten endast får komplettera och förtydliga bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001, och endast i den omfattning som det är nödvändigt.

29.

Europaparlamentet bekräftar sin starka vilja att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten och reformera Eurojust i enlighet med det som kommissionen anför i sina båda förslag. Parlamentet vill att kommissionen justerar sina uppskattningar av den kollegiala strukturens budgetkonsekvenser. Parlamentet vill att man klargör förbindelserna mellan Eurojust, Europeiska åklagarmyndigheten och Olaf, så att deras respektive roller i skyddet av unionens finansiella intressen är tydligt differentierade. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utreda möjligheten till en mer integrerad strategi för dessa organ i syfte att effektivisera utredningarna.

30.

Europaparlamentet uppmanar bestämt rådet att följa dessa rekommendationer och understryker att ovanstående villkor är avgörande för att parlamentet ska godkänna förslaget till rådets förordning.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/32

—

med beaktande av frågan till kommissionen om EU:s alkoholstrategi (O-000008/2015 – B8-0108/2015),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett tredje program för unionens åtgärder på hälsoområdet (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1350/2007/EG (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU (2),

—

med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det står att unionen endast ska komplettera medlemsstaternas insatser i folkhälsofrågor,

—

med beaktande av årsrapporten från 2011 för EU:s plattform för kost, fysisk aktivitet och hälsa,

—

med beaktande av sin resolution av den 5 september 2007 om en EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna (3),

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) möte den 1–2 december 2011 om utjämning av skillnaderna i hälsa i EU genom samordnade åtgärder för att främja en hälsosam livsstil,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Alkoholmissbruk är den näst vanligaste livsstilsrelaterade sjukdomsorsaken i vissa medlemsstater, och alkoholberoende utgör en riskfaktor för över 60 kroniska sjukdomar, bland annat alkoholbetingade leversjukdomar, alkoholbetingad kronisk bukspottkörtelinflammation och nästan alla andra matsmältningssjukdomar, cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, fetma, fetala alkoholspektrumstörningar och neuropsykiatriska syndrom såsom alkoholberoende.

B.

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har bäst förutsättningar att utarbeta individuella strategier för att förhindra att människor missbrukar alkohol.

C.

Det finns ett orsakssamband mellan alkoholmissbruk och en lång rad psykiska och beteendemässiga störningar, andra icke överförbara sjukdomar och skador.

D.

De direkta och indirekta samhällskostnaderna till följd av alkoholmissbruk beräknades 2010 uppgå till 155,8 miljarder euro i Europa, varav merparten (82,9 miljarder euro) låg utanför hälso- och sjukvårdssystemet.

E.

Alkoholmissbruk orsakar årligen 3,3 miljoner dödsfall globalt, eller 5,9 procent av dödsfallen. Omkring 25 procent av alla dödsfall i åldersgruppen 20–39 år kan hänföras till alkoholmissbruk. Dödsfallen inträffar ofta på grund av olyckor, våld eller leverskador.

F.

Uppskattningsvis 5–9 miljoner barn lever i familjer som påverkas negativt av alkoholkonsumtion.

G.

All alkoholkonsumtion får inte samma konsekvenser eftersom detta i hög grad beror på konsumtionsmönstret, inbegripet vad som konsumeras och hur. Dryckesmönster och trender varierar stort mellan olika regioner i EU, med tydliga lokala konsumtionsmönster och hälsoeffekter som kan knytas till en skadlig konsumtion av alkohol. Sociala, kulturella, geografiska och ekonomiska variationer i EU-länderna gör att det blir nödvändigt att skilja mellan olika konsumtionsmönster och konsumtionstrender.

H.

En politik som syftar till att minska alkoholrelaterade skador och stödja en ansvarsfull alkoholkonsumtion som är skräddarsydd efter specifika lokala och regionala situationer skulle medföra minskade hälso- och socialvårdsutgifter med anknytning till de direkta och indirekta effekterna av alkoholrelaterade skador, såsom alkoholberoende, kroniska sjukdomar, dödstal och våld i hemmet, samt alkoholrelaterade kostnader. En politik för att minska alkoholrelaterade skador bör inte bara inkludera hälso- och sjukvården utan även relevanta aktörer, inklusive föreningar som stödjer personer som lider av alkoholism, och bör ligga helt i linje med subsidiaritetsprincipen och hälsoprincipen i alla strategier, samtidigt som betydande förbättringar i folkhälsan säkerställs.

I.

Missbruk och skadlig alkoholkonsumtion kan leda till alkoholberoende, vilket måste ges ökad uppmärksamhet och mer stöd inom medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem.

J.

Det bör betonas att vissa grupper löper större risk att ha ett felaktigt förhållningssätt till alkoholkonsumtion, däribland ungdomar. 25 procent av alla dödsfall bland unga män mellan 15 och 29 år är alkoholrelaterade, medan motsvarande siffra för unga kvinnor är 10 procent. En överdriven alkoholkonsumtion bland ungdomar är ett missbruk som sprider sig i medlemsstaterna och omfattar speciella konsumtionsmönster, såsom berusningsdrickande. En mans lever bryter i regel ner alkohol många gånger snabbare än en kvinnas lever, vilket innebär att kvinnor blir kroniska alkoholister betydligt snabbare och genom att dricka mindre mängd alkohol.

K.

En persons utsatthet för alkoholrelaterade skador hänger samman med en rad olika faktorer, såsom socioekonomisk nivå, kulturell bakgrund och föräldrars och vänners dryckesmönster, samt i hur hög grad lämpliga strategier på detta område genomförs och genomdrivs. Utsattheten inom en samhällsgrupp kan ibland skilja sig lika mycket åt som utsattheten mellan olika samhällsgrupper.

L.

En småskalig produktion av alkoholhaltiga drycker är i en del regioner i Europa också en grundpelare för turistnäringen där.

M.

Reklam och marknadsföring påverkar alkoholkonsumtionen, särskilt hos ungdomar. Genomförandet av direktiv 2010/13/EU om audiovisuella medietjänster är grundläggande för att skydda barns och minderårigas fysiska, mentala och moraliska utveckling. Det finns ett samband mellan tidig alkoholdebut och sannolikheten för alkoholproblem som vuxen. De mest effektiva metoderna för att förhindra överdriven alkoholkonsumtion bland unga är utbildning, information och preventiva kampanjer. Därför bör kommissionen utan dröjsmål utarbeta en ny alkoholstrategi för EU i syfte att bekämpa överkonsumtionen av alkohol, samt via informationskampanjer informera medborgarna om alkoholkonsumtionens skadliga hälsoeffekter.

N.

Världshälsorganisationen (WHO) framhåller att det behövs ytterligare kunskap och åtgärder inom områden som hur alkoholkonsumtion påverkar foster, alkohol och äldre, socialt missgynnade personer och alkoholrelaterat socialt utanförskap.

O.

Det finns olika vanor och trender när det gäller alkoholkonsumtionen inom EU vilket även avspeglas på lokal nivå, bland annat på grund av sociala, kulturella, geografiska och ekonomiska skillnader, och detta leder till olika attityder till drickande.

P.

Det behövs en tydlig åtskillnad mellan ansvarsfull och skadlig alkoholkonsumtion. En ansvarsfull alkoholkonsumtion är förenlig med en hälsosam livsstil.

Q.

Ungefär en trafikolycka av fyra kan kopplas till rattfylleri, och minst 5 200 människor dödas varje år i alkoholrelaterade trafikolyckor i EU. Rattfylleri är den näst vanligaste orsaken till dödsolyckor på EU:s vägar.

R.

Många EU-medborgare, särskilt ungdomar, är inte tillräckligt informerade om hälsofarorna med skadlig alkoholkonsumtion och alkoholberoende, och förebyggande och medvetandegörande är därför nödvändiga delar av den nya alkoholstrategin för EU. En tidig identifiering av och rådgivning för personer med skadliga alkoholkonsumtionsmönster har visat sig effektivt. Det finns ett stort utrymme för förbättringar när det gäller att skydda minderåriga från alkoholreklam.

S.

I förordning (EU) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 (4) fastställs att livsmedel ska anses som icke säkra om de anses vara skadliga för hälsan.

T.

Olika ålderskategorier uppvisar olika dryckesmönster, vilket hittills inte har belysts i tillräckligt hög grad.

U.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (5) undantogs drycker med en alkoholhalt på över 1,2 volymprocent från två av bestämmelserna, närmare bestämt från ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen. De risker som är förknippade med alkohol innebär dock att det krävs heltäckande information om alkoholhaltiga drycker.

V.

Genom förordning (EU) nr 1169/2011 ålades kommissionen att senast i december 2014 lägga fram en rapport med en utvärdering om huruvida alkoholhaltiga drycker i framtiden bör omfattas av kravet på att tillhandahålla uppgifter om energivärdet och skälen till eventuella undantag, samt ett lagförslag, om lämpligt, med bestämmelser om en ingrediensförteckning eller obligatorisk näringsdeklaration för dessa produkter.

W.

EU:s alkoholstrategi har varit ett framgångsrikt stöd för medlemsstaterna i arbetet med att minska de skador som alkoholmissbruk ger, i synnerhet genom utbyte av bästa praxis inom områden som skydd av unga, minskning av alkoholrelaterade trafikolyckor, medvetandegörande information om alkoholkonsumtion och en gemensam databas och gemensam övervakning på EU-nivå, samt bidragit till en ökad samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna som i slutändan ledde till att handlingsplanen om ungdomars drickande och berusningsdrickande (2014–2016) utarbetades av kommittén för nationell alkoholpolitik och alkoholrelaterade åtgärder (CNAPA).

X.

