Lite fakta om Tystberga, hämtat från Wikipedia och Hembygdsföreningen.

Tystberga nämndes i skrift första gången 1284, då stavat Thustaberga. Området som sådant var bebott långt tidigare än så. Fornminnen från vikingatiden, brons- och järnåldern vittnar om att det levde människor här, långt innan de kom att kallas Tystbergabor.

Tystberga var redan på medeltiden en egen socken och 1863 blev man så en egen kommun. 1952 genomfördes en kommunreform i Sverige och där bildade Tystberga, som största ort, en kommun tillsammans med de mindre byarna Bälinge, Bogsta, Sättersta, Lästringe och Torsåker. Man var en egen kommun fram till 1971 då en ny kommunreform tog form och Tystberga kommun upphörde och införlivades därefter med Nyköping.

Befolkningsmässigt tog invånarantalet fart mellan 1950 och 1960 då antalet invånare fördubblades. Mycket beroende på att Studsvik utvecklade sin verksamhet vid kusten, ett par mil från Tystberga tätort. Som mest bodde det 1 078 invånare på orten (1975) och i SCB:s statistik kan man läsa att vid årsskiftet 2023/2024 bodde här 890 personer.

Nu finns det planer och redan har de första förberedelserna tagits.

Tystberga och den svenska landsbygden kommer aldrig att återfå sin forna glans, men med den nya planen lär befolkningskurvan peka uppåt. Något som kommer att gynna skolan, föreningarna, servicen och förhoppningsvis kommunikationerna. Fyra faktorer som är viktiga för en liten ort.

Fast jag och många med mig som växte upp i Tystberga på 60 och 70-talen, minns hur denna lilla ort hade tre banker, post, bibliotek, tre livsmedelsaffärer, tåg som stannade, täta bussturer till stan, distriktssköterska, flertalet föreningar, en rad mindre industrier och en drös med små verksamheter av olika slag. Dit lär man inte komma igen, men förhoppningsvis kommer man en bit på vägen.