Vanliga frågor om den digitala euron

Uppdaterades den 17 augusti 2026

Syfte och fördelar med den digitala euron

• Varför behöver Europa den digitala euron?
• Hur skulle den digitala euron kunna stärka Europas strategiska oberoende?
• Varför skulle människor vilja använda den digitala euron?
• Skulle den digitala euron ersätta kontanter?
• Vilka fördelar skulle den digitala euron ge handlare?
• Vilket värde skulle den digitala euron erbjuda betaltjänstleverantörer?

Genomförande och användning

• Hur skulle den digitala euron fungera?
• Vilka skulle kunna använda den digitala euron?
• Hur privat skulle den digitala euron vara?
• Hur skulle ECB säkerställa att den digitala euron är inkluderande och tillgänglig?
• Hur skulle ECB säkerställa att betalningar med digitala euro fungerar på samma sätt i hela euroområdet?
• Skulle den digitala euron bli en alternativ valuta inom Eurosystemet?
• Hur skulle kopplingen mellan omedelbara betalningar och den digitala euron vara?
• Hur skulle den digitala eurons tekniska arkitektur fungera, och skulle den baseras på teknik för distribuerade liggare, t.ex. blockkedjeteknik?

Berörda parter och lägesrapport

• Hur långt har projektet för den digitala euron kommit?
• Vad är pilotprojektet för den digitala euron?
• Vilka deltar i projektet för den digitala euron?
• Hur är EU:s lagstiftare involverade i processen?
• Hur utarbetas regelverket för den digitala euron?

Framsteg och intressenter

• Skulle digitala euro kunna bli programmerbara pengar?
• Skulle man behöva betala för att använda den digitala euron?
• Hur hänger andra paneuropeiska betalningsinitiativ samman med den digitala euron?
• Skulle betaltjänstleverantörer få ersättning för distribution av den digitala euron?
• Skulle den digitala euron kunna utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten genom att banker ställs utanför?
• Skulle den digitala euron göra betalningar i Europa mer sårbara för cyberangrepp?
• Hur skulle den digitala euron vara annorlunda än stablecoins och kryptotillgångar?
• Hur mycket skulle projektet för en digital euro kosta Eurosystemet?

1. Varför behöver Europa den digitala euron?

I en värld där digitala betalningar snabbt blir norm minskar användningen av kontanter och övergången till internethandel går allt snabbare. Den digitala euron skulle vara en digital form av kontanter och ge konsumenterna tillgång till centralbankspengar i digital form som ett komplement till sedlar och mynt.

Den digitala euron skulle underlätta människors liv genom att tillhandahålla något som i dagsläget inte finns: ett digitalt betalningsmedel som kan användas för betalning i butik, online och från person till person i hela euroområdet.

Precis som kontanter skulle den digitala euron vara lätt att få tag på, gratis att betala och få betalt med och ha ställning som lagligt betalningsmedel. Den skulle även ge en hög nivå av säkerhet och integritet, och genom att den skulle fungera även offline skulle den alltid gå att använda även vid internetanslutningsproblem och tillfälliga strömavbrott.

Den digitala euron skulle dessutom bevara euroområdets monetära suveränitet och stärka Europas strategiska oberoende genom att öka effektiviteten i det europeiska betalningsekosystemet som helhet, främja innovation och öka motståndskraften mot potentiella cyberangrepp och tekniska störningar.

Den digitala euron skulle i korthet göra betalningar enklare, säkrare och effektivare, samtidigt som invånare och företag i Europa kan utnyttja fördelarna med ett pålitligt och framtidssäkrat betalningsmedel i den digitala tidsåldern. Genom att tjäna som komplement till fysiska kontanter skulle e-euron ge européerna frihet att välja hur de vill betala.

Mer information om varför vi behöver en digital euro.

2. Hur skulle den digitala euron kunna stärka Europas strategiska oberoende?

Den digitala euron skulle vara en paneuropeisk betalningslösning, tillgänglig i hela euroområdet, under europeisk styrning och drivas av europeiska operatörer.