Deltagandet av en bred uppsättning aktörer inom det europeiska forumet för alkohol och hälsa, och även utanför detta, har främjat utvecklingen av konkreta och mätbara åtgärder för att minska alkoholmissbruksrelaterade skador på lokal nivå inom hela EU.

Y.

Det tredje gemenskapsprogrammet för åtgärder på hälsoområdet (2014–2020) främjar spridning av validerad bästa praxis för kostnadseffektiva förebyggande åtgärder med fokus på de viktigaste riskfaktorerna, däribland alkoholmissbruk.

Z.

Den externa utvärdering av strategin som genomfördes 2012 bekräftade att den befintliga strategins angreppssätt och prioriteringar är relevanta och användbara.

1.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen vid CNAPA-mötet den 22 oktober 2013 informerade om sin avsikt att ha ett nära samarbete med medlemsstaterna för att ta fram en europeisk handlingsplan för att minska alkoholrelaterade skador. Parlamentet noterar att handlingsplanen om ungdomars drickande och berusningsdrickande (2014–2016) antogs i september 2014 och uppmanar kommissionen att övervaka medlemsstaternas genomförande av den.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning rörande alkoholrelaterade skador samt att fortsätta sitt arbete med att stödja medlemsstaternas behöriga myndigheter i de fall då detta ger ett mervärde, samtidigt som man respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

3.

Europaparlamentet betonar att för att minska de hälso- och säkerhetsmässiga problem och de socioekonomiska problem som orsakas av alkohol krävs det insatser rörande alkoholkonsumtionens omfattning, mönster och kontext, samt rörande de bredare tillhörande sociala bestämningsfaktorerna genom bland annat utbildning och informationskampanjer.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart påbörja arbetet med en ny alkoholstrategi för EU (2016–2022) med samma mål, och att uppdatera regelverket för att stödja de nationella regeringarna i deras arbete mot alkoholrelaterade skador, att stödja kontroll och insamling av pålitliga uppgifter, att uppmuntra förebyggande och hälsofrämjande åtgärder och utbildning, tidig diagnos, bättre tillgång till behandling och kontinuerligt stöd till drabbade och deras anhöriga, däribland rådgivning, att minska de trafikolyckor som orsakas av rattfylleri samt att i större utsträckning särskilja dryckesmönster, beteenden och attityder till alkoholkonsumtion.

5.

Europaparlamentet anser att den nuvarande EU-strategin för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska alkoholrelaterade skador i stort sett bör förnyas med samma upplägg och samma mål, det vill säga att bekämpa alkoholrelaterade skador på medlemsstaternas nivå, vara handlingsinriktad och främja ett angreppssätt med flera deltagande aktörer.

6.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart utarbeta den rapport som föreskrivs i förordning (EU) nr 1169/2011 senast i december 2014 och utvärdera om alkoholhaltiga drycker i framtiden bör omfattas av kravet att tillhandahålla information om ingredienser och näringsinnehåll, samtidigt som man i synnerhet tar hänsyn till effekterna på små och medelstora företag och på den hantverksmässiga produktionen.

7.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart begära att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) gör en ny bedömning av användningen av acetaldehyd som smakämne i alkoholhaltiga och alkoholfria drycker.

8.

Europaparlamentet betonar att åtminstone kaloriinnehållet i alkoholhaltiga drycker behöver anges på etiketter så snart som möjligt, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta senast 2016.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart påbörja arbetet med en ny alkoholstrategi för EU (2016–2022) och att då beakta CNAPA:s handlingsplan och slutsatserna från den oberoende utvärderingen av EU:s strategi mot alkoholrelaterade skador, för att på så sätt säkerställa att de resultat som har nåtts hittills ger en varaktig effekt och för att fortsätta stödja nationella regeringar med att få bukt med alkoholrelaterade skador på lång sikt.

10.

Europaparlamentet understryker att komplementariteten mellan lagstiftning och uppförandekoder för att skydda minderåriga från den riskfyllda alkoholkonsumtionens skadliga effekter är nödvändig för att garantera ett effektivt skydd av minderåriga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt genomdriva befintlig nationell lagstiftning om åldersgränser för alkoholkonsumtion och utvärdera behoven av ytterligare rättsligt bindande bestämmelser för att säkerställa ett effektivt skydd av minderåriga.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina hälso- och sjukvårdssystem driva en politik och ge behandlingar som minskar enskilda personers alkoholberoende.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina utbildningsinsatser, särskilt för minderåriga och gravida, om alkoholkonsumtionens skadliga effekter, och att om så är nödvändigt lagstifta i enlighet härmed.

13.

Europaparlamentet är medvetet om skillnaderna i konsumtionsmönster mellan medlemsstaterna och om de kulturella aspekterna av en ansvarsfylld alkoholkonsumtion.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av EU-omfattande informationskampanj som varnar gravida kvinnor för att dricka alkohol, och uppmanar kommissionen att granska effekterna av en märkning med en sådan varning samt lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta senast 2016.

15.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna, som är de som i första hand bär ansvaret för att utarbeta, genomföra och utvärdera folkhälsopolitiska riktlinjer som syftar till att minska skadlig alkoholkonsumtion, att införa strikta regler för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker, särskilt mot minderåriga.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en EU-märkning som uppmärksammar konsumenterna på riskerna med alkohol och körning.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och vid behov reformera det europeiska forumet för alkohol och hälsa och dess roll och funktionssätt, för att medlemskapet ska vara verkligt representativt för alla relevanta aktörer på ett välavvägt sätt. Även ekonomiska aktörer och icke-statliga organisationer bör delta i vederbörlig grad, och deras deltagande i forumet och i utarbetandet av konkreta och effektiva insatser för att minska alkoholrelaterade skador bör uppmuntras och stödjas, liksom främjandet av relevanta målinriktade insatser på nationell, regional och lokal nivå.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till ytterligare förbättringar av genomförandet av den nuvarande EU-strategin, exempelvis genom att låta alla berörda aktörer bli medlemmar av det europeiska forumet för alkohol och hälsa, öka interaktionen med CNAPA på EU-nivå, främja god praxis i fråga om utformning, övervakning och utvärdering av insatserna, samla in bättre indikatorer som ger en objektiv, uppdaterad och realistisk bild av dryckesmönster och alkoholrelaterade skador och stödja relevanta målinriktade insatser på lokal nivå som till fullo respekterar de grundläggande bestämmelserna i EU-fördraget.

19.

Europaparlamentet betonar att EU:s nya alkoholstrategi inte bör införa nya mål utan i stället bör stödja de mål som man redan har enats om inom ramen för WHO:s europeiska handlingsplan för 2012–2020 för att minska skadlig alkoholkonsumtion.

20.

Europaparlamentet konstaterar att en ny EU-strategi kan ge medlemsstaterna värdefulla evidensbaserade insatsalternativ eftersom det åligger nationella, regionala och lokala myndigheter att använda det lämpligaste tillvägagångssättet för att minska alkoholrelaterade skador. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta spela en viktig roll för främjandet av god forskning och evidensutbyte.

21.

Europaparlamentet upprepar vikten av ett starkt politiskt åtagande från kommissionens, rådets och medlemsstaternas sida för att stärka förebyggande insatser mot alkoholrelaterade skador och göra en adekvat evidensbaserad politisk insats för att bemöta de allvarliga och mångsidiga hälsoeffekterna och socioekonomiska effekterna av alkoholrelaterade skador och deras samband med andra riskfaktorer.

22.

Europaparlamentet erinrar om betydelsen av mätbara och genomgripande politiska mål och lämpliga fleråriga mekanismer för att övervaka framstegen och säkerställa ett effektivt genomförande av strategin i samtliga medlemsstater. Parlamentet understryker behovet av att övervaka genomförandet av alkoholrelaterad nationell lagstiftning.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt stödja en förbättring av indikatorer, insamling av tillförlitliga uppgifter, jämförbarhet och skyndsam analys när det gäller alkoholkonsumtion och dess hälsomässiga och sociala konsekvenser, att avsätta tillräckliga resurser för att ytterliga minska den börda som alkoholmissbruket medför och de direkta och indirekta samhällskostnaderna av alkoholrelaterade skador, samt att främja en effektiv integrering av relevant statistik i europeisk och nationell alkoholpolitik med hjälp av en gemensam evidensbas.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att skydda ungdomar från alkoholrelaterade skador, i synnerhet genom att genomdriva en strikt efterlevnad av den nationella åldersgränsen och säkerställa en ansvarstagande marknadsföring.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i utbildning för att understryka vilka effekter alkoholkonsumtionen får på hälsan och samhället samt förespråka måttfullhet och ansvarstagande vid konsumtion av alkoholhaltiga drycker.

26.

Europaparlamentet betonar att offentliga medel inte får användas för att främja alkoholkonsumtion, annat än för de marknadsföringsåtgärder som omfattas av förordning (EU) nr 1144/2014 och (EU) nr 1308/2013.

27.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste förhindra alkoholförsäljning till personer under den lagliga åldern för inköp av alkohol genom att genomföra regelbundna kontroller, i synnerhet i närheten av skolor. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående ta itu med den gränsöverskridande alkoholförsäljningen på internet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att genomföra kampanjer för att öka medvetenheten om farorna med berusningsdrickande, i synnerhet för minderåriga, samt att göra ytterligare insatser för att minska de alkoholrelaterade trafikolyckorna.

