31.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 161/58

A.

Genom att anta förordning (EEG) nr 3821/85, förordning (EG) nr 561/2006 och direktiv 2006/22/EG har EU de senaste åren inrättat ett sociallagstiftningssystem inom vägtransportsektorn för att öka säkerheten på vägarna och garantera en rättvis konkurrens.

B.

Sanktionssystemen i EU-medlemsstaterna har blivit mer omfattande med tiden och uppvisar därför stora skillnader, med bötesbelopp som i extrema fall kan vara hela tio gånger högre i ett land än i ett annat.

C.

Rättsläget för internationella transporter för företagarna och i synnerhet även för förarna har blivit svårt att överblicka. Det är en stor utmaning för medlemsstaterna att genomföra bestämmelserna, och den nuvarande situationen är inte förenlig med den inre marknaden.

D.

Parlamentet är oroat över rapporterna om brister hos digitala färdskrivare som riskerar att manipuleras.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport om analysen av sanktionerna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn enligt medlemsstaternas lagstiftning, men beklagar att rapporten på grund av ofullständiga uppgifter från vissa medlemsstater inte utgör någon fullständig analys av den rådande situationen i Europa. Parlamentet ber kommissionen att uppmana medlemsstaterna att tillhandahålla de uppgifter som saknas.

2.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens rapport avser en kategorisering av överträdelser i enlighet med den nya bilaga III till kommissionens direktiv 2006/22/EG utan att beakta den genomförandefrist som anges i artikel 2.1 i kommissionens direktiv 2009/5/EG.

3.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att redan 2010 lägga fram en uppdaterad och fullständig rapport om genomförandet av den nya bilaga III till direktiv 2006/22/EG.

4.

Europaparlamentet påpekar att det under tidigare rapporteringsperioder har förekommit betydande förseningar, så att till exempel den aktuella rapporten från den 3 augusti 2009 (den 24:e rapporten från kommissionen om analys av sanktionerna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn) bara behandlar uppgifter från 2005 och 2006, och därför knappast kan leda till några slutsatser om det aktuella harmoniseringsläget gällande sociala bestämmelser för dem som använder sig av vägtransporter.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att se till att de mål som fastställs i artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006 uppfylls snabbare, så att nyare statistik blir tillgänglig för framtida harmoniseringsåtgärder.

6.

Europaparlamentet påpekar att det även i bilaga IV till förordning (EG) nr 1071/2009 finns en förteckning över allvarliga överträdelser i enlighet med denna förordning och anser därför att en harmoniserad kategorisering av allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen är absolut nödvändig.

7.

Europaparlamentet konstaterar att de sanktioner som fastställs i medlemsstaternas lagstiftning för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn inte enbart skiljer sig åt genom olika höga bötesbelopp, utan även genom olika typer och kategoriseringar av sanktioner.

8.

Europaparlamentet påpekar att skillnaderna kan förklaras såväl genom ekonomiska och geografiska faktorer som genom skillnader i medlemsstaternas straffrättsliga system och olika politiska strategier i fråga om trafiksäkerhet.

9.

Europaparlamentet konstaterar att sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn, särskilt förordning (EEG) nr 3821/85, förordning (EG) nr 561/2006 och direktiv 2006/22/EG, lämnar mycket fritt utrymme för medlemsstaternas egna tolkningar. Parlamentet beklagar att de många oprecisa formuleringarna i EU-bestämmelserna oundvikligen leder till ett oenhetligt genomförande i medlemsstaterna. För att uppnå ytterligare harmonisering behöver vi först en enhetlig och bindande tolkning av dessa förordningar och detta direktiv.

10.

Europaparlamentet beklagar att vissa av medlemsstaterna inte har system med differentierade sanktioner, så att sanktionerna kan anpassas efter hur grov överträdelsen är. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationell lagstiftning som har effektiv, proportionerlig och avskräckande verkan och där sanktionerna anpassas efter hur grov överträdelsen är.

11.