I dag är digitala betalningar i euroområdet fortfarande fragmenterade och skiljer sig åt mellan olika länder och betalningssituationer. Flera än 60 procent av euroländerna har till exempel inte något eget nationellt kortbetalningssystem för betalning i butiker. Och i de fall då sådana nationella system finns kan de oftast bara användas inom det landet och ibland kan de endast användas för en viss typ av betalningar.

Det innebär att de flesta europeiska konsumenter inte har något annat val än att förlita sig på ett litet antal icke-europeiska företag som dominerar betalningsmarknaden, både när de ska betala inom sitt eget land och när det gör betalningar till andra länder i euroområdet. Den digitala euron skulle vara ett europeiskt alternativ och ge Europas invånare fler möjligheter att välja hur de vill betala, och på så sätt skulle även Europas beroende av icke-europeiska betaltjänstleverantörer kunna minskas.

Eftersom den digitala euron kommer att följa öppna standarder och innebära att det finns en offentlig infrastruktur för digitala betalningar skulle leverantörer enkelt kunna utöka sin verksamhet till att erbjuda lösningar i hela Europa och därigenom skulle det europeiska betalningslandskapet bli mer konkurrenskraftigt och innovativt.

På det hela taget skulle den digitala euron kunna göra Europa till en global föregångare inom digital finans, där innovation tjänar det allmänna bästa.

3. Varför skulle människor vilja använda den digitala euron?

Den digitala euron skulle vara en betalningslösning för varje tillfälle, för användning när som helst och var som helst i euroområdet – precis som kontanter, men redo för den digitala tidsåldern. Den skulle vara ett allmänt accepterat digitalt betalningsmedel som konsumenterna kan använda kostnadsfritt i butiker, online eller från person till person. Den skulle ge människor möjlighet att betala digitalt samtidigt som de fortfarande använder ett offentligt betalningsmedel. Den skulle också vara tillgänglig både online och offline.

Den digitala euron skulle vara utformad för att ge högsta möjliga säkerhets- och integritetsnivå, i överensstämmelse med Europeiska unionens rigorösa standarder, med de striktaste säkerhets- och integritetslagarna i världen.

Eurosystemet skulle inte kunna identifiera människor utifrån på deras betalningar. Personliga betalningar i digitala euro offline skulle det dessutom bara vara betalaren och betalningsmottagaren som kände till.

Den digitala euron skulle vara säker och som en kollektiv nyttighet garantera tillgång för alla konsumenter, oavsett var de bor och oberoende av deras nivå av digitala eller finansiella färdigheter. Den digitala euron skulle tillgodose behoven hos personer med funktionsnedsättning och personer som inte har tillgång till bankkonto samt säkerställa att ingen lämnas på efterkälken.

För att se till att den digitala euron kan användas i hela euroområdet föreskrivs i Europeiska kommissionens förslag till förordning om den digitala euron att handlare ska vara skyldiga att ta emot digitala euro och att banker måste distribuera digitala euro till sina kunder.

4. Skulle den digitala euron ersätta kontanter?

Nej. Den digitala euron skulle komplettera kontanter, inte ersätta dem. Den digitala euron finnas existera parallellt med kontanter som svar på människors växande preferens för snabba, säkra digitala betalningar. Kontanter skulle fortsätta att vara lagligt betalningsmedel och fortsätta att finnas parallellt med den digitala euron och alla privata elektroniska betalningsmedel som för närvarande används.

Just nu pågår arbete med att ge eurosedlarna nytt utseende och förbättrade säkerhetsdetaljer, vilket visar att ECB arbetar för att kontanter ska finnas kvar även i framtiden. ECB välkomnar Europeiska kommissionens europaket, som bevarar människors frihet att välja mellan kontanter och digitala euro när de betalar med centralbankspengar.

Lär mer om Eurosystemets kontantstrategi och om utformningen av sedlarna på sidan för framtida sedlar på ECB:s webbplats.

5. Vilka fördelar skulle den digitala euron ge handlare?

Den digitala euron skulle vara en paneuropeisk lösning där handlare kan marknadsföra sina produkter och tjänster till kunder i hela Europa med en smidig och enhetlig betalningsupplevelse. Det skulle minska beroendet av icke-europeiska betalningslösningar genom att erbjuda ett europeiskt alternativ som ger handlarna en starkare position att förhandla om villkor med leverantörer av betalningslösningar och därigenom minska sina egna kostnader.

