Det här inlägget började jag skriva på i slutet av januari och tänkte att nu ska jag erkänna hur ofokuserad jag varit den senaste tiden. Jag har alltid haft en tendens att hålla på med flera böcker samtidigt – ibland är det vad man känner för, eller som just då fångar min tanke (som när jag vaknade en morgon och absolut ville läsa Jag är David), eller så läser jag om favoritböcker för att vila mina sinnen. Ibland är det rent praktiskt att boken är stor och jag vill ha en mindre i väskan och ibland är det nåt jag vill läsa just då på grund av bokklubb eller bokpodd. Nu har jag en väldigt lång lista på böcker jag är halvvägs i och av olika orsaker inte har läst ut. Jag tänkte att vårens projekt skulle vara att försöka beta av dem. Det här är alla jag kommer på just nu i ingen speciell ordning:

• Eleanor Morton: Life Lessons from Historical Women. Jag lånade den här boken eftersom jag följer Eleanor Morton på YouTube och dessutom brukar lyssna på den podd hon har tillsammans med Alasdair Beckett-King: Eleanor and Alasdair Read That, där de läser klassisk brittisk barnlitteratur. Eftersom det är kortare avsnitt om olika personer så är det en lämplig bok att läsa när jag inte har så mycket tid. Den är intressant och rolig. (Den här läste jag faktiskt ut för ett par dagar sedan, men den får ändå vara med på listan, eftersom den är från januari.)
• Jules Verne: Paris i tjugonde seklet, Jules Vernes scifiroman från ca 1863, vars manus hittades på 1990-talet. Jag fick den i handen någonstans och tyckte att den skulle vara intressant. Det är den i och för sig, men lite högtravande, så jag lade ner den ungefär en tredjedel in i boken.
• Richard Adams Watership Down. Den har funnits i min hylla ett tag, men nu började jag läsa den på grund av ovan nämnda bokpodd. Den var överraskande tungläst, inte för att den inte skulle vara välskriven – det är den – utan för att den behandlar betydligt tyngre ämnen än jag var beredd på. Jag kände att jag behövde lite paus ungefär halvvägs, men vill absolut läsa ut den.
• M.M. Kaye Death in Zanzibar
• Mary Stewart The Gabriel Hounds
• Ian Fleming: The Spy Who Loved Me
  • Alla dessa tre deckare/thrillers ville jag läsa på grund av bokcirkelbloggen Girl Meets Trouble. Jag har börjat på alla då boken tagits upp i bloggen och sedan inte hunnit med ordentligt. Vissa andra har jag läst, men sen inte hunnit med i diskussionerna 😦 Jag fokuserar just nu på The Spy Who Loved Me, eftersom den alldeles nyss blivit slutläst på bloggen och jag hoppas hinna kommentera. Det är en Bondbok där Bond dyker upp först i tredje halvan lagom för att rädda en ung flicka att bli våldtagen (misshandlad har hon redan blivit). Jag är inte helt övertygad…
    Ska se om de andra blir utlästa.
• Michelle Paver: Skräcken på Wakenhyrst. Den här är från min egen hylla. Jag har bara ca 40 sidor kvar. Själva boken är lite stor, därför läser jag den bara hemma och jag vill ha tid att läsa ut den i en session, för den är riktigt spännande.
• Stephanie Burgis The Raven Heir. Den här lånade jag för att jag läste någon kort historia av författaren i en antologi och gillade stilen. Läste första kapitlet för att kolla att den verkar vara min stil, men tänkte sen att jag kanske ska försöka läsa ut lite annat först…
• Annika Thor Sälflickan. Den här var väldigt bra, men jag fick tvärstopp när jag ungefär mitt i boken kom till ”om jag hade slutat där och inte försökt göra det och det så hade allt gått helt annorlunda”. Eftersom vi redan vet att saker har gått ganska dåligt så är det stressande att läsa om det ögonblick då det gick på tok, speciellt om det var personen själv som gjorde någit fel / fattade fel beslut.
  Jag tror det var Brecht som jämförde klassiska och moderna tragedier ungefär så här: Klassiska tragedier är tragiska för att det inte finns något sätt att undkomma sitt öde. Moderna tragedier är tragiska för att du kan se att det ju hade funnits andra alternativ, att det inte alls behövde gå så. Detta är väldigt mycket ur mitt minne från när jag studerade dramatik för x år sedan, jag kan komma ihåg detaljerna fel, men såhär minns jag det.
• L. M. Montgomery A Tangled Web (1931) var en annan bok jag fastnade i av samma anledning. ”Om den här personen hade gjort rätt så hade det inte…” nej tack. Jag kommer nog att läsa ut den något tag, jag har annars läst nästan allt av Montgomery, men just nu känns det som att jag ser tillräckligt mycket av dåliga beslut omkring mig ändå.
• Margaret Atwood Upp till ytan. En liten bok (jag har haft den som reselektyr just för att den är en liten pocket) om en person som kommer med några vänner till en ö för att se om de kan hitta spår av hennes försvunne far. Den är lite tungläst för att den är full med funderingar och minnen, men väldigt bra.
• Mats Johnsson När vi var samer. En serieroman där författaren utforskar sina samiska rötter. Stor och tung och ganska liten text, så har känts lite svårläst, fast den verkar mycket intressant.
• Tim Marshall: Geografins makt. 12 enkla kartor som förklarar världen. Den här förenklade och illustrerade versionen av Geografins makt: 10 kartor som förklarar världen är mycket intressant, men så stor att man nästan måste läsa den vid ett bord. Den förklarar till exempel bra hur läget är en orsak till Ryssland så gärna vill ha Ukraina, förutom allmänt nostalgiskt storhetsvansinne alltså.
• Susan Cooper: Silver on the Tree. Det intressanta här är att jag av någon anledning inte läste ut denna efter att ha sträckläst de fyra första i ett svep. Jag vet inte riktigt varför, jag har läst serien tidigare, så jag vet hur det går i stora drag, så det kan inte vara problemet.
• Judith Kerr: När Hitler stal den skära kaninen, som jag plockade ur egen hylla efter att ha läst om Judith Kerr i Elaanor Mortons bok. Den här började jag på helt häromdagen, så den kanske inte räknas än.
  Och nånstans ännu längre bak i tiden:
• Michelle Magorian Impossible. En bok som handar om samma familj som Plats på scen och I rampljuset. Den blev liggande för att den var för stor att ta med. Jag gillar Magorian, så kommer att läsa ut den så småningom.
• Johanna Nilsson: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med. Två personer får anonyma mejl där det står just detta. De försöker komma på vem det är. Välskriven och så spännande att jag bara måste ta en paus och har inte kommit mig för med att fortsätta.
• Stephen King From a Buick 8. Jag läste drygt halva boken ganska snabbt, men tappade sen intresset. Det kändes som att den inte riktigt kom framåt.
• Om vi ska räkna ljudböcker till den här listan så lyssnar jag emellanåt med stor förtjusning på Judi Denchs Shakespeare: The Man who Pays the Rent, men det går lite långsamt, för jag blir lätt distraherad när jag lyssnar och jag vill ju höra precis allt, så jag måste backa hela tiden 😀
• Jag började också lyssna på Ulf Starks Rymlingarna för att den är inläst av Helge Skoog, sm brukar ha en lugn och behaglig röst, men insåg att den var olämplig som kvällslyssning på grund av den koleriska farfadern, som alltid satt igång och rya så fort jag somnat. Jag måste ha den som vakenbok i stället. Så långt som jag lyssnade så påminde det om ett avsnitt i Dårfinkar och dönickar, där det också finns en äldre släkting som vill åka till en ö en sista gång.