Europaparlamentet understryker att ett effektivt, balanserat och avskräckande sanktionssystem förutsätter klara och tydliga sanktioner som kan jämföras mellan medlemsstaterna och uppmanar medlemsstaterna att hitta konkreta lagstiftningslösningar som minskar de i vissa fall mycket stora skillnader som finns beträffande sanktionstyper och bötesbelopp.

12.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att, efter att ha konsulterat inspektionsorgan och företrädare för transportsektorn, ta fram en enhetlig och bindande tolkning av förordningen om körtider och viloperioder. Inspektionsorganen bör beakta denna tolkning.

13.

Europaparlamentet anser att det behövs kategorisering av bötesbeloppen med koppling till en kategorisering av sanktionerna, och att maximala och minimala bötesbelopp ska fastställas för enskilda överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn, för att ytterligare minska skillnaderna när det gäller sanktionstyper och bötesbeloppens storlek. Parlamentet betonar att när sanktionerna harmoniseras måste behovet av rättvisa bötesbelopp, som enligt objektiva kriterier (såsom BNP eller geografiska faktorer) är proportionerliga i de olika medlemsstaterna, balanseras av en effektiv avskräckande faktor mot allvarliga överträdelser.

14.

Europaparlamentet påpekar att den nya bilaga III till direktiv 2006/22/EG, som införts med kommissionens direktiv 2009/5/EG, ska ses som en grundval för ett samlat grepp för att kategorisera de överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn som fastställs i medlemsstaternas lagstiftning. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att utfärda de lagar och andra författningar som krävs för att kommissionens direktiv 2009/5/EG snabbt ska kunna genomföras.

15.

Europaparlamentet påminner dessutom om att en ny artikel 83.2 om tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning har lagts till i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i och med Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka dessa nya lagstiftningsinstrument för rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor och inom tolv månader lägga fram en rapport om möjliga harmoniseringsåtgärder inför rådet och parlamentet, inklusive aspekter som gäller vägsäkerhet och gränsöverskridande tillämpning av bötesbelopp, om parlamentet inte redan har gjort detta.

16.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i enlighet med artikel 22.4 i förordning (EG) nr 561/2006 har utarbetat ”riktlinjer” som stöd för medlemsstaternas nationella tolkning och tillämpning av denna förordning, men konstaterar samtidigt att dessa riktlinjer inte är rättsligt bindande och att genomförandet därför inte har varit enhetligt i medlemsstaterna.

17.

För att uppnå en inre marknad för transporter och för att öka den rättsliga säkerheten för förare och företag, bör tolkningen av sociallagstiftningens tillämpning enligt Europaparlamentet harmoniseras. Med detta i åtanke uppmanas kommissionen att, i samarbete med Corte, Tispol och Euro Contrôle Route, lägga fram förslag för att sätta stopp för den diskriminerande tillämpningen av sociallagstiftningen på vägtransportområdet. Parlamentet framhäver i detta sammanhang behovet av en gemensam tolkning, artikel för artikel, av tillämpningen av förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EEG) nr 3821/85.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa dessa riktlinjer när de genomför sociallagstiftningen, så att ett harmoniserat genomförande kan komma till stånd.

19.

Europaparlamentet påpekar uttryckligen att endast ett konsekvent och icke-diskriminerande genomförande av gällande lagstiftning kan undvika snedvriden konkurrens och garantera trafiksäkerheten, och påpekar med eftertryck att det krävs ett harmoniserat och effektivt koncept för kontroller för att sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn ska kunna genomföras.

20.

Europaparlamentet påpekar att trafiksituationen i de enskilda medlemsstaterna uppvisar stora skillnader i fråga om infrastruktur, trafikmängd och trafikbelastning, och anser därför att bland annat dessa faktorer skulle kunna beaktas när man fastställer hur ofta kontroller ska genomföras, eftersom huvudsyftet med dessa kontroller är att se till att bestämmelserna om social trygghet följs.