I arbetet med att utveckla den digitala euron har ECB ett nära samarbete med handlare och deras representanter. Utformningen av den digitala euron tar hänsyn till vad handlarna anser vara viktigt, t.ex. sömlös integration med befintliga kontrollsystem, användarvänlighet och betalningssäkerhet. Den digitala euron skulle också göra det möjligt för handlare att ta emot betalningar omedelbart utan extra kostnader, även utan internetuppkoppling.

Läs mer om vårt engagemang med handlarna i rapporten om hur den digitala euron passar in i betalningsekosystemet och vår användarundersökning med små handlare.

6. Vilket värde skulle den digitala euron erbjuda betaltjänstleverantörer?

Betaltjänstleverantörer under tillsyn, exempelvis banker, skulle spela en viktig roll i distributionen av digitala euro. De skulle fungera som huvudsaklig kontaktpunkt för privatpersoner, handlare och företag i alla frågor som rör den digitala euron och skulle utföra alla slutanvändartjänster.

Den ersättningsmodell som beskrivs i Europeiska kommissionens förslag till förordning om inrättandet av den digitala euron skulle innebära att bankerna får tillräcklig ersättning för de tjänster de erbjuder. Eurosystemet kommer inte att ta ut några system- eller betalningsavgifter, vilket sammantaget minskar kostnaderna för bankerna och systemet som helhet.

Betaltjänstleverantörer skulle dessutom kunna dra nytta av den underliggande betalningsinfrastrukturen som skapas genom den digitala euron och erbjuda nya mervärdestjänster utöver den digitala euron, vilket skulle främja innovation inom massbetalningar i euroområdet.

I ECB:s innovationsplattform undersökte man innovativa tjänster som marknaden skulle kunna utveckla (som villkorsstyrda betalningar). Dessa skulle kunna ge upphov till nya affärsmodeller, inkomstflöden och möjligheter för betaltjänstleverantörer, även inom kundsegment som blir allt svårare att behålla, samtidigt som användarupplevelsen för konsumenter och handlare förbättras.

ECB kommer att fortsätta att samarbeta med marknaden för att se till att den digitala eurons innovationspotential utnyttjas och undersöka hur den digitala euron kan främja innovation i euroområdet.

Läs mer om vårt engagemang med betaltjänstleverantörer i rapporten om hur den digitala euron passar in i betalningsekosystemet.

7. Hur skulle den digitala euron fungera?

Med den digitala euron skulle människor kunna göra säkra omedelbara betalningar i fysiska butiker och webbutiker och till privatpersoner, oberoende av vilket land de är i eller vilken betaltjänstleverantör de använder.

Den digitala euron skulle fungera både online och offline. Den skulle alltså kunna användas även om man har dålig eller ingen internetuppkoppling.

För att kunna börja använda digitala euro måste användarna öppna ett konto för digitala euro i sin bank eller hos en betaltjänstleverantör i EU. Så fort kontot har öppnats skulle användarna kunna göra betalningar direkt genom att till exempel blippa mobilen i en betalterminal i butiker eller välja digitala euro som betalningsalternativ i kassan i webbutiker och sedan godkänna betalningen i sin bankapp.

För att kunna göra betalningar offline skulle användarna först behöva fylla på sitt konto för digitala euro, och sedan kan de blippa sina mobiler mot vänners mobiler eller i betalterminaler i butiker.

Betalningar i digitala euro skulle alltid vara säkra och omedelbara – oavsett om de görs i fysiska butiker, online eller mellan människor.

Mer information om hur den digitala euron skulle fungera.

8. Vilka skulle kunna använda den digitala euron?

Som framgår av förslaget till förordning om den digitala euron som lagts fram av Europeiska kommissionen skulle den digitala euron kunna användas av privatpersoner, företag och offentliga inrättningar som tillfälligt eller permanent har sin hemvist i en av euroområdets medlemsstater.

Personer som reser till euroområdet för personliga eller yrkesmässiga ändamål kan också ha tillgång till den digitala euron.

