Schengenavtalet och Schengenkonventionen

Schengenavtalet undertecknades den 14 juni 1985 av Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Länderna enades därmed om att gradvis avlägsna gränskontrollerna vid sina inre gränser och införa fri rörlighet för alla medborgare i de undertecknande länderna, övriga EU-medlemsstater och vissa länder utanför EU.

Schengenkonventionen kompletterar avtalet med närmare regler och skyddsåtgärder för området utan inre gränskontroller. Konventionen undertecknades av samma fem länder den 19 juni 1990 och trädde i kraft 1995. Schengenavtalet och Schengenkonventionen, samt tillhörande avtal och regler, utgör tillsammans Schengenregelverket, som sedan 1999 är en del av EU:s lagstiftning. Lissabonfördraget skapade ett ”område ... utan inre gränser där fri rörlighet för personer säkerställs som” ett EU-mål.

Idag är 27 europeiska länder, däribland 23 av de 27 medlemsstaterna och de fyra länderna i Europeiska frihandelssammanslutningen – Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz – en del av Schengenområdet.

Sedan den 1 januari 2023 har personkontroller vid de inre land- och sjögränserna mellan Kroatien och de andra länderna i Schengenområdet upphört och Schengenregelverket gäller fullt ut i Kroatien (rådets beslut (EU) 2022/2451). Kontroller vid de inre luftgränserna kommer att upphöra från och med den 26 mars 2023, eftersom detta måste sammanfalla med datumet för övergången mellan IATA:s (Internationella luftfartsorganisationens) sommar- och vintertrafiksäsonger.

Sedan den 31 mars 2024 har bestämmelserna i Schengenregelverket tillämpats fullt ut på Bulgarien och Rumänien, och kontrollerna vid de inre luft- och sjögränserna har avskaffats. Europeiska unionens råd ska vid en senare tidpunkt fatta ett beslut enhälligt om att upphäva personkontrollen vid de inre landgränserna med Grekland, Ungern och mellan Bulgarien och Rumänien.

Cypern kommer, i enlighet med sin anslutningsakt, snart att bli en del av Schengenområdet. Irland är den enda medlemsstaten som inte ingår i Schengenområdet. Landet deltar visserligen i det polissamarbete och straffrättsliga samarbete som ingår i Schengensamarbetet, men det är inte en del av området utan inre gränskontroller. Mellan Irland och Schengenländerna finns gränskontrollerna därmed kvar.

De fyra länderna i Europeiska frihandelssammanslutningen är också associerade till Schengenregelverket genom sina respektive Schengenassocieringsavtal med EU och ingår därför också i Schengenområdet.

EU:s kandidatländer måste godta hela Schengenregelverket när de går med i EU. Gränskontroller vid de inre gränserna upphävs dock först (genom enhälligt rådsbeslut) efter en utvärdering som

• utförs i enlighet med den tillämpliga utvärderingsmekanismen för Schengen,
• når slutsatsen att alla villkor för en korrekt tillämpning av Schengenregelverket som gör det möjligt att häva de inre gränskontrollerna är uppfyllda.

SE ÄVEN:

• Gemenskapens regelverk
• Anslutningskriterier (Köpenhamnskriterierna)
• In- och utresekontroller
• Kandidatländer
• Europeiska unionens råd
• Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta)
• Ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa
• Migration och asyl
• Medlemsstater
• Polissamarbete och straffrättsligt samarbete
• Enhällighet
• Schengenområdet (sammanfattning)
• Lissabonfördraget (sammanfattning)
• Schengenområdet (webbplats).