Nu är samtliga sju bidrag som tävlar i Tävlingen för ny musik UMK25 lanserade. Än en gång fungerar konceptet alldeles utmärkt. Både i Finland och i internationella fankretsar har bidragen varit en given snackis under de senaste veckorna.
Medan man i finländska kommentarsfält är sedvanligt pessimistisk (”Uäääh, alltid får man skämmas”), är de utländska UMK-vännerna mestadels lyriska. ”Finland har gjort det igen”, jublas det. ”Finland är ett sådant powerhouse! Ses i Helsinki 2026!”
I år har speciellt ett bidrag väckt mycket uppmärksamhet. Jag syftar på UMK-veteranen Erika Vikmans vampiga pepplåt Ich komme.
Det ska bli spännande att se hurdana scenshower man kokat ihop för dessa i Tammerforsarenan den 8 februari, för precis som i fjol anar jag att det är först under sändningens lopp de flesta tittare kommer att bestämma sig. En misslyckad eller rörig scenshow kan vara ödesdiger i UMK (fråga till exempel Bess eller Sini Sabotage).
Men jag kan inte helt släppa tanken: har Finland blivit en slags one trick pony i Eurovisionssammanhang?
Är tokrolighet numera vårt enda trumfkort?
Tidigare hette det att Finland bara klarade sig i Eurovisionen då vi tävlade med manliga rockband, såsom Lordi, Softengine och Blind Channel.
Sedan kom Käärijä med succébidraget Cha cha cha, som sannolikt hade vunnit hela Eurovisionen ifall inte Sverige råkat skicka Loreen just precis samma år.
I samma veva krossades också en seglivad myt, nämligen att det inte går att lyckas i Eurovisionen om man sjunger på finska. Äntligen!
Cha cha cha var otroligt catchy, men framför allt var showen kul. Maniskt grinande dansare, knasig koreografi och Käärijä själv med sin genuina karisma, Kermit-gröna bolero och spontana utrop på hemsnickrad engelska (It’s crazy it’s party!). Det är så man blir en Eurovisionslegend.
I fjol hamnade följaktligen samtliga UMK-finalister i den obekväma positionen att försöka ta över efter en succé. Och finska folket röstade så ivrigt att den internationella juryn var helt överflödig i fjolårets UMK. Windows95man och No Rules flög upp som en projektil från en sjunde till en första plats när publikrösterna presenterades.
Humor! Det ska vara humor!
Med facit i handen vill jag hävda att helt rätt låt vann. I fjolårets märkliga, politiskt laddade och ganska obehagliga Eurovisionsfinal i Malmö var Windows95man precis vad Europa behövde: tre befriande minuter av knas, snällhet och lurviga ben.
En nittonde plats i finalen var kanske inte så hävt, men det blev i alla fall final och en USA-turné för Teemu Keisteri, alias Windows95man.
Men finns risken att man nu efter Cha cha cha och No rules förväntar sig att Finland årligen levererar någonting kul och stolligt som får fart på publiken men ett ljummet bemötande av expertjuryn?
Om vi nu har fastnat i humormallen, gör det egentligen någonting?
Ska vi vara stolta över att vara landet som får Europa att dra på munnen?
I slutändan är det ju en fråga om hurdana ambitioner Finland ska ha som Eurovisionsland? Det är ju ingen idé att vi försöker vara Sverige eller Italien, bättre då att vi gör vår egen grej. Men kunde vår egen grej vara något annat ibland? En powerballad, en poplåt, en danslåt? En kvinna?
Hursomhelst, de som redan nu sitter och skäms kan lägga av med det. I UMK i år tävlar idel proffsiga musiker. Ingen av dem kommer att skämma ut vare sig sitt hemland eller sig själva ifall de får åka till Basel i maj.
Framför allt önskar jag att Finland skulle slå sig för bröstet lite mera när det vankas Eurovision. Det musikaliska kunnandet här i landet är digert, och vi behöver inte klamra oss fast bara vid humor eller rock för att lyckas.
Vi kunde ta betydligt större risker och ibland är risken helt enkelt att rösta på den låt man vet att man själv kommer att vilja lyssna på hela året, inte den som man föreställer sig är bäst lämpad för Eurovisionen. Eller minst pinsam.
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.
Artikeln uppdaterad 22.1.2025 kl 17.48. Bandet One Morning Left och dess tävlingsbidrag har tagits bort från artikeln, eftersom bandet inte fortsätter i Yles Tävling för Ny Musik (UMK). Yle har uteslutit bandet på grund av ett regelbrott.