En lång lista, som synes. Jag tänkte att om jag skriver upp dem alla här så kanske jag kommer mig för med att läsa ut dem – eller så bestämmer jag att jag inte ids. Men de flesta vill jag läsa. Det händer också att jag dumpar böcker helt, men tycker inte att någon av dessa direkt är sådan. Jag tänkte ta regelbunden koll i slutet av månaden, så ser vi hur (om) det framskrider!

Jag vaknade härommorgonen med en väldig lust att läsa om Anne Holms bok Jag är David. Jag har ingen aning om varför just den kom i mitt huvud just nu, men det är en bra bok och jag har den i hyllan, så varför inte. Det är en prisbelönt dansk ungdomsbok från 1963 (originaltitel är bara David). Sagt och gjort, jag läste om den och den är fortfarande väldigt bra.

Den har ett intressant koncept. David är en tolvårig pojke som vuxit upp i fångläger någonstans bakom järnridån. När boken börjar hjälper en av fångvaktarna honom att rymma av okänd anledning och säger åt honom att ta sig till Italien och sedan norrut tills han kommer till Danmark. Bokeen har beskrivits som en omvänd robinsonad – i stället för att hamna ensam på en öde ö utan en massa saker så hamnar han i en värld full med människor och saker han inte har en aning om vad de är. David vet väldigt mycket om ondska och mycket lite om världen. Han är smart, kan språk, eftersom det fanns folk som talade olika språk i lägret, och har en mycket stark integritet. Han vet väldigt mycket om ondska och manipulation och mycket lite om skönhet och godhet. Under sin vandring genom Europa lär han sig många saker, tills han så småningom hittar sin plats.

Stilen är ganska högtravande, på ett trovärdigt sätt, då David bara haft vuxna människor omkring sig hela sitt liv. Den handlar mycket om att lära sig att tänka själv och om vikten att ha moraliska principer, men också om att vara öppen för nya insikter och tillvarons skönhet.