Det finns så många olika färgglada parader att gå i den här sommaren!
Hundratusen personer gick i Pridetåget i Helsingfors idag. En imponerande mängd med färgglada människor, som trotsade regnet. Ännu mera imponerande var att hundratusen personer också gick i Pridetåget i Budapest – trots att det var förbjudet. Heja!
Här bilder från Helsingfors.
Vem är rädd för lite regn? Till och med Ctulhu var med! Färgglatt i parkenDe osynliga
Som med alla såna här saker så skulle det inte bli något utan alla som jobbar för det. Efter tåget kom alla människor som stått och dirigerat trafiken och hållit koll på säkerheten. De som bidrar till att göra Pridetåget till en trygg upplevelse. Tack.
Jag är för tillfället komplett uppsnurrad i planeringen och genomförandet av en stor folkdanstillställning – en tre dagar lång grej med mat och övernattning, uppvisningar, workshoppar, danskvällar och en massa annat. Håll tummarna att allt går bra och att vädret blir bra på söndag – då ska vi nämligen uppträda på Fölisön. Jag har uppträtt där med det finska lag jag dansar i, men nu är det då dags för finlandssvensk folkdans. Det ska bli spännande.
Jag såg ett träd som var större än alla andra och hängde fullt av oåtkomliga kottar; jag såg en stor kyrka med öppna dörrar och alla som kommo ut voro bleka och starka och färdiga att dö; jag såg en kvinna som leende och sminkad kastade tärning om sin lycka och såg att hon förlorade.
En krets var dragen kring dessa ting den ingen överträder.
~Edith Södergran
Inga kottar, men mäktigt var det. Det här trädet finns i ett naturreservat Upplands Väsby. Det är den största ek jag någonsin sett.
Enligt Gunnar Tideströms biografi tänkte Edith Södergran på en särskild, stor gran på sin hemgård. Det fascinerar mig alltid hur äldre litteraturvetare ofta ville ha konkreta saker att ta fasta på i sina tolkningar. Jag hade också en gång en (äldre) studiekamrat som sa ”men om det står panter, så måste det ju vara en panter!”, när vi skulle tolka Rilkes dikt Pantern. Det har blivit ett talesätt hos oss. Mer sällan är det ju en panter, när det står en panter. Eller vad tänker du?
Pantern (I Jardin des Plantes, Paris)
Hans blick är trött av alla dessa stänger. Den fångar inget mera på sin färd. För honom finns det, så långt blicken tränger, blott galler – och bak dessa ingen värld.
Hans smidigt starka steg, den mjuka gången, där han sitt trånga, snåla kretslopp går, är krafters dans omkring en mitt, där fången en halvt bedövad, väldig vilja står.
Blott sällan kan det underbara hända, att någon bild går in i hans pupill, går genom lemmarna, de stilla, spända – och hör i hjärtat upp att vara till.
En kattslavs dagbok 