Vidare skulle privatpersoner, företag och offentliga inrättningar med säte eller hemvist utanför euroområdet kunna få tillgång till den digitala euron genom att öppna ett konto för digitala euro hos betaltjänstleverantörer med säte eller verksamhet i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett tredjeland, förutsatt att det finns ett avtal mellan EU och tredjelandet och/eller överenskommelser mellan Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken i en medlemsstat utanför euroområdet eller tredjeländerna.

9. Hur privat skulle den digitala euron vara?

Den privata integriteten är en av de viktigaste detaljerna i utformningen av den digitala euron, både vid betalningar offline och online.

• Den digitala euron skulle fungera offline på ett sätt som i princip skulle ge lika bra integritetsskydd som med kontanter, både när man skickar pengar till andra personer och när man betalar i butiker. När betalningar i digitala euro görs offline skulle personliga transaktionsuppgifter endast vara kända för betalaren och betalningsmottagaren. Den distribuerande betaltjänstleverantören skulle utföra kontroller mot penningtvätt vid insättning och uttag, precis som vid kontantuttag och kontantinsättningar i dag.
• Vid onlinetransaktioner skulle Eurosystemet inte kunna identifiera användare som gör eller tar emot betalningar och på så sätt skyddas deras personuppgifter, men betaltjänstleverantörerna skulle kunna identifiera användare i syfte att följa reglerna för bekämpning av penningtvätt (precis som med det bankkonto du har i dag).

Varken online eller offline skulle Eurosystemet därför kunna koppla transaktioner i digitala euro direkt till enskilda individer.

Den digitala euron kommer att styras av EU-bestämmelser som är utformade för att ge bra balans mellan personlig integritet och säkerhet. På så sätt upprätthålls ett robust skydd mot olaglig verksamhet, samtidigt som den personliga integriteten säkras.

Läs mer om den digitala euron och personlig integritet.

10. Hur skulle ECB säkerställa att den digitala euron är inkluderande och tillgänglig?

Den digitala euron skulle vara en kollektiv nyttighet, likt sedlar och mynt idag – men i digital form. Den skulle utformas för att tillgodose allas behov utan att någon lämnas på efterkälken.

ECB utformar den digitala euron och appen för den digitala euron med inkludering som ledande princip så att alla européer ska ha möjlighet att göra digitala betalningar på lika villkor, oavsett stödbehov, förmåga och nivå av självsäkerhet.

Den föreslagna utformningen av appen till den digitala euron innehåller de bästa tillgänglighetsfunktionerna som finns och som går utöver kraven i det europeiska tillgänglighetsdirektivet och är några av de mest avancerade som finns på marknaden.

Appen uppfyller de högsta tillgänglighetskraven i riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll anpassade för mobilbetalningsappar när det gäller perception, användning och kognitiv tillgänglighet. Bland annat förväntas appen ha extra tillgänglighetsanpassad visuell design, möjlighet att styra allt med tangentbordet, stöd för skärmläsare, lättläst språk och förebyggande av fel.

Appen håller på att utvecklas och kommer att testas i pilotprojektet med den digitala euron, som ska genomföras andra halvåret 2027. Samtidigt kommer appkraven att valideras ytterligare genom att ONCE Foundation och medarbetare på ECB och 19 nationella centralbanker kommer att genomföra användbarhets- och tillgänglighetstester så att det kan säkerställas att användarupplevelsen är likadan och inkluderande i hela euroområdet.

I enlighet med den föreslagna förordningen om den digitala euron skulle appen för den digitala euron vara ett sätt för användarna att få tillgång till grundläggande tjänster med digitala euro. De skulle även kunna få tillgång till digitala euro genom sin bank eller betaltjänstleverantör, eftersom de, precis som i dag, skulle vara den främsta kontaktpunkten för konsumenter.

De som inte har bankkonto skulle även kunna använda grundläggande tjänster med digitala euro utan kostnad, vilket minskar finansiellt och digitalt utanförskap. Användarundersökningar och kontakter med konsumentorganisationer har visat att tillgänglighet, intuitiv design och tillgång till personliga stödtjänster är viktiga aspekter, och det är också något som Eurosystemet hela tiden har i åtanke.

