This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Barcelona Declaration and Euro-Mediterranean partnership
Barcelonaförklaringen och Europa-Medelhavspartnerskapet
Barcelonaförklaringen och Europa-Medelhavspartnerskapet
This summary has been archived and will not be updated, because the summarised document is no longer in force or does not reflect the current situation.
Barcelonaförklaringen och Europa-Medelhavspartnerskapet
Denna förklaring är den akt som grundlägger ett övergripande partnerskap mellan Europeiska unionen (EU) och tolv länder vid södra Medelhavet. Partnerskapet syftar till att skapa ett gemensamt område för fred, stabilitet och välstånd i Medelhavsområdet genom en förstärkning av den politiska och säkerhetsmässiga dialogen, ett ekonomiskt, finansiellt, socialt och kulturellt samarbete.
RÄTTSAKT
Slutförklaringen (EN) och arbetsprogrammet från Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona den 27-28 november 1995.
SAMMANFATTNING
EU upprättar en ram för multilateralt samarbete med länderna i Medelhavsområdet. Partnerskapet representerar en ny fas i deras relationer. Det berör för första gången ekonomiska, sociala, mänskliga och kulturella aspekter samt gemensamma säkerhetsfrågor.
Partnerskapet konkretiserades genom antagandet av Barcelonadeklarationen av EU:s medlemsländer och från de tolv tredjeländerna i Medelhavsområdet: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och den palestinska myndigheten. Arabförbundet (EN) och Arabiska Maghrebunionen (FR) samt Mauretanien (i egenskap av medlem i Arabiska Maghrebunionen) var inbjudna att delta.
Partnerskapet grundar sig på en solidarisk anda med respekt för varje deltagares särart. Det kompletterar andra åtgärder och initiativ för fred, stabilitet och utveckling i området.
Politiskt och säkerhetsmässigt partnerskap
Partnerskapets första målsättning syftar till att främja utvecklingen av ett gemensamt område för fred och stabilitet i Medelhavsområdet. Detta mål bör uppnås genom multilateral politisk dialog, som komplement till de bilaterala dialogerna som föreskrivs i Europa-Medelhavsavtalen. Parterna förbinder sig därför att:
Deltagarna stöder en rättvis, global och hållbar lösning av konflikter i Mellanöstern, genom att särskilt grunda sig på Förenta nationernas säkerhetsråds beslut.
Ekonomiskt och finansiellt partnerskap
En socioekonomiskt hållbar utveckling i jämvikt hos länderna i Medelhavsområdet bör utmynna i att en zon med delat välstånd i Medelhavsområdet bildas.
Reformerna borde göra det möjligt att upprätta en frihandelszon, som bör leda till ett progressivt undanröjande av tullhinder (skattemässiga eller inte) för handelsutbyten av tillverkade produkter. Parterna ser också en progressiv frigörelse av utbyten av jordbruksprodukter och tjänster.
Upprättandet av frihandelszonen i Europa-Medelhavsområdet är inramat av Europa-Medelhavsavtalen och av frihandelsavtal mellan länderna i Medelhavsområdet. Dessa avtal har slutits med respekt för Världshandelsorganisationens (WTO) (EN) (ES) (FR) regler.
Parterna ska fastställa prioriteringar för att underlätta upprättandet av frihandelsområdet:
Dessutom syftar samarbete på det ekonomiska området mellan parterna till att:
Parterna bör också fastställa prioriteringar om samarbete om transportinfrastrukturer, utveckling av informationsteknik och modernisering av telekommunikationen.
Slutligen bör parterna öka sitt finansiella samarbete och EU bör öka sitt ekonomiska bistånd, till exempel genom lån från Europeiska investeringsbanken.
Socialt, kulturellt och mänskligt partnerskap
Parterna ska samarbeta mot målet att utveckla mänskliga resurser, främja förståelse mellan kulturer och utbyten mellan civila samhällen.
I detta sammanhang betonas i Barcelonaförklaringen och i arbetsprogrammet följande:
Bakgrund
Barcelonaförklaringen föreskriver att Europeiska unionens och Medelhavspartnernas utrikesministrar ska mötas regelbundet. Dessa europa-medelhavsmöten (EN) (FR) förbereds av en Europa-Medelhavskommitté för Barcelonaprocessen, som dessutom har till uppgift att följa upp processen och prioriteringarna för samarbetet.
Senast ändrat den 08.09.2011