Sedan årets början har vårdbranschen skakats av två fall där klienter dött under sorgliga omständigheter.
I början av januari dog en äldre kvinna i Åbo då hon var fastspänd i en rullstol, och senare i månaden dog en äldre person på ett vårdhem i Esbo efter att ha kallat på hjälp 11 gånger.
Redan i höstas upptäckte Finlands närvårdar- och primärskötarförbund Super att allt fler närvårdare kontaktade dem om diverse problem som förekommer ute på fältet.
Facket skickade ut sakkunniga till lokala operatörer för att få reda på vad läget egentligen är. Då framkom flera brister inom äldrevården.
– Jag är inte överraskad då jag följt utvecklingen inom äldreomsorgen de senaste åren. Det talas fint om att problemen löses, men tyvärr visar sig sanningen vara en annan för tillfället, säger fackordförande för Super Päivi Inberg.
Bilden man får av de kommentarer som närvårdare har skickat in är kort sagt dyster. Närvårdarna mår inte bra och de är överbelastade. Enligt lag ska det finnas 0,6 vårdanställda per klient, men detta krav uppfylls inte alltid. Exempelvis nattetid kan det ofta bara finnas en enda närvårdare på plats.
Det finns en rädsla bland vårdpersonal att hamna i korsförhör med sin chef om man lyfter fram brister i organisationen.
– Det är en skräckkultur. Det påverkar arbetsprestationen om vårdanställda är rädda för att bli bestraffade med sämre arbetstider eller få ytterligare arbetsuppgifter som inte hör till dem, säger Inberg.
Något som ytterligare försvårar processen är att serviceproducenterna själva i första hand ska sköta om tillsynen av vården.
Enheter vill försköna sin verksamhet
Päivi Inberg vill också betona att det inte är så att alla enheter lider av samma problem, det finns de som lyckas bra med egenkontroll. Andra enheter vill däremot försköna sin verksamhet och få den att låta mer fungerande än den i själva verket är.
– Jag har själv jobbat mycket inom äldreomsorgen och där har jag lagt märke till en sådan här attityd. Om det finns något som behöver fixas så är det ju bara bra att det då tas upp. Det är inget ont i sig, säger Inberg.
Som en lösning till problematiken föreslår Inberg att vårdpersonalens dimensionering skulle få vara mer flexibel. Om patienternas vårdbehov stiger, så kunde också dimensioneringen följa efter den trenden.
– Då kunde vi bättre undvika den här typen av händelser som vi sett på den senaste tiden, säger Inberg.