28.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noggrant övervaka genomförandet av direktiv 2010/13/EU om audiovisuella medietjänster och att överväga en översyn när det gäller marknadsföring av alkohol riktad till ungdomar samt alkoholsponsring, för att minska ungdomars exponering för marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och alla övriga relevanta aktörer att se över och stärka upplysningskampanjerna om skadlig alkoholkonsumtion, särskilt bland gravida, och alkoholens fosterpåverkan.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga konkreta åtgärder för att begränsa alkoholkonsumtionen, särskilt bland minderåriga och personer med svåra problem, kroniska sjukdomar eller starka beroenden som är knutna till alkoholkonsumtion.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin strategi behålla finansiellt stöd till ändamålsenliga och vetenskapligt grundade projekt som tar upp alkoholrelaterade skador och förståelse för de bakomliggande orsakerna till alkoholmissbruk i det nya hälsoprogrammet och i Horisont 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess finansiella stöd endast går till projekt med en vetenskapligt välgrundad metod och en objektiv projektledning.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och övriga relevanta aktörer att diversifiera, åldersanpassa och stärka upplysningskampanjerna om riskerna med alkoholkonsumtion för de olika ålderskategorierna, deras körbeteende och alkoholens trafikeffekter.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra riktade upplysnings- och utbildningsinsatser för unga som en del av sina strategier för att förhindra missbruk och att sprida bästa praxis.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på WHO:s alkoholstrategi och förbättra den tidiga upptäckten i primärvården av skadlig alkoholkonsumtion genom att främja kontroller och säkerställa lämpliga stödinsatser för att behandla alkoholmissbruk och relaterade kroniska sjukdomar.

35.

Europaparlamentet betonar att föreskrifter från berörda myndigheter i medlemsstaterna måste bidra till att öka medvetenheten om alkoholmissbrukets konsekvenser, att göra behandling tillgänglig och överkomlig för dem som lider av sjukdomar som kan kopplas till överkonsumtion av alkohol och att införa screeningprogram och snabba insatser vid skadlig och farlig alkoholkonsumtion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att hitta lösningar för att hjälpa personer med problem, kroniska sjukdomar eller starka beroenden som är knutna till alkoholkonsumtion att genomgå behandling och bli fria från sitt beroende.

36.

Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater har skurit ned på viktiga tjänster vid alkoholberoende.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och alla övriga aktörer att fortsätta, intensifiera och/eller ta fram strategier och insatser som främjar en hälsosam livsstil, inbegripet rätt näringsintag och motion och rekreation, och att samtidigt erkänna att måttlig konsumtion av alkoholhaltiga drycker är en viktig del av kulturen i många medlemsstater och att den inte behöver stå i strid med en hälsosam livsstil.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noggrant överväga om det behövs en nationell politik som syftar till att förebygga försäljning av mycket billig alkohol, förutsatt att sådana åtgärder ger ett effektivt hälsoskydd och är förenliga med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna samt med det kommande yttrandet från Europeiska unionens domstol om den skotska minimiprispolitikens förenlighet med unionsrätten.

39.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att granska sin befintliga lagstiftning och sina befintliga initiativ om konsumentinformation och lämplig dryckeskultur, för att utbilda och öka kunskapen om konsekvenserna av skadlig alkoholkonsumtion och minska de alkoholrelaterade skadorna. Parlamentet rekommenderar särskilt medlemsstaterna att övervaka alkoholreklamen och dess effekt på ungdomar och att vidta lämpliga åtgärder för att begränsa deras exponering för sådan reklam.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av befintlig EU-lagstiftning avseende behovet av en förbättrad konsumentinformation om alkohol, som ska garantera att konsumenterna får veta alkohol- och kaloriinnehåll i alkoläsk utan att det skapar hinder på den inre marknaden. Parlamentet framhåller betydelsen av tydlig, kortfattad och effektiv information om alkoholkonsumtionens effekter och hälsorisker. Kommissionen uppmanas att överväga att genomföra en EU-övergripande märkning som varnar konsumenterna för de faror som alkoholhaltiga drycker medför under graviditet och i trafiken.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta lämpliga strategier och förstärka kontrollerna för att ta itu med problemet med förfalskad alkohol, liksom olaglig alkoholförsäljning och handel med alkohol på svarta marknaden, vilket har särskilt negativa följder för de mest utsatta grupperna i samhället och för ungdomar, samt att skydda geografiska beteckningar i unionen och globalt genom internationella handelsavtal.

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/39

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt av den 18 september 2014 (1), 16 januari 2014 (2), 21 november 2013 (3) och 14 mars 2013 (4),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (5) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (6),

—

med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling (7),

—

med beaktande av överenskommelsen om godtagbarhet för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, kommissionens ledamot med ansvar för handel, Cecilia Malmström, kommissionens ledamot med ansvar för sysselsättning, socialpolitik, kompetens och rörlighet på arbetsmarknaden, Marianne Thyssen, kommissionens ledamot med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, Neven Mimica, i samband med den andra årsdagen av Rana Plaza-tragedin,

—

med beaktande av FN:s Johannesburgsförklaring om hållbar konsumtion och produktion för främjandet av den sociala och ekonomiska utvecklingen,

—

med beaktande av ILO:s konventioner om ett ramverk för främjande av arbetsmiljö (2006, C-187) och om arbetarskydd och arbetsmiljö (1981, C–155), vilka inte har ratificerats av Bangladesh, och av rekommendationerna i dessa (R–197), och med beaktande av konventionen om yrkesinspektion (1947, C–081), som Bangladesh har undertecknat, och rekommendationerna i denna (R-164),

—

med beaktande av ILO:s program ”Better Work Bangladesh”, som lanserades i oktober 2013,

—

med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681) och av resultaten av det offentliga samrådet om kommissionens arbete med inriktning av sin politik för företagens sociala ansvar efter 2014,

—

med beaktande av sina betänkanden av den 6 februari 2013 om Företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt  (8) och Företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla  (9),

—

med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som fastställer ett ramverk för både regeringar och företag att skydda och respektera mänskliga rättigheter, och som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter i juni 2011,

—

med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 26 juni 2014 i vilken man upprättar en mellanstatlig arbetsgrupp med mandat att ta fram ett internationellt, rättsligt bindande instrument för att reglera de transnationella företagens verksamhet,

—

med beaktande av ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet,

—

med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ om mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och korruptionsbekämpning,

—

med beaktande av kommissionens förslag till förordning om inrättande av ett unionssystem för tillbörlig aktsamhet (COM(2014)0111), med syftet att i lagstiftningen införliva OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

—

med beaktande av utkastet till lag om tillbörlig aktsamhet för moderföretag och huvudentreprenörsföretag (nr 2578), som antogs vid första behandlingen av den franska nationalförsamlingen den 30 mars 2015,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 24 april 2013 kollapsade Rana Plaza, en åttavåningsbyggnad i Savar utanför Dhaka som rymde flera klädfabriker. I denna olycka miste över 1 100 människor livet och omkring 2 500 människor skadades. Rana Plaza-byggnadens kollaps var den hittills värsta industrikatastrof som inträffat i Bangladesh och den olycka som krävt flest dödsoffer i modern tid till följd av konstruktionstekniska fel.

B.

Den 24 november 2012 omkom minst 112 människor i branden i Tazreen-fabriken i Ashuliadistriktet i Dhaka, Bangladesh. Fabriksbränder, kollapsande byggnader och andra olyckor som påverkar hälsan och säkerheten på arbetsplatserna inträffar inte bara inom konfektionsindustrin i Bangladesh, utan utgör allvarliga hot i andra utvecklingsländer och länder som tillhör de minst utvecklade länderna och som har en stark exportinriktad konfektionsindustri, såsom Pakistan och Kambodja.

C.

Efter att multifiberavtalet löpt ut och till följd av att konfektionsindustrin är mycket arbetsintensiv har utvecklingsländer som Kina, Bangladesh, Indien och Vietnam blivit globala producenter. Bangladesh hade blivit världens näst största exportör av kläder efter Kina. Lönerna inom konfektionsindustrin var bland de lägsta i världen, och textilbranschen stod för nära 85 procent av landets export. 60 procent av de kläder som produceras går till EU, som är Bangladeshs huvudsakliga exportmarknad.

D.

Konfektionsindustrin i Bangladesh sysselsätter cirka 4 miljoner människor och stöder indirekt försörjningsmöjligheterna för så många som 40 miljoner människor – ungefär en fjärdedel av landets befolkning. Konfektionsindustrin har avsevärt bidragit till att minska fattigdomen. Bangladesh har gjort stora framsteg när det gäller att minska klyftan mellan könen i samhället efter att ha lyckats nå FN:s tredje millennieutvecklingsmål om jämställdhet. Konfektionssektorn har bidragit stort, eftersom 3,2 miljoner av de 4 miljoner arbetstagare som är anställda i sektorn är kvinnor. Kvinnornas sysselsättning har i många fall bidragit till deras egenmakt.

E.

I och med att konfektionssektorn har organiserats om utifrån modellen med den integrerade värdekedjan har det blivit omöjligt att få beställningar på något annat sätt än genom att förbättra produktiviteten och sänka produktionskostnaderna ännu mer, vilket gjort att arbetskraften i Bangladesh och andra utvecklingsländer fått en särskilt utsatt ställning. I Kambodja och Sri Lanka, där ekonomin är mycket beroende av konfektionssektorn har lönerna gått ned fastän både produktionsanläggningarna och sysselsättningen expanderat enormt. I Bangladesh ökade minimilönen avsevärt efter Rana Plaza-katastrofen, men ligger fortfarande inte på vad som anses vara en tillräcklig nivå för att täcka arbetstagarnas grundläggande behov.

F.

Enligt olika rapporter har mer än 600 konfektionsarbetare dött i fabriksbränder i Bangladesh mellan 2006 och början av 2013, men ingen av fabriksägarna eller cheferna har, enligt rapporter från människorättsorganisationer, någonsin ställts inför rätta.

G.