21.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör utveckla och främja sådana harmoniserade koncept för kontroller och ha en reglerande verkan, så att hindren för den europeiska inre marknaden avlägsnas och trafiksäkerheten förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett effektivt och välfungerande samordningsinstrument på europeisk nivå för att nå dessa mål.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta rekommendationer och europeiska miniminormer för utbildning av kontrollorganen och samordning av samarbetet mellan dem. Parlamentet ber kommissionen att förbättra insamlingen av statistiska uppgifter så att en relevantare analys av genomförandet kan göras samt även främja ett harmoniserat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida i samband med frågor som rör genomförandet.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att alltid utbilda sin tillsynspersonal i den senaste utvecklingen inom datainsamling, i genomförandet av gemensamma normer och i att nära samarbeta med samordningsorganet, för att främja en harmoniserad strategi för kontroller och därmed skapa rättssäkerhet.

24.

Europaparlamentet anser att det måste göras fler och grundligare kontroller på vägarna och i företagens lokaler, och uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna respekterar den mängd kontroller som ska genomföras, enligt artikel 2.3 i direktiv 2006/22/EG. Kommissionen uppmanas att informera Europaparlamentet om de ytterligare steg som den tänker vidta när det gäller dessa kontroller.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en rapport om de kontroller som gjorts av brister hos digitala färdskrivare och de steg som tagits för att förhindra problemen med dessa.

26.

Europaparlamentet understryker att den digitala färdskrivaren, i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85, bör förbättras som kontrollinstrument. Kommissionen bör undersöka hur man kan uppnå snabbare nedladdning av data från digitala färdskrivare från kontrollmyndigheternas sida.

27.

Europaparlamentet uppmärksammar den byrå för mottagande av klagomål över oproportionerliga böter som inrättats av Euro Contrôle Route och uppmanar förare och företag att vända sig till denna byrå för klagomål i händelse av oproportionerlig eller diskriminerande tillämpning av sociallagstiftning för vägtransporter.

28.

Europaparlamentet anser att det skulle vara till hjälp om det fanns en tydlig broschyr för företag och lastbilsförare på EU:s alla officiella språk. Med hjälp av en sådan broschyr ska berörda förare och företag bli bättre informerade om gällande sociallagstiftning och tillhörande sanktioner i de enskilda medlemsstaterna. Liknande information bör även finnas för företag och förare från tredjeländer. Parlamentet uppmärksammar värdet av att använda intelligenta transportsystem för att ge förare sådan information i realtid.

29.

Europaparlamentet är övertygat om att det i samband med användning av modern informations- och kommunikationsteknik och intelligenta transportsystem, bör finnas möjlighet för företag och förare att få information om gällande sociala regler och påföljder om dessa överträds.

30.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att stärka samarbetet på grundval av befintliga strukturer såsom Euro Contrôle Route och på detta sätt förbättra samordningen av gemensamma kontroller, utbytet av bästa praxis och den gemensamma organisationen av utbildningsprogram för kontrollorgan.

31.

Europaparlamentet anser att all tillgänglig teknik bör användas för att informera lastbilsförare i realtid om de relevanta sociala regler och sanktioner som tillämpas vid överträdelser i de olika medlemsstaterna, till exempel genom användning av GPS eller andra tillgängliga verktyg.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det europeiska vägnätet har en sådan infrastruktur, bland annat säkra parkeringsplatser och rastplatser i tillräckligt antal, att förare faktiskt kan följa lagstiftningen om körtider och viloperioder och att kontroller kan genomföras effektivt. Parlamentet påpekar att säkerhetsaspekten måste ha en särskild ställning i detta sammanhang. Kommissionen uppmanas att i det mest lämpade formatet periodvis publicera information om tillgängliga offentliga och privata anläggningar på det europeiska vägnätet, samt informera om vilken service de erbjuder dem som arbetar inom vägtransportsektorn.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra och finansiera uppförandet av säkra parkeringsplatser, eftersom dessa är nödvändiga om förarna ska följa bestämmelserna i förordning (EG) nr 561/2006.

34.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.