April har varit alldeles väldigt aprillig. Det är inte en vårmånad här hos oss, det är en ombytlig vår/vinter/vår/vinter-månad.





April är grymmast av månaderna - driver
syrener fram ur de döda markerna, blandar
begär och minne, kittlar
dova rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, svepte
jorden i glömska och snö, gömde
en droppe liv i torra lökar.
T. S. Eliot i Karin Boyes tolkning. Hela Det öde landet kan man hitta på Karinboye.se.
Eliot talar i och för sig snarare om vårkänslor, inte om det här retsamma fram-och-tillbaka, men jag tänker ändå alltid på april som grym. Det börjar komma upp vårblommor och knoppar på träden, en del buskar kan till och med ha blad, vårljuset är starkt och vitt och solen börjar värma – men det är bedrägligt, vinden är svinkall och det kan som sagt komma mer snö närsomhelst. Jag har varit med om flera centimeter snö på valborgsmässoafton. Det är bara att ha tålamod.