11. Hur skulle ECB säkerställa att betalningar med digitala euro fungerar på samma sätt i hela euroområdet?

Betaltjänstleverantörer under tillsyn, t.ex. banker i euroområdet, skulle ansvara för distributionen av den digitala euron. För att säkerställa att systemet för en digital euro fungerar på samma sätt i hela euroområdet håller Eurosystemet på att, i en samarbetsinriktad och iterativ process tillsammans med marknadsaktörerna, utveckla en regelbok för den digitala euron. Genom en sådan skulle samma regler, standarder och förfaranden gälla för betalningar i digitala euro och tillhörande funktioner överallt, och man säkerställer att de betaltjänstleverantörer som deltar i systemet för digitala euro erbjuder grundläggande tjänster för digitala euro som är enhetliga och standardiserade, så att alla användare i euroområdet kan använda den digitala euron på samma sätt och med samma säkerhet, oavsett vilket land de är i och vilken betaltjänstleverantör de har, precis som med kontanter i dag.

12. Skulle den digitala euron bli en alternativ valuta inom Eurosystemet?

Nej. Eftersom sedlar och mynt inte är alternativa valutor, utan snarare olika former av samma valuta, skulle den digitala euron bara vara ett annat sätt att betala i euro. Den digitala euron skulle tillgodose människors och företags önskemål att betala digitalt.

Läs mer om människors betalningspreferenser i undersökningen om konsumenters betalningsvanor i euroområdet (SPACE).

13. Hur skulle kopplingen mellan omedelbara betalningar och den digitala euron vara?

När konsumenter gör kontantlösa betalningar i butiker får handlarna idag inte pengarna omedelbart. Med den digitala euron skulle det förändras eftersom alla digitala eurobetalningar skulle vara omedelbara.

De gemensamma reglerna, standarderna och förfarandena, som håller på att utarbetas och som, om de godkänns, ska gälla för den digitala euron, skulle innebära att lösningar för omedelbara betalningar kunde vidareutvecklas så att de når alla euroländer. Detta skulle minska Europas beroende av ett litet antal privata icke-europeiska företag som för närvarande dominerar betalningssektorn.

14. Hur skulle den digitala eurons tekniska arkitektur fungera, och skulle den baseras på teknik för distribuerade liggare, t.ex. blockkedjeteknik?

Den digitala euron skulle fungera på en central avvecklingsplattform och Eurosystemet skulle hantera och kontrollera alla avvecklingar och innehav. Eftersom digitala euro skulle vara en direkt fordran på Eurosystemet är det viktigt att de digitala eurona på användarnas konton är säkra, för att förtroendet, både för euron och för Eurosystemet, ska upprätthållas.

Den digitala euron baseras inte på teknik för distribuerade liggare (DLT), men använder sig av viktiga designprinciper från DLT för att öka motståndskraften och effektiviteten och förbättra systemets övergripande prestanda och tillförlitlighet.

Den digitala eurons motståndskraftiga tekniska arkitektur skulle bygga på etablerade standarder. En multiregional installation där varje region är utrustad med flera servrar, som sträcker sig långt utöver vanliga redundansmodeller, kommer att säkerställa tjänstekontinuitet under alla omständigheter.

15. Hur långt har projektet för den digitala euron kommit?

Projektet för en digital euro går framåt. Under förberedelsefasen, som pågick mellan november 2023 och oktober 2025, genomfördes experiment som ledde till teknisk utveckling och värdefulla lärdomar. Arbetet i denna fas byggde på de konstruktionsval och tekniska krav som hade fastställts under undersökningsfasen (2021–2023).

Som en uppföljning av undersöknings- och förberedelsefaserna fortsätter Eurosystemet nu med det tekniska arbetet och fördjupar marknadsengagemanget och fortsätter att bistå i lagstiftningsprocessen. Vi strävar efter att vara redo för en eventuell första utgivning av den digitala euron under 2029, förutsatt att den nödvändiga förordningen om inrättande av den digitala euron antas före slutet av 2026.

16. Vad är pilotprojektet för den digitala euron?

I Eurosystemets pilotprojekt för den digitala euron kommer man att testa hur den digitala euron skulle kunna fungera i praktiken. Deltagarna i projektet kommer att använda en betaversion av den digitala euron i verkliga vardagssituationer för att testa de tekniska funktionerna, de operativa processerna och användarupplevelsen. Planen är att pilotprojektet ska inledas andra halvåret 2027 och pågå i tolv månader.

