En människa sveper in sig i yllescarf när det är kallt.
Men har man ett hjärta av sten så kan man ha en krage av is. Eller kanske det är en halsduk?



Under djupaste coronatiden återupplivade vårt folkdanslag vår blogg på folkdans.blogspot.com, för att kunna muntra upp våra dansare. Vi postade allt möjligt som hade med dans att göra och ganska mycket annat, som vi tänkte att kunde vara roligt.
Jag skrev ett inlägg om västnordisk folkdans, bland annat också färiska kvaddanser och letade efter en av de bekanta kvädena på YouTube. Allt jag kom ihåg var ”så kommer de over den hede”, men med den frasen gick det ganska lätt att hitta Sinklars Vise. Det finns många versioner, men den jag framför allt fastnade för var en tolkning som en kompis hittade av en färisk folkrockgrupp som heter Hamradun. Den var så bra att jag tittade igenom hela konserten Live i Salt.
Den konserten är fortfarande nåt jag lyssnar på regelbundet. Jag älskar dem live. Jag lyssnar mycket gärna på deras album också, men livekonserten har sin alldeles egna energi. Plus att sångaren är trevlig att titta på 🙂
Oftast har jag bara på musiken i bakgrunden, det är bra fokusmusik, eftersom jag inte kan färiska. De sjunger en del på danska, men mest på färiska. Fast när det gäller folkvisan Fagra blóma så har jag jag lyssnat på den så många gånger att jag börjar förstå texten. Det är en enkel visa om hur sångarens käraste är den vackraste av alla blommor, tydligen en känd dikt av den färiske poeten Poul F. Joensen. Det är underbart att höra hur publiken sjunger med av hjärtans lust.
Texten finns här på svenska, plus en annan liveversion. Jag hoppas att de kommer på turné nånstans i närheten något tag, jag skulle älska att få se dem live. De verkar ha en så fin energi.
Hamraduns hemsida finns på Hamradun.com, där kan man bland annat hitta deras texter översatta till engelska. Det var en av de första saker jag kollade, då det tyvärr finns en del folkrock/folkmetallband som använder mytologi på ett unket sätt, men det är inte fallet här. Tack och lov, jag har fått helt tillräckligt av vit makt-skit.
I Helsingfors brukar det hållas en ljuskonstfestival i januari, Lux Helsinki. Under några dagar (som nu till min stora förtjusning förlängts till sex dagar!) strövar människor väl påbyltade omkring i staden på kvällen och tittar på ljuskonst. Det är ett fantastiskt koncept och väl värt de dubbla kalsongerna.





Eftersom det var fullkomligt svinakallt så blev det inte så många bilder, men det är ändå bäst att uppleva på plats, om man kan.
Bonus: Jag var i november 2024 på en nätverksträff i Uppsala och där var också en ljuskonstfestival. Jag tog en massa bilder, men var inte så noga med att kolla konstnärerna, tyvärr. Jag skulle dock tro att det här är samma konstnär som gjort mycelet ovan, Steve Thompson. Svamparna ser åtminstone helt likadana ut!