Den sammanstörtade byggnad som inhyste Rana Plaza-komplexet var ett svartbygge och uppfyllde inte säkerhetskraven. Efter katastrofen stängdes 32 fabriker i Bangladesh för gott på grund av allvarliga farhågor om säkerheten, och 26 fabriker stängdes delvis. Fortfarande finns det dock ett avsevärt antal fabriker som ännu inte höjt sin standard till tillfredsställande nivå. ILO stöder den bangladeshiska regeringens initiativ att genomföra inspektioner av byggnader, brandskydd och elsäkerhet vid bortåt 1 800 konfektionsfabriker, varav många är ombyggda kommersiella byggnader eller bostadshus.

H.

Den 24 april 2013 undertecknade företrädare för regeringen i Bangladesh, lokala klädtillverkare och internationella klädvarumärken, lokala och internationella fackföreningar samt internationella icke-statliga organisationer överenskommelsen om ett praktiskt arrangemang av utbetalningar till offren för Rana Plaza-olyckan och deras anhöriga (Donor Trust Fund) för att ge ersättning till katastrofoffren och deras anhöriga. Det belopp som fastställdes för att täcka kostnaderna för alla anspråk uppgår till 30 miljoner US-dollar. På den andra årsdagen av katastrofen hade man via frivilliga bidrag från företag fått ihop sammanlagt omkring 27 miljoner US-dollar, så att det alltså återstår 3 miljoner.

I.

Den finansiella ersättningen är ett grundläggande ekonomiskt stöd, och det kommer inte att gå att betala sjukvårdskostnaderna för de offer som behöver långsiktig medicinsk vård om fonden förblir underfinansierad. Europaparlamentet har beklagat att det frivilliga ersättningssystemet genom ersättningsfonden (Donor Trust Fund) inte uppnått sitt mål, och har noterat att en obligatorisk mekanism skulle vara gynnsammare för de överlevande och offrens familjer.

J.

Som en följd av dessa tragiska händelser vid Rana Plaza och efter protester från allmänheten och Europaparlamentets krav på åtgärder lanserade EU, i samverkan med regeringen i Bangladesh och ILO, den 8 juli 2013 en ”överenskommelse om kontinuerlig förbättring av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh” (överenskommelsen om godtagbarhet – Sustainability Compact), där Bangladesh åtog sig att vidta åtgärder för att förbättra arbetsnormerna och arbetsförhållandena i landets konfektionsindustri.

K.

Innan olyckan inträffade hade Bangladesh endast 92 inspektörer för att övervaka omkring 5 000 konfektionsfabriker och andra industrier i landet. Regeringen i Bangladesh hade utfäst sig att rekrytera ytterligare 200 inspektörer före utgången av 2013.

L.

Den första översynen av överenskommelsen skedde i oktober 2014 och visade att framsteg visserligen hade gjorts, men att fler betydande åtgärder måste vidtas av regeringen i Bangladesh, särskilt i fråga om att förbättra och genomföra arbetsrätten, förbättra arbetstagarnas rättigheter i frizoner för bearbetning på export och anställa fler yrkesinspektörer. Den andra översynen av överenskommelsen kommer att ske hösten 2015.

M.

Bangladeshs arbetstagarlag ändrades i juli 2013. Lagen, som innehåller vissa positiva reformer på exempelvis arbetsmiljöområdet, lever fortfarande inte upp till internationella normer för föreningsfrihet och kollektivförhandlingar, såsom framhållits av ILO:s expertkommitté i kommentarerna om konventionerna 87 och 98, bland annat i fråga om begränsningar av rätten att välja representanter i full frihet, ett stort antal begränsningar av strejkrätten samt vidlyftiga administrativa befogenheter att upphäva en fackförenings registrering. Regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att man inte har för avsikt att överväga ytterligare ändringar.

N.

Avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh (Bangladesh Accord), en rättsligt bindande överenskommelse, undertecknades den 13 maj 2013 av klädbolag, globala och lokala fackföreningar, icke-statliga organisationer och arbetstagargrupper, och alliansen för arbetstagarnas säkerhet i Bangladesh (Alliance for Bangladesh Worker Safety) bildades den 9 juli 2013 med deltagande av 26 huvudsakligen nordamerikanska varumärken, men inga fackföreningar. I dagens läge har 175 varumärken inom modebranschen och detaljhandelsbranschen undertecknat Bangladesh Accord, som tillsammans med alliansen har utfört inspektioner av de 1 904 exportorienterade fabrikerna.

O.

Regeringen i Bangladesh har ännu inte utfärdat genomförandebestämmelser och föreskrifter för arbetstagarlagen, trots upprepade löften om att göra detta; enligt det senaste löftet till sommaren 2015. Genomförandet av lagen är en förutsättning för att landet ska kunna väljas till ILO:s Better Work-program och för att utbildningsprogramet inom ramen för Bangladesh Accord ska kunna fungera.

P.

I Bangladesh arbetar 10 procent av arbetskraften i konfektionssektorn i frizoner för bearbetning på export. I juli 2014 antog regeringen en ny lag om arbete i dessa frizoner, som dock inte ger samma rättigheter för arbetstagarna som de som beviljas på andra håll i Bangladesh. Förbudet mot strejk löpte ut den 1 januari 2014, men föreningar för arbetstagares väl har inte samma rättigheter och förmåner som fackföreningar.

Q.

Sedan början av 2013 har omkring 300 nya fackföreningar registrerats inom klädsektorn. 2014 avslogs 66 ansökningar, vilket motsvarar 26 procent av alla ingivna ansökningar. Diskriminering mot fackföreningar är fortfarande ett mycket allvarligt och snabbt växande problem. Fackföreningarna rapporterar att regeringen i Bangladesh aktivt hindrar arbetstagare och arbetsgivare som vill bilda sina egna säkerhetskommittéer i enlighet med Bangladesh Accord från att göra detta.

R.

Bangladesh rankas som nummer 136 av 177 länder i indexet för transparens, och korruptionen är utbredd i den globala leveranskedjan för konfektionsvaror och omfattar såväl den politiska klassen som lokala och multinationella företag.

S.

Enligt Worker Rights Consortium skulle fabrikspriset på vart och ett av de 7 miljarder klädesplagg som varje år säljs från Bangladesh till olika varumärken i väst stiga med mindre än 10 cent om de 5 000 klädfabrikerna i Bangladesh inom fem år rustades upp till västerländsk säkerhetsstandard. Det finns ingenting som tyder på att kläder och textilvaror stigit i pris under de senaste två åren.

T.

Konfektionssektorn domineras främst av stora detaljhandlare, varumärkestillverkare och marknadsförare som kontrollerar de globala produktionsnäten och direkt dikterar villkoren för leverantörerna. I dag, när branschen blivit global, har tillverkare av kläder och textilvaror ofta inget annat val än att gå med på lägre priser, öka kvaliteten, förkorta leveranstiderna, minska minimikvantiteterna och ta största möjliga risk. Det finns allvarliga brister när det gäller insyn och spårbarhet i den globala leverantörskedjan. Anständigt arbete i den globala leverantörskedjan kommer att vara en viktig punkt på dagordningen för ILO-konferensen 2016.

U.

Efter katastrofen har det varit rekordhög efterfrågan från europeiska konsumenter efter mer information om var produkter har sitt ursprung och under vilka förhållanden de har tillverkats. Europeiska medborgare har ingett otaliga framställningar och ordnat kampanjer med krav på ökat ansvar på klädmärkena för att deras produkter ska tillverkas på ett etiskt sätt.

V.

Som ett av de minst utvecklade länderna åtnjuter Bangladesh tull- och kvotbefriat tillträde till EU:s marknad för alla sina produkter inom ramen för initiativet ”Allt utom vapen”, som omfattar 55 procent av landets export, mycket av det kläder/textilier. Bangladesh är därför skyldigt att sörja för ett faktiskt genomförande av en rad grundläggande FN- och ILO-konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.

1.

Europaparlamentet minns offren på denna andra årsdag för Rana Plaza-tragedin, som är en av de mest förödande industrikatastrofer som någonsin inträffat. Parlamentet uttrycker än en gång sitt deltagande med de familjer som förlorat sina anhöriga och med de skadade och invalidiserade. Parlamentet understryker att dessa förluster skulle kunna undvikas med bättre system för säkerhet på arbetsplatsen.

2.

Europaparlamentet påminner om att samordningskommittén för Rana Plaza inrättat fonden Donors Trust Fund för att på frivillig basis samla in donationer från företag för att ge offren och de anhöriga ersättning. Parlamentet beklagar djupt att 3 miljoner US-dollar av den totala ersättningen på 30 miljoner US-dollar fortfarande saknades i april 2015, och uppmanar internationella varumärken som köpte från Rana Plaza eller har betydande anknytning till Bangladesh, Bangladeshs regering och Bangladesh Garment Manufacturers and Export Associations (BGMEA) att se till att all utlovad ersättning delas ut utan dröjsmål.

3.

Europaparlamentet fördömer att ungefär en tredjedel av de företag som anses ha kopplingar till fabrikskomplexet, såsom Adler Modemarkte, Ascena Retail, Carrefour, Grabalok, J.C. Penney, Manifattura Corona, NKD, PWT och YesZee, ännu inte har betalat till fonden. Parlamentet beklagar djupt att Benetton, efter månader av förhalande, har bidragit med enbart 1,1 miljoner US-dollar till Rana Plaza Donor Trust Fund, trots att det nödvändiga bidraget uppskattas vara mycket högre med hänsyn till företagets betalningsförmåga och omfattningen av dess engagemang i Rana Plaza. Parlamentet beklagar också att varje varumärke med koppling till Rana Plaza har lämnat otillräckliga donationer och därmed misslyckats med att leva upp till sitt ansvar för offren, däribland Mango, Matalan och Inditex, som har vägrat att avslöja sina donationer, medan andra, som Walmart och The Children’s Place, bara bidragit med en mycket liten summa.