I pilotprojektet kommer personal från deltagande centralbanker i Eurosystemet att göra vardagsbetalningar med betaversionen av den digitala euron. De kan till exempel skicka pengar till varandra (både med och utan internetuppkoppling) och betala utvalda handlare, som kaféer, restauranger och webbutiker som är uppkopplade mot ECB och nationella centralbanker. Betaversionen av den digitala euron kommer bara att användas i pilotprojektet och ska i princip fungera på samma sätt som den eventuella framtida digitala euron.

De 36 deltagande betaltjänstleverantörerna, som är både banker och andra tjänsteleverantörer, har valts ut av Eurosystemet och kommer att tillhandahålla de tjänster som behövs för dessa betalningar.

Lärdomarna från pilotprojektet kommer att användas i det pågående förberedande arbetet och ligga till grund för framtida beslut om den digitala euron, så att vi kan se till att den digitala euron, om den införs, har det som behövs för att tillgodose alla européers behov.

Läs mer om pilotprojektet för den digitala euron.

17. Vilka deltar i projektet för den digitala euron?

Eurosystemet – som omfattar ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet – strävar efter att säkerställa att den digitala euron tillgodoser användarnas behov. Därför samarbetar Eurosystemet regelbundet med beslutsfattare, lagstiftare, marknadsaktörer, civila samhällsorganisationer och personer från allmänheten som i slutändan skulle använda den digitala euron.

Detta engagemang äger rum i olika sammanhang, t.ex. Euro Retail Payments Board, som sammanför intressenter från alla delar av den europeiska marknaden för massbetalningar, och Rulebook Development Group, som består av seniora yrkesutövare från den offentliga och privata sektorn med erfarenhet av finans och betalningar (se fråga 19).

ECB har även regelbundna kontakter med

• privata företag, som ger återkoppling om de tekniska aspekterna av den digitala euron baserat på sina marknadskunskaper och tester på den digitala eurons innovationsplattform,
• det europeiska civila samhällets organisationer via seminarier för att lyssna på åsikter och främja en öppen dialog,
• potentiella slutanvändare genom enkäter, intervjuer och fokusgrupper för att förstå behov och preferenser.

ECB deltar regelbundet i Eurogruppens möten med euroländernas finansministrar och ger regelbundet uppdateringar om projektet för en digital euro till Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.

Läs mer om projektstyrning och berörda parters deltagande.

18. Hur är EU:s lagstiftare involverade i processen?

Den 28 juni 2023 lade Europeiska kommissionen fram europaketet med förslag till stöd för kontantanvändning och om inrättande av ett ramverk för en eventuell digital euro. ECB välkomnar att förslaget om en digital euro åtföljs av ett förslag om att stärka kontanters roll, eftersom båda skulle vara lagligt betalningsmedel och former av centralbankspengar. Syftet med den föreslagna förordningen om den digitala euron är att säkerställa att en framtida digital euro skulle ge människor och företag ytterligare en möjlighet att betala digitalt med hjälp av en allmänt accepterad, billig, säker och motståndskraftig form av offentliga pengar var som helst i euroområdet.

ECB ger stöd och bistår med teknisk kompetens i lagstiftningsprocessen. Eurosystemet kommer att anpassa utformningen av den digitala euron efter vad som framkommer i överläggningarna om lagstiftningen.

Efter att Europeiska unionens råd antog sin ståndpunkt om lagförslaget den 19 december 2025 och Europaparlamentet sin ståndpunkt om europaketet den 9 juli 2026 har trepartsförhandlingar mellan Europeiska kommissionen, parlamentet och rådet nu inletts.

Eftersom EU-ledare har uttryckt önskemål om att förberedelserna ska skyndas på förväntar sig Eurosystemets experter att trepartsförhandlingarna inte ska dra ut på tiden och att lagstiftningen kommer att antas före utgången av 2026.

ECB-rådet kommer inte att fatta något beslut om huruvida den digitala euron ska ges ut förrän förordningen om införande av en digital euro har antagits.

19. Hur utarbetas regelverket för den digitala euron?

Eurosystemet utvecklar utkastet till regelbok i nära samarbete med representanter för den europeiska marknaden för massbetalningar genom Rulebook Development Group (RDG).

