Hej på er och en riktigt GOD FORTSÄTTNING! :D
Julen har varit underbar och efter lång vila, mycket god mat och godsaker ska man nu ta tag i den dimmiga vardagen igen. :)
Ville börja detta året med att dela med mig av något fantastiskt vackert.
Det händer då och då att jag, tack vare min konst, får ta del av livsöden, glädje och sorg.
Motivet "Wings" berör så många och min lycka är när jag inser att motivet kommer att spela en roll i folks liv.
Den får inge tro, hopp, lycka, kärlek och tröst.
Jag vill dela med mig av en historia som i december fick en så vacker vändning...
I december 2011 fick jag ett mejl ifrån en tjej som berättade för mig hur glad hon var att hon hittat till min sida och sett motivet "Wings". Hon skrev att hon direkt visste platsen för denna i hennes hem. En plats som var speciell för henne och hennes man. Där 7 små ljus ofta brann för de 7 små liv som aldrig fick komma till denna världen.
"
När jag tittar på bilden du målat så ser jag en trygg plats. Dom stora vackra änglavingarna ser ut att vara en plats så skön att vila på. Jag ser våra små liv ligga där tillsammans inbäddade i vingarna, ha det varmt och gott. Äntligen har jag hittat den rätta bilden att sätta ovanför våra sju små ljus - våra sju små liv som vi saknar och tänker på varje dag. Tack Lina!"
I fem år hade de kämpat och nyligen hade läkarna äntligen utrönt anledningen till varför det var så svårt att få det att fungera. Hon led av det ovanliga att det bildas små blodproppar i artärerna som gjorde det nästintill omöjligt att behålla en graviditet. Paret hade nyligen kommit med i en forskargrupp där man kämpade med att hitta svar och mediciner för att få det att fungera. Lösningar som även kunde hjälpa andra i framtiden.
Jag förstod när jag läste mejlet att även om hon inte förlorat hoppet så var chanserna väldigt små att de skulle bli biologiska föräldrar. Jag blev så berörd av detta mejl, önskade som man gör; att jag personligen kunde göra något, men jag var klart glad att vingarna åtminstone kunde ge den tröst som hon uttryckte så fint.
Tiden gick och i mitten av oktober trillade det ner ett mejl igen. Denna gången med mycket mer förhoppning i orden. Hon var gravid i v. 33 och var så lycklig att allt lyckats gå så långt denna gång. Hon sände mig en bild på den efterlängtade ultraljudsbilden, tillsammans med vingarna och det inramade "mitt hjärta är ditt"...
Jag höll tummarna...
Idag fick jag lycko-mailet...
" Hej Lina!
Ville bara berätta för dig att i mitten av dec föddes en liten Elsa.
Ovanför hennes vagga hänger en tavla med dom vackraste änglavingar och vakar över henne om natten."
Helt fantastiskt! Välkommen till världen lilla Elsa! Dina föräldrar har längtat sååå. :)
Tänk, att jag fått dela detta vackra livsöde, detta vackra "slut" (vacker början är ju mer rätt), tack vare mina tavlor. En för mig okänd människa, berör mig lika starkt som en nära vän. Jag har fått följa med en bit på den tunga men nu lyckliga resan.
Det är fantastiskt!
Tack ___ för att du delade detta med mig och all lycka nu med lilla Elsa! :)