4.

Europaparlamentet noterar att ersättningen för branden i Tazreen nu håller på att förhandlas fram på samma villkor som för Rana Plaza. Parlamentet beklagar de ständiga förseningarna djupt och begär att ersättningen ska betalas ut i tid.

5.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtas för att inrätta en permanent nationell arbetsskadeförsäkring, och uppmanar regeringen i Bangladesh att infria sin utfästelse inom ramen för den nationella trepartshandlingsplanen i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja sådana ansträngningar där det lämpligt, men konstaterar att hindren för framsteg på detta område kommer att kvarstå så länge de aktuella ersättningsanspråken förblir olösta.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU-ländernas regeringar och andra att överväga förslag till obligatoriska rättsliga ramar för att se till att tillgången till rättsmedel och ersättning grundar sig på behov och inte bara på kampanjgruppers förmåga att hänga ut de ansvariga eller på företagens frivilliga insatser.

7.

Europaparlamentet välkomnar det EU-ledda initiativet att lansera överenskommelsen om godtagbarhet, som syftar till att säkerställa en nystart för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetsvillkor och respekten för arbetstagares rättigheter samt främjande av ansvarsfullt företagande i konfektionsindustrin i Bangladesh.

8.

Europaparlamentet noterar slutsatserna från den första översynen av överenskommelsen i oktober 2014, enligt vilka goda framsteg gjorts av myndigheterna i Bangladesh, och erkänner överenskommelsens bidrag till förbättringen av hälso- och säkerhetsnivån i fabrikerna och arbetsförhållandena inom konfektionsindustrin. Parlamentet uppmanar dock regeringen i Bangladesh att öka sitt engagemang för att aktivt genomföra alla åtaganden i överenskommelsen som en fråga av högsta prioritet. Parlamentet litar på att avsevärda framsteg i alla frågor i anslutning till arbetsrätt och arbetsmiljö – i synnerhet i fråga om respekt för arbetstagares rättigheter, yrkesinspektioner, anständiga löner, byggnadernas strukturella integritet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt ansvarsfullt företagande – kommer att kunna göras fram till den andra översynen av överenskommelsen, som ska ske hösten 2015.

9.

Europaparlamentet noterar de steg som Bangladesh tagit för att ändra sin arbetstagarlag efter Rana Plaza och som ytterligare stärker de grundläggande rättigheterna på områdena hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och arbetstagares rättigheter. Parlamentet beklagar att ett antal inskränkningar av arbetstagarnas föreningsfrihet inte har åtgärdats och att lagen fortfarande inte följer ILO:s centrala konventioner.

10.

Europaparlamentet uppmanar bestämt regeringen i Bangladesh att i enlighet med åtagandena i överenskommelsen med allra högsta prioritet anta de nödvändiga bestämmelserna och föreskrifterna för att säkerställa ett faktiskt genomförande av lagen, i fullt samråd med det rådgivande trepartsrådet och med särskild uppmärksamhet riktad mot genomförandet av ILO:s konventioner 87 och 98 om föreningsfrihet och kollektivförhandlingar.

11.

Europaparlamentet är oroat över situationen i industriella frizoner för bearbetning på export, där fackföreningar fortfarande är förbjudna och arbetsförhållandena och hälso- och säkerhetsstandarderna undermåliga, och betonar att arbetstagarna där bör åtnjuta samma grundläggande rättsliga friheter och säkerhetsstandarder som arbetstagare i övriga landet. Parlamentet beklagar djupt att förslaget till lag om arbete för dessa frizoner fortfarande innehöll ett förbud för arbetstagarna att organisera sig fackligt, och påpekar att föreningar för arbetstagares väl inte på långt när har samma rättigheter och förmåner som fackföreningarna. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att omedelbart och fullständigt utsträcka arbetsrätten till att gälla även industriella frizoner för bearbetning på export.

12.

Europaparlamentet välkomnar höjningen av minimilönen inom konfektionssektorn på 77 procent, från 35 EUR till 62 EUR i månaden, och uppmuntrar till en mer universell tillämpning. Parlamentet noterar dock att minimilönen i klädindustrin i praktiken fortfarande inte täcker arbetstagarnas grundläggande behov och att den bör uppgå till minst 104 EUR för att kunna göra detta. Parlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att fastställa en minimilön som det går att leva på, i fullt samråd med fackföreningar och anställda. Parlamentet uppmanar vidare regeringen att se till att klädfabrikerna faktiskt betalar ut utestående löner.

13.

Europaparlamentet välkomnar att det sedan början av 2013 registrerats omkring 300 nya fackföreningar för konfektionsanställda, men oroas över att registreringsprocessen under 2014 och 2015 saktat av. Parlamentet uppmanar Bangladeshs myndigheter att fortsätta längs den ursprungliga positiva trenden mot att uppnå målet om en adekvat representation av 4 miljoner arbetstagare inom konfektionssektorn.

14.

Europaparlamentet är mycket oroat över rapporter om att nybildade fackföreningar har drabbatas av diskriminering, uppsägningar och repressalier. Parlamentet är bestört över den utbredda diskrimineringen mot fackföreningar, som framgår av väldokumenterade hotelser, trakasserier och fysiska angrepp mot arbetstagarrepresentanter, inbegripet mordet på fackföreningsledaren Aminul Islam. Parlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen i Bangladesh att effektivt motverka de otillbörliga metoderna inom arbetslivet med hjälp av nödvändiga åtgärder för att förebygga, utreda och lagföra fall av orättmätigt handlande på ett snabbt och insynsvänligt sätt för att få ett slut på straffriheten och ställa Aminul Islams mördare inför rätta. Parlamentet är övertygat om att lämplig utbildning och information om arbetstagares rättigheter är ett effektivt sätt att minska den antifackliga diskrimineringen.

15.

Europaparlamentet anser att demokratiska fackföreningsstrukturer spelar en viktig roll för bättre hälso- och säkerhetsnormer, till exempel genom fortlöpande utveckling av arbetstagarledda säkerhetskommittéer i alla fabriker. Parlamentet betonar också vikten av att fackföreningar får tillträde till fabriker för att lära arbetstagarna hur de kan tillvarata sina rättigheter och garantera sin säkerhet, inbegripet deras rätt att vägra att utföra riskfyllt arbete.

16.

Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som gjorts av regeringen att bygga upp departementet för inspektioner av fabriker och anläggningar (DIFE), som förväntas att få 993 anställda och 23 distriktskontor, en uppgradering av inspektionstjänsterna i januari 2014 och antagandet av en nationell politik för hälsa och säkerhet samt enhetliga standarder för hälso- och säkerhetsinspektioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och internationella partner att tillhandahålla tekniskt stöd och utbyte av bästa praxis för att bistå med uppgraderingen av DIFE. Parlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att stå fast vid sina åtaganden i fråga om yrkesinspektioner och att respektera ILO:s konvention 81. Parlamentet välkomnar nedläggningen av fabriker som inte har uppfyllt säkerhetsstandarderna.

17.

Europaparlamentet är fortsatt oroat över påståendena om utbredd korruption i Bangladesh mellan hälso- och säkerhetsinspektörer och fabriksägare, och efterlyser större insatser för att bekämpa denna praxis.

18.

Europaparlamentet förstår svårigheterna att göra framsteg i rekryteringen av inspektörer, eftersom personerna måste få lämplig utbildning enligt en enhetlig standard och harmoniserade verksamhetsmetoder innan de kan tillträda sina tjänster. Parlamentet beklagar dock att målet att rekrytera 200 inspektörer före utgången av 2013 ännu inte har uppnåtts, då antalet nyanställda är 173, och understryker att 200 inspektörer inte på långt när räcker till för att kunna övervaka en bransch med fyra miljoner anställda.

19.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att överenskommelsen och alliansen har genomfört inspektioner av alla fabriker inom deras behörighetsområde och har slutfört mer än 400 planer för avhjälpande åtgärder. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att komplettera denna verksamhet genom att snabbt inspektera de fabriker som faller under dess ansvar och anta lämpliga avhjälpande åtgärder. Parlamentet stöder ILO:s viktiga arbete för att bidra till att säkerställa detta. Parlamentet välkomnar engagemanget från de tillverkare som vill förbättra standarden, och uppmanar alla berörda parter att säkerställa en korrekt tillämpning av planer för avhjälpande åtgärder.

20.

Europaparlamentet gläds åt att över 250 varumärkesföretag inom modebranschen och detaljhandelsbranschen i nuläget hämtar konfektionsvaror från Bangladesh har undertecknat avtalet eller alliansen i syfte att samordna sina insatser för att bidra till en förbättrad säkerhet i de fabriker i Bangladesh som tillverkar deras produkter. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang andra företag, även små och medelstora företag, att ansluta sig till avtalet. Parlamentet understryker behovet av lämplig medverkan av alla berörda parter för ett faktiskt genomförande av avtalet och uppmuntrar till motsvarande avtal i andra högriskländer.

21.

Europaparlamentet uppmuntrar avtalet och alliansen till bättre samarbete och systematiskt utbyte av fabriksinspektionsrapporter, för att dubbelarbete och skiljaktiga normer ska kunna undvikas. Parlamentet uppmanar alliansen att offentliggöra sina rapporter också på språket bangla, även på nätet, och att förse dem med bilder så att alla i landet kan ta del av dem.

22.