RDG, som består av högt uppsatta företrädare för europeiska organisationer som representerar både utbuds- och efterfrågesidan på den europeiska marknaden för massbetalningar, arbetar utifrån de val av utformning för den digitala euron som redan har godkänts av ECB-rådet.

Inom denna grupp har särskilda arbetsgrupper bildats som fokuserar på olika delar av regelverket som kräver särskilda sakkunskaper.

I juni 2025 överlämnades ett utkast till regelbok för den digitala euron till RDG för samråd med marknadsaktörer, och det samrådet pågick fram till slutet av oktober 2025. Från november 2025 till april 2026 gick Eurosystemet igenom de åsikter som inkommit, beslutade om uppföljningsåtgärder och gjorde ändringar i regelboksutkastet. I juli 2026 släpptes ett nytt interimistiskt utkast till regelbok ut på marknaden.

Regelverket kommer att anpassas om diskussionerna mellan medlagstiftarna skulle leda till ändringar i det europaket, som Europeiska kommissionen lade fram förslag till i juni 2023. En första slutgiltig version av regelboken för den digitala euron kommer att tas fram efter att europaketet har antagits.

Mer information i regelboken för en digital euro.

20. Skulle digitala euro kunna bli programmerbara pengar?

Programmerbara pengar är en digital form av pengar som används för ett fördefinierat ändamål, t.ex. kuponger, med begränsningar för var, när och med vem de kan användas.

Som också nämns i Europeiska kommissionens förslag till förordning om den digitala euron skulle den digitala euron aldrig vara programmerbara pengar, men den skulle kunna underlätta villkorsstyrda betalningar (t.ex. om en kund köper något online och väljer möjligheten att betala vid leverans).

21. Skulle man behöva betala några avgifter för att använda den digitala euron?

Som kollektiv nyttighet skulle basanvändning av den digitala euron vara gratis för enskilda användare.

Banker och andra betaltjänstleverantörer skulle kunna erbjuda sina kunder ytterligare tjänster för digitala euro som de kan ta betalt för. Sådana mervärdestjänster skulle kunna göra den digitala euron ännu mer attraktiv för användare, t.ex. genom villkorsstyrda betalningar. Dessa skulle kunna göra det möjligt för kunderna att handla säkrare online, där pengar endast överförs när leveransen av produkten har bekräftats, vilket minskar risken för bedrägerier och förenklar återbetalning.

22. Hur hänger andra paneuropeiska betalningsinitiativ samman med den digitala euron?

ECB välkomnar initiativ på den europeiska marknaden som sträcker sig bortom nationella marknader.

Den digitala euron bör göra det möjligt för nationella och regionala system att expandera över olika användningsområden och över gränserna. Detta skulle göra det lättare, bredare och effektivare att acceptera lösningar i den europeiska privata sektorn tack vare harmoniserade standarder. Europeiska betaltjänstleverantörer kan dra nytta av dessa möjligheter, främst genom ökad geografisk räckvidd och användningsfall som inte tidigare betjänats.

Utformningen omfattar möjligheten att integrera privata lösningar genom t.ex. eventuell co-badging på fysiska kort och befintliga digitala plånböcker. På detta sätt skulle banker och betaltjänstleverantörer kunna erbjuda funktioner för betalning i digitala euro genom kanaler och gränssnitt som konsumenterna redan känner till och är trygga med, vilket skulle ge en enkel betalningsupplevelse, och användarna skulle inte behöva anpassa sig till helt nya betalningsverktyg. Samtidigt skulle leverantörerna kunna fortsätta att differentiera sig genom mervärdestjänster och innovation i de delar som kunderna ser. I båda fallen skulle den digitala euron kunna vara den ”reservlösning” som gör att man kan nå hela Europa, samtidigt som nationella och regionala system, där sådana finns, kan finnas kvar på marknaden.

23. Skulle betaltjänstleverantörer få ersättning för distribution av den digitala euron?

Eurosystemet förespråkar en ersättningsmodell som skulle ge rättvisa ekonomiska incitament för alla parter som är involverade i den digitala eurons ekosystem. För banker och andra betaltjänstleverantörer bör ersättningsmodellen täcka de operativa kostnaderna för distribution av den digitala euron.

