Överföring av rättegångshandlingar och andra handlingar mellan EU-länderna

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen ska tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur när rättegångshandlingar och andra handlingar ska skickas till en annan medlemsstat.

Handlingar – framställningar, bekräftelser, kvitton, intyg och all annan kommunikation – ska översändas mellan organen

• via ett säkert och tillförlitligt decentraliserat it-system (ett nätverk av nationella it-system och interoperabla accesspunkter),
• på det snabbaste och lämpligaste alternativa sättet vid störning i systemet.

De delges adressaten av

• mottagande organ eller
• sändande organ genom rekommenderad försändelse eller elektroniskt, under vissa villkor.

Varje medlemsstat ska

• utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer med behörighet att översända (”sändande organ”) och ta emot (”mottagande organ”) rättegångshandlingar eller andra handlingar,
• till kommissionen lämna uppgifter om dem som utsetts och annan faktisk information,
• utse en central enhet för att
  • ge information till de sändande organen,
  • söka lösningar på svårigheter som kan uppstå,
  • i undantagsfall vidarebefordra framställningar till det behöriga mottagande organet,
• lämna hjälp med att fastställa adressen till personer som ska delges en handling,
• täcka kostnaderna för installationen, driften och underhållet av de nationella it-system som används.

Enligt förfarandet för översändning och delgivning fastställs följande:

• Rättegångshandlingar ska
  • översändas direkt och så snabbt som möjligt mellan organen,
  • åtföljas av en framställning som upprättats med användande av relevant formulär på ett officiellt EU-språk.
• Mottagande organ ska
  • snarast möjligt sända ett mottagningsbevis av handlingen,
  • meddela det sändande organet om information saknas eller om framställningen om delgivning ligger utanför denna förordnings tillämpningsområde,
  • vidarebefordra handlingen till det mottagande organ som har territoriell behörighet,
  • delge handlingen, om det har behörighet, inom en månad,
  • informera sändande organ om handlingen har delgivits eller om mottagandet har vägrats.
• Adressaten får vägra att ta emot handlingen
  • om den inte är avfattad på landets officiella språk eller på ett språk som adressaten förstår,
  • antingen vid delgivningstillfället eller inom två veckor från delgivningstillfället genom en skriftlig förklaring.
• Särskilda bestämmelser och tidsfrister ska tillämpas om svaranden inte varit hemma när en handling ska delges.

Sökande behöver vanligtvis inte stå för kostnaderna för delgivning av rättegångshandlingar. En enhetlig fastställd avgift som fastställs nationellt ska dock tillämpas vid anlitande av

• en stämningsman eller annan person som är behörig enligt rätten,
• en särskild form av delgivning.

Kommissionen

• får anta delegerade akter och genomförandeakter om tekniska aspekter av lagstiftningen,
• är ansvarig för att skapa, underhålla, utveckla och finansiera programvara som de nationella myndigheterna kan använda i stället för sina nationella it-system,
• utarbetar och uppdaterar en elektronisk handbok med praktisk information som den tar emot från nationella myndigheter och gör tillgänglig på det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (beslut 2001/470/EG – se sammanfattning) och på Europeiska e-juridikportalen.
• upprättar senast den 2 juli 2023 ett detaljerat program för att övervaka förordningens utfall, resultat och konsekvenser,
• lägger fram en utvärderingsrapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Andra handlingar översänds och delges enligt samma villkor som rättegångshandlingar.

Förordningen

• är inte tillämplig på
  • skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor,
  • en medlemsstats ansvar vid utövandet av statens myndighet,
  • när adressen till den person som ska delges en handling inte är känd.

Upphävande

Förordning (EU) 2020/1784 reviderar och ersätter förordning (EG) nr 1393/2007 och dess senare ändringar (se sammanfattning).