Europaparlamentet anser att globala detaljhandlare, varumärkestillverkare och marknadsförare har ett stort ansvar, med nuvarande produktionsmönster, genom att de försvårar förbättringen av arbetsvillkor och löner i producentländerna. Parlamentet är övertygat om att en rättvisare struktur för marknaden och de sociala villkoren skulle kunna åstadkommas om dessa företag längs alla sina leveranskedjor säkerställde fullständig respekt för ILO:s grundläggande arbetsnormer, internationellt erkända normer för företagens sociala ansvar, framför allt OECD:s nyligen uppdaterade riktlinjer för multinationella företag, de tio principerna i Global Compact-initiativet, ISO-standard 26000 om socialt ansvarstagande, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik samt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens flagskeppsinitiativ om ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan i klädsektorn, med beaktande av befintliga nationella initiativ, exempelvis i Tyskland, Nederländerna, Danmark och Frankrike, och anser att EU har både möjlighet och skyldighet att vara världsledande när det gäller ansvar för leveranskedjan.

23.

Europaparlamentet anser att tillgången till information i klädsektorn ofta är det största hindret för att bekämpa kränkningar av de mänskliga rättigheterna i den globala leverantörskedjan och att det behövs ett obligatoriskt rapporteringssystem som ger information som kopplar alla aktörer inom värdekedjan till en och samma produkt, från produktionsstället till detaljhandlarna. Parlamentet anser att ny EU-lagstiftning är nödvändig för att skapa en rättslig skyldighet om tillbörlig aktsamhet för företag i EU som lägger ut produktion på entreprenad i tredjeländer, inklusive åtgärder för att garantera spårbarhet och insyn, i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

24.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera en obligatorisk och verkställbar klausul om företagens sociala ansvar i alla bilaterala handels- och investeringsavtal som undertecknas av EU, där europeiska investerare skulle åläggas att följa principerna om företagens sociala ansvar enligt definitionen på internationell nivå, inbegripet 2010 års uppdatering av OECD:s riktlinjer och standarder definierade av FN, ILO och EU. Parlamentet begär att arbetsmiljöfrågor ska inta en mer framträdande plats i EU:s framtida avtal med tredjeländer, såsom ett led i agendan för anständigt arbete, och att EU ska ge tekniskt stöd till genomförandet av dessa bestämmelser så att de inte blir till ett handelshinder.

25.

Europaparlamentet konstaterar att sysselsättningen i konfektionssektorn har hjälpt miljontals fattiga kvinnor på landsbygden i Bangladesh och andra länder ut ur fattigdom och beroende av stöd från män. Parlamentet konstaterar att den icke-fackanslutna arbetskraften till största delen bestått av okvalificerade arbetstagare och konfektionsanställda kvinnor i utvecklingsländerna. Parlamentet erkänner att det ovillkorligen behövs framsteg med arbetstagarnas rättigheter och arbetarskyddet för att kvinnor ska få något att säga till om, och understryker att kvinnor i högre grad behöver bli fackligt företrädda, också i de fackföreningar som nyligen bildats i Bangladesh, och välkomnar överenskommelsen om godtagbarhet som ett led i erkännandet av att det behövs könsbaserad egenmakt för att arbetsnormerna ska kunna förbättras.

26.

Europaparlamentet konstaterar att initiativet Allt utom vapen har varit viktigt för den ekonomiska utvecklingen i Bangladesh och bidragit till bättre materiella villkor för flera miljoner människor, framför allt kvinnor. Parlamentet är dock övertygat om risken för att både detta initiativ och det allmänna preferenssystemet kan komma att ytterligare försämra de dåliga arbetarskyddsnormerna och bli till förfång för anständigt arbete om de inte förenas med gedigna villkor inom områdena mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om Bangladesh följer de mänskliga rättigheterna och de arbetsrättsliga och miljörelaterade konventionerna inom ramen för det allmänna preferenssystemet samt rapportera tillbaka till parlamentet. Parlamentet betonar att de länder som gör goda framsteg med sina sociala och arbetsrättsliga normer bör belönas genom att beviljas fullt marknadstillträde för sina produkter.

27.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Mogherini, och kommissionsledamot Malmström att i samtalen med Bangladesh om fortsatt handel enligt preferenssystemet fortsätta att ta upp ratificering av grundläggande ILO-standarder, arbetsmiljöinspektioner samt föreningsfrihet.

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Bangladeshs regering och parlament samt ILO:s generaldirektör.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/47

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 och tilläggsprotokollet till denna,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om migrationsströmmar i Medelhavet, särskilt de tragiska händelserna utanför Lampedusa (1),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 22 maj 2014 om genomförande av meddelandet om arbetet i arbetsgruppen för Medelhavsområdet,

—

med beaktande av debatten om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU, som hölls i parlamentet den 25 november 2014,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU (2),

—

med beaktande av UNHCR:s initiativ för centrala Medelhavsområdet och UNHCR:s förslag för att bemöta nuvarande och framtida ankomster av asylsökande, flyktingar och migranter i Europa,

—

med beaktande av den handlingsplan i tio punkter som togs fram vid utrikesrådets och RIF-rådets gemensamma möte den 20 april 2015,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets särskilda toppmöte om flyktingkrisen i Medelhavet den 22 april 2015,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt Internationella organisationen för migration (IOM) har över 1 500 människor mist livet i Medelhavet sedan början av detta år.

B.

Enligt IOM har ca 23 918 migranter nått Italiens kust sedan den 1 januari 2015. Enligt de grekiska myndigheterna räddades 10 445 migranter av den grekiska kustbevakningen i Egeiska havet under första kvartalet 2015.

C.

Italienska marinstyrkor, landets kustbevakning och flotta samt flera lastfartyg har genomfört otaliga räddningsinsatser för att hjälpa migranter i nöd på Medelhavet, och lyckades rädda omkring 10 000 migranter under sexdagarsperioden mellan fredagen den 10 april och torsdagen den 16 april 2015.

D.

Den senaste insats som uteslutande gick ut på att söka efter och rädda människor i Medelhavet, Mare Nostrum, räddade 150 810 migranter under 364 dagar. Enligt de första uppskattningarna har antalet migranter som korsar Medelhavet inte minskat i detta läge.

E.

En stor del av de personer som försöker ta sig över Medelhavet flyr från konflikt eller förföljelse i Syrien, Irak, Eritrea, Somalia och Libyen. Så många som 700 migranter saknas och befaras ha drunknat efter att en fiskebåt av trä där flyktingarna hade trängts ihop kapsejsade nära Libyen när ett portugisiskt lastfartyg var på väg för att rädda dem sent på lördagen den 18 april 2015. En av de överlevande ska ha informerat de italienska myndigheterna om att det kan ha funnits så många som 950 ombord. En liknande tragedi inträffade tidigare i april, då omkring 400 migranter uppges ha mist livet till havs efter att en fiskebåt av trä med uppskattningsvis 550 personer ombord kapsejsade.

F.

Den gemensamma insatsen Triton, som samordnas av Frontex, blev fullt operativ den 1 november 2014. Den har en grundbudget på endast 2,9 miljoner euro per månad jämfört med över 9 miljoner euro per månad för Mare Nostrum. Sedan den gemensamma insatsen Triton inleddes har fler än 24 400 irreguljära migranter räddats på den centrala Medelhavsrutten, inbegripet de närmare 7 860 migranter som räddats med hjälp av insatser som samfinansierats av Frontex.

G.

Människosmugglare och människohandlare utnyttjar den irreguljära migrationen och sätter migranternas liv på spel för egen ekonomisk vinning, bär ansvaret för tusentals dödsfall och utgör ett allvarligt problem för EU och medlemsstaterna. Människosmugglare gör varje år vinster på 20 miljarder euro genom sin kriminella verksamhet. Enligt Europol har de organiserade kriminella grupper som aktivt underlättar transporter av irreguljära migranter över Medelhavet kopplats till människosmuggling, narkotika, skjutvapen och terrorism. Den 17 mars 2015 inleddes arbetet i Europols gemensamma operativa grupp Mare för att bekämpa dessa kriminella grupper.

H.

Regional instabilitet och regionala konflikter påverkar den massiva tillströmningen av migranter och strömmarna av fördrivna personer, och därmed antalet personer som försöker ta sig till EU. Den snabba framväxten av IS och Daish i angränsande konfliktområden kommer i slutändan att påverka migrationstillströmningen och strömmarna av fördrivna personer.

1.

Europaparlamentet beklagar djupt och uttrycker sin sorg över att liv än en gång har gått till spillo i Medelhavet, och uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att stärka det befintliga samarbetet och göra allt de kan för att förhindra ytterligare dödsolyckor till havs. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att identifiera kropparna och de saknade personerna, och att informera deras anhöriga.

2.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att tillhandahålla de resurser som behövs för att säkerställa att sök- och räddningsskyldigheter verkligen fullgörs, och att de således får den finansiering de behöver. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att visa solidaritet och engagemang genom att öka sina bidrag till Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågors (Easo) budgetar och insatser. Parlamentet åtar sig att se till att dessa organ, genom EU:s budget och dess för ändamålet relevanta medel, får de resurser (personal och utrustning) de behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter.

3.

Europaparlamentet upprepar att EU måste grunda sin reaktion på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, vilket anges i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och arbeta utifrån en europeisk helhetssyn. Parlamentet upprepar att EU måste göra mer för att skapa en rättvis ansvarsfördelning och solidaritet gentemot de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och asylsökande, i såväl absoluta som i relativa termer.

4.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets åtagande att stärka EU:s Tritoninsats genom ökade anslag och medel. Parlamentet kräver att EU ska inrätta ett tydligt mandat för Triton, för att man ska kunna bredda dess insatsområde och utöka dess mandat för sök- och räddningsinsatser på EU-nivå.

5.

Europaparlamentet efterlyser en solid och permanent humanitär EU-räddningsinsats, som liksom Mare Nostrum skulle vara verksam på öppet hav och till vilken alla medlemsstater skulle bidra såväl finansiellt som med utrustning och tillgångar. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att samfinansiera en sådan insats.

6.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets förslag om att asylansökningar ska hanteras gemensamt med stöd av Easo-grupper. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidga Easos mandat för att öka dess operativa roll i hanteringen av asylansökningar.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som finns att utfärda viseringar av humanitära skäl vid sina ambassader och konsulat. I detta sammanhang betonar parlamentet att rådet allvarligt bör överväga möjligheten att tillämpa direktivet om tillfälligt skydd från 2001 eller artikel 78.3 i EUF-fördraget, som båda föreskriver en solidaritetsmekanism i samband med en massiv och plötslig tillströmning av fördrivna personer.

8.

Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra i högre grad till befintliga vidarebosättningsprogram, särskilt de medlemsstater som inte alls har lämnat några bidrag.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa bindande kvoter för fördelningen av asylsökande bland samtliga medlemsstater.

10.

Europaparlamentet framhåller att en politik för frivilligt återvändande måste uppmuntras, samtidigt som skyddet av alla migranters rättigheter garanteras och säker och laglig tillgång till EU:s asylsystem tryggas, med vederbörlig respekt för principen om non-refoulement.

11.

Europaparlamentet välkomnar att vice ordföranden/den höga representanten och det lettiska ordförandeskapet omedelbart sammankallade ett extra gemensamt rådsmöte för utrikesministrarna och inrikesministrarna i Luxemburg, och att medlemsstaterna omedelbart sammankallade ett extra toppmöte för att finna gemensamma lösningar som svar på krissituationen i Medelhavet. Parlamentet noterar att det fördes en bred inledande debatt om möjligheter att rädda liv, bekämpa människosmugglare och människohandlare samt dela ansvaret för mottagande och skydd mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att medlemsstaterna behöver vidareutveckla detta åtagande och beklagar bristen på engagemang från Europeiska rådets sida när det gäller att inrätta en trovärdig, bindande solidaritetsmekanism för hela EU.

12.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt och fullständigt införlivande och effektivt genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet från samtliga deltagande medlemsstaters sida för att därmed säkerställa gemensamma europeiska normer, inbegripet mottagningsförhållanden för asylsökande och respekt för grundläggande rättigheter, i enlighet med befintlig lagstiftning.

13.

Europaparlamentet efterlyser bättre samordning av EU:s och medlemsstaternas politik för att motverka de underliggande orsakerna till migration. Parlamentet betonar att EU behöver en helhetssyn som kommer att stärka samstämmigheten för dess inre och yttre åtgärder, och särskilt dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, utvecklingspolitik och migrationspolitik. Parlamentet förespråkar stärkt EU-samarbete med partnerländer i Mellanöstern och Afrika i syfte att främja demokrati, grundläggande rättigheter och friheter, säkerhet och välstånd.

14.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna och tredjeländer att fastställa så stränga straffrättsliga påföljder som möjligt för människohandel och människosmuggling till och inom EU samt för enskilda personer eller grupper som utnyttjar utsatta migranter i EU, samtidigt som det säkerställs att enskilda personer som bistår asylsökande och fartyg i fara inte lagförs.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete med Europol, Frontex, Easo och Eurojust för att bekämpa människohandlare och kriminella nätverk av människosmugglare, och att kartlägga och spåra deras finansiering samt identifiera deras arbetsmetoder för att förhindra att de tjänar pengar genom att sätta migranters liv på spel. Parlamentet betonar att samarbetet med tredjeländer, särskilt med länder som gränsar till Libyen, absolut måste stärkas om man ska lyckas avveckla sådana kriminella nätverk, både genom fortbildning inom brottsbekämpning och tillhandahållande av informationstjänster. Parlamentet betonar att tredjeländer måste respektera internationell lagstiftning om att rädda liv till havs och garantera skydd av flyktingar och respekt för de grundläggande rättigheterna.

16.

Europaparlamentet betonar att de underliggande orsakerna till våldet och bristen på utveckling måste åtgärdas i ursprungsländerna för att hejda vågen av flyktingar och ekonomiska migranter. Parlamentet poängterar i detta sammanhang att de viktigaste prioriteringarna för samtliga regeringar i ursprungsländerna bör vara att avsevärt förbättra förvaltningsstrukturerna genom att inrätta effektiva och inkluderande offentliga institutioner, garantera kapacitetsuppbyggnad inom asylsystemen i tredjeländer, upprätta rättsstaten och bekämpa den utbredda korruptionen på alla nivåer, liksom att främja mänskliga rättigheter och ökad demokrati.

17.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för alla FN-ledda förhandlingar som syftar till att återställa regeringsmakten i Libyen och sitt åtagande att stärka insatserna för att hantera konflikten och instabiliteten i Libyen och Syrien. Parlamentet betonar att det är ytterst viktigt att skapa regional stabilitet i konfliktområden för att förhindra att fler människor fördrivs.

18.

Europaparlamentet påminner om att syftet med denna resolution är att ge respons på de tragiska händelserna i Medelhavet, på Europeiska rådets slutsatser av den 23 april 2015 och att föreslå en uppsättning brådskande åtgärder som ska vidtas utan dröjsmål, med tanke på att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor – som är ansvarigt utskott för sådana ärenden – för närvarande utarbetar ett betänkande som kommer att spegla parlamentets medellångsiktiga och mer långsiktiga politiska linjer i fråga om migration.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och lägga fram en ambitiös europeisk migrationsagenda som tar alla aspekter av migration i beaktande.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

21.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/51

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kenya,

—

med beaktande av den andra översynen av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (”Cotonouavtalet”), särskilt artiklarna 8, 11 och 26 i detta avtal,

—

med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 23 november 2014 om massakern på 28 civila resenärer, och av den 3 april 2015 om massakern på Garissa-universitetet,

—

med beaktande av det pressuttalande som Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd gjorde vid sitt 497:e sammanträde den 9 april 2015 om terrordådet i Garissa (Kenya),

—

med beaktande av det kenyanska flygvapnets attack på al-Shababs träningsläger i Somalia som svar på blodbadet vid Garissa-universitetet,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och trosuppfattning,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den senaste terroristattacken i Garissa (Kenya) riktades mot ungdomar, mot utbildning och således mot hela landets framtid. Ungdomar representerar löfte och fred och är de som i framtiden ska föra landets utveckling framåt. Utbildning är avgörande för kampen mot våldsbejakande extremism och fundamentalism.

B.

Antalet angrepp på religiösa minoriteter, särskilt kristna, runt om i världen har ökat enormt under de senaste månaderna Kristna massakreras, misshandlas och grips varje dag för sin religion eller trosuppfattning av jihad-terrorister, framför allt i vissa delar av arabvärlden.

C.

Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen. Denna form av extremism och förföljelse håller på att utvecklas till en viktig faktor i det allt vanligare fenomenet massinvandring. Enligt uppgift dödas över 150 000 kristna varje år.

D.

IS/Daish halshögg 21 egyptiska koptiska kristna i Libyen den 15 februari 2015.

E.

Förövarna i Garissa riktade avsiktligt in sig på icke-muslimer, och kristna valdes ut för att avrättas på ett brutalt sätt. Al-Shabab har öppet och offentligt hävdat att de för ett krig mot kristna i regionen.

F.

Barns och ungdomars rättigheter måste skyddas, och kompetens, utbildning och innovation måste stärkas för att öka deras ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter och för att främja landets utveckling.

G.

Al-Shabab har ofta riktat sina aktioner mot studenter, skolor och andra utbildningsinstitutioner. I december 2009 dödade exempelvis en självmordsbombare 19 personer vid en examensceremoni för medicinstudenter i Mogadishu (Somalia), och i oktober 2011 tog terroristgruppen på sig ansvaret för en bombattack som dödade 70 personer, bland annat studenter som väntade på sina examensresultat vid det somaliska utbildningsministeriet i Mogadishu.

H.

Den 25 mars 2015 miste minst 15 människor livet i en attack som al-Shabab utförde på ett hotell i Mogadishu, bland annat dödades Somalias ständige representant för FN i Genève (Schweiz), Yusuf Mohamed Ismail Bari-Bari, i attacken.

I.

Attackerna mot civila har ökat i Kenya sedan oktober 2011 då landets styrkor gick in i södra Somalia för att delta i en operation som samordnats med somalisk militär mot ett område som kontrollerades av al-Shabab, efter det att terroristgruppen hade tagit fyra personer som gisslan.

J.

Kenyanska styrkor har sedan november 2011 ingått i Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) som inrättades av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd den 19 januari 2007 och godkändes av FN:s säkerhetsråd den 20 februari 2007 (resolution 1744(2007)13), som nyligen gav Afrikanska unionen grönt ljus att fortsätta sitt uppdrag tills den 30 november 2015 (resolution 2182(2014)).

K.

Etiopiens armé, och i något mindre utsträckning Ugandas armé, har på ett väsentligt sätt bidragit till kampen mot terroristgruppen al-Shabab.

L.

Al-Shabab har upprättat förbindelser med andra islamistgrupper i Afrika, till exempel Boko Haram i Nigeria och al-Qaida i islamiska Maghreb.

M.

På regelbunden basis bombar och dödar terroristgruppen al-Shabab huvudsakligen civila i Somalia liksom i grannländerna, bland annat i Kampala (Uganda) i juli 2010, och betydligt oftare i Kenya där bara de största attackerna har fått internationell uppmärksamhet, men mindre attacker har ägt rum med jämna mellanrum.

N.

Al-Shabab tog på sig ansvaret för de attacker som utfördes i juli 2014 mot byarna Hindi, Gamba, Lamu och Tana River på Kenyas kust då mer än hundra personer avrättades, och för två attacker i distriktet Mandera i slutet av 2014 då 64 personer dödades.

O.

Efter terroristattacken mot Garissa-universitetet hotade den kenyanska regeringen FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) med att stänga flyktinglägret i Dabaab inom tre månader. UNHCR har varnat för att detta kommer att få extrema humanitära och praktiska konsekvenser. Enligt FN:s flyktingkonvention är det förbjudet att tvinga flyktingar att återvända till områden där deras liv eller frihet är i fara.

P.

Den afrikanska beredskapsstyrkan är ännu inte operativ och EU har uppgett att man är berett att stödja Afrikas fredsbevarande kapacitet som en del i sin säkerhetsstrategi för Afrika.

Q.

Enligt artikel 11 i AVS–EU-partnerskapsavtalet ska ”fredsskapande åtgärder och åtgärder för konfliktförebyggande och konfliktlösning […] särskilt omfatta stöd till en jämnare fördelning mellan olika samhällsgrupper av de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter som står till buds, till förstärkning av den offentliga förvaltningens demokratiska legitimitet och effektivitet, till upprättandet av effektiva mekanismer för att på fredlig väg förena olika gruppintressen […] och till överbryggande av klyftor mellan olika delar av samhället samt stöd till ett aktivt och väl organiserat civilt samhälle”.

1.

Europaparlamentet fördömer starkt den avsiktliga terroristattack som utfördes av al-Shabab den 2 april 2015 i Garissa då gruppen dödade 147 unga och oskyldiga universitetsstuderande och skadade 79 andra. Parlamentet fördömer kraftigt alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt när människor dödas för sin religion, tro eller etniska ursprung.

2.

Europaparlamentet fördömer på nytt de räder som al-Shabab genomförde mot flera kenyanska kustsamhällen under sommaren 2014, bland annat Mpeketoni där 50 människor avrättades. Parlamentet fördömer kraftfullt attacken mot Westgate Shopping Centre i Nairobi den 24 september 2013 där 67 döda kroppar återfanns. Parlamentet fördömer al-Shababs attack i Mogadishu den 25 mars 2015, då Somalias ständige representant för FN i Genève, ambassadör Yusuf Mohamed Ismail Bari-Bari, miste livet.

3.

Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med familjerna till offren och med Kenyas folk och regering. Parlamentet står bakom det kenyanska folket som tvingas uppleva dessa avskyvärda våldshandlingar.

4.

Europaparlamentet påminner om att religionsfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer i skarpa ordalag alla former av våld och diskriminering som har sin grund i religion.

5.

Europaparlamentet fördömer de attacker som nyligen utförts mot kristna samfund i olika länder, särskilt när 12 kristna som färdades i båt från Libyen kastades över bord och massakern på 30 etiopiska kristna den 19 april 2015. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med offrens familjer.

6.

Europaparlamentet uttrycker stor oro över hur förövare av terroristhandlingar missbrukar religionen runt om i världen, och är djupt oroat över att det blir allt vanligare med intolerans, förtryck och våld mot kristna, särskilt i vissa delar av arabvärlden. Parlamentet fördömer användningen av religion som ett medel i olika konflikter. Parlamentet fördömer det ökade antalet attacker på kyrkor runt om i världen, särskilt den attack som dödade 14 personer i Pakistan den 15 mars 2015. Parlamentet fördömer kraftfullt frihetsberövandet, tortyren, slaveriet och de offentliga avrättningarna av kristna i Nordkorea. Parlamentet bekräftar och stödjer den oförytterliga rätten för alla religiösa och etniska minoritetsgrupper i Irak och Syrien, inklusive kristna, att få fortsätta att leva där de historiskt och traditionellt alltid har levt, under värdiga, jämlika och trygga förhållanden. Parlamentet noterar att olika religiösa grupper har levt fredligt tillsammans i regionen i århundraden.

7.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att fullgöra sin förpliktelse enligt artikel 17 i EUF-fördraget och föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med kyrkor och med religiösa och filosofiska samt konfessionslösa organisationer för att frågan om förföljelse av kristna samfund och andra religiösa samfund ska vara en prioritet för EU.

8.

Europaparlamentet fördömer att IS/Daish i Syrien och Irak tillämpar en uråldrig lag (”dhimmi pact”) för att under dödshot pressa kristna med religiösa skattepliktelser och religiösa restriktioner.

9.

Europaparlamentet upprepar sin solidaritet med alla kristna som förföljs i olika delar av Afrika, med särskild hänsyn till de senaste grymheterna i Libyen, Nigeria och Sudan.

10.

Europaparlamentet fördömer och avvisar all misstolkning av islams budskap att skapa en våldsam, grym, totalitär, förtryckande och expansiv ideologi som legitimerar utrotningen av kristna minoriteter. Parlamentet uppmanar muslimska ledare att fördöma alla terroristattacker fullt ut, även de som riktar sig mot religiösa samfund och minoriteter, och särskilt kristna.

11.

Europaparlamentet efterlyser en grundlig, snabb, opartisk och verkningsfull utredning i syfte att identifiera de skyldiga och ställa förövarna, organisatörerna, finansiärerna och sponsorerna bakom dessa förkastliga handlingar inför rätta.

12.

Europaparlamentet konstaterar att den bästa lösningen måste vara samordnade aktioner med andra afrikanska länder, och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och rådet att ta itu med säkerhets- och terroristhoten i denna region, i samarbete med Afrikanska unionen, till stöd för deras viktiga insatser mot al-Shabab via Amisom. Parlamentet uppmanar EU att kraftfullt stödja genomförandet av kontinentala och regionala mekanismer för konflikthantering, främst den afrikanska beredskapsstyrkan.

13.

Europaparlamentet uppmanar den kenyanska regeringen att ta sitt ansvar och bemöta al-Shababs våld och dess bakomliggande orsaker. Säkerhet kan uppnås endast genom att man eliminerar klyftorna inom landets politiska system och det civila samhället samt kommer till rätta med de regionala skillnaderna på utvecklingsområdet. Parlamentet beklagar polisens försenade reaktion. Parlamentet kräver i synnerhet att Kenyas regering avstår från att använda terroristattacker som förevändning för att begränsa de medborgerliga friheterna, och uppmanar landets myndigheter att basera sin strategi i kampen mot terrorism på rättsstatsprincipen och respekten för grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser med kraft en demokratisk och rättslig granskning av politiken för terrorismbekämpning.

14.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de kenyanska myndigheterna att se till att religionsmotsättningar förhindras och att det inte sätts likhetstecken mellan det muslimska samfundet och al-Shabab. Vidare uppmanas myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att slå vakt om landets enhet, i syfte att säkerställa landets sociala och ekonomiska tillväxt och stabilitet samt folkets värdighet och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar den kenyanska regeringen, oppositionsledarna och de religiösa ledarna att ta itu med den historiskt upplevda marginaliseringen, de regionala klyftorna i landet och den institutionella diskrimineringen och att se till att insatser för att bekämpa terrorism enbart riktar sig mot gärningsmännen, dvs. inte mot bredare etniska och religiösa grupper.

15.

Europaparlamentet påminner Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna om deras åtagande enligt EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs i juni 2012, att se till att de mänskliga rättigheterna tas upp i all dialog med tredjeländer om terrorismbekämpning.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU att genomföra ett program för militära utbildningsuppdrag i Kenya och att tillhandahålla modern utrustning, och samarbeta med och utbilda Kenyas militär och polis för att bekämpa terrorism och förhindra en spridning av al-Shabab.

17.

Europaparlamentet uppmanar Kenyas regering att göra allt för att respektera rättsstatens principer, mänskliga rättigheter, demokratiska principer och grundläggande friheter, och uppmanar EU att leda sin internationella partner i denna riktning och att mobilisera ekonomiska medel som stärker befintliga statliga program i syfte att garantera nationell säkerhet och skapa fred och stabilitet i landet och regionen. Parlamentet vidhåller att grannländerna måste vara delaktiga i insatserna för att bekämpa al-Shababs upptrappade våld. EU uppmanas att tillhandahålla allt det ekonomiska och logistiska stöd och expertstöd som behövs och att överväga att använda den fredsbevarande resursen för Afrika och EU:s krishanteringsverktyg.

18.

Europaparlamentet uppmanar de kenyanska säkerhetsstyrkorna att se till att terroristhotet bemöts på ett lagenligt sätt. Parlamentet uppmanar Kenyas regering att garantera säkerheten och skyddet vid flyktinglägren inom landets territorium, i enlighet med internationell rätt.

19.

Europaparlamentet betonar att den internationella terrorismen finansieras genom olaglig penningtvätt, lösesummor, utpressning, narkotikahandel och korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka samarbetet med tredjeländer kring utbyte av underrättelseinformation som rör penningtvätt för finansiering av terrorism.

20.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för alla initiativ som syftar till att främja dialog och ömsesidig respekt mellan religiösa samfund och andra samhällsgrupper. Parlamentet uppmanar alla religiösa ledare att arbeta för tolerans och ta initiativ mot hat och våldsam och extrem radikalisering.

21.

Europaparlamentet fördömer att terroristattacker riktas mot utbildningsinstitutioner och deras lokaler som ett sätt att undergräva utbildning och värdighet för alla medborgares och för att skapa misstroende och splittring mellan samfund. Parlamentet påminner om att kristna flickor i den nigerianska staden Chibok rövades bort och försvann 2014 och att jihadist-terrorgruppen Boko Haram låg bakom detta, något som uppmärksammades världen över.