Precis som med andra betalningssystem bör betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron kunna debitera handlare för de här tjänsterna. Priserna för handlare och betaltjänstleverantörer skulle begränsas genom ett tak, enligt Europeiska kommissionens europaket.

Precis som vid tillverkning och utgivning av sedlar skulle Eurosystemet stå för kostnaderna för att upprätta ett system och en infrastruktur för den digitala euron. Eurosystemet skulle dessutom sträva efter att minimera ytterligare investeringskostnader för betaltjänstleverantörerna genom att återanvända befintlig infrastruktur så mycket som möjligt.

24. Skulle den digitala euron kunna utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten genom att banker ställs utanför?

Vårt finansiella system, med banksystemet i centrum, fungerar väl, och Eurosystemet vill bevara den viktiga funktion som bankerna fyller för att säkerställa effektiv kreditförmedling till ekonomin.

ECB har gjort följande val avseende utformningen av den digitala euron för att minimera potentiella hot som den digitala euron skulle kunna innebära för det finansiella systemet.

• Användarna skulle endast kunna ha ett begränsat belopp digitala euro på sitt konto. Detta skulle förhindra alltför stora utflöden av bankinlåning och bidra till att bevara stabiliteten i vårt finansiella system, även i kristider.
• Användarna ska kunna koppla sin e-eurokonton till ett bankkonto och därmed kunna göra och ta emot betalningar över den övre gränsen för innehav utan att behöva fylla på sitt konto för digitala euro i förväg eller tömma det om gränsen överskrids (förutsatt att det finns pengar på det kopplade bankkontot).
• Precis som med kontanter i plånboken skulle ingen ränta betalas på de digitala euro som användarna har på kontot för digitala euro.

Efter en begäran under lagstiftningsförhandlingarna gjorde ECB en teknisk analys där man uppskattade de potentiella effekterna av olika hypotetiska innehavsbegränsningar. Denna analys bekräftade att användning av digitala euro för dagliga betalningar inte skulle skada den finansiella stabiliteten och, med tanke på att medlagstiftarna begärde att man skulle testa olika hypotetiska innehavsgränser på upp till 3 000 euro per person, skulle den inte heller skada den finansiella stabiliteten i euroområdet, ens i ett högst osannolikt och extremt konservativt krisscenario.

25. Skulle den digitala euron göra betalningar i Europa mer sårbara för cyberangrepp?

Precis som för andra digitala infrastrukturer skulle den digitala euron kunna vara ett mål för cyberangrepp. För att minska denna risk skulle utformningen av den digitala euron använda den senaste tekniken för att skapa en cyberresilient och framtidssäker miljö. Vid utformningen av cybersäkerhetskontrollerna använder ECB beprövad praxis inom Eurosystemet från andra marknadsinfrastrukturer och regelbundet planerade tester med simulerade attacker.

Q26. Hur skulle den digitala euron vara annorlunda än stablecoins och kryptotillgångar?

Digitala euro skulle vara centralbankspengar, utgivna och garanterade av Eurosystemet, som består av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i euroområdet. Precis som eurosedlar och euromynt skulle de vara lagligt betalningsmedel, vilket betyder att alla skulle kunna använda dem för betalningar. Som centralbankspengar och kollektiv nyttighet skulle de vara stabila och tillförlitliga. Man kan alltid lita på att en digital euro är värd en euro.

Stablecoins skapas av privata företag. De garanteras inte av en centralbank eller en offentlig myndighet. Deras värde beror på hur väl företaget förvaltar sina reserver och finanser, och det kan påverkas av faktorer utanför deras kontroll. Det betyder att deras stabilitet inte är lika säker som för euron.

Kryptotillgångar, som bitcoin eller ether är återigen annorlunda. De backas inte upp av någon institution och har inget underliggande värde. Deras priser kan gå upp och sjunka kraftigt, och det finns ingen organisation som bär ansvaret om de förlorar sitt värde.

Se vår förklaring Vad är bitcoin?.

27. Hur mycket skulle projektet för en digital euro kosta Eurosystemet?

Att investera i den digitala euron är avgörande för att säkerställa att vår valuta och betalningssektor förblir ändamålsenliga i den digitala tidsåldern.

Vissa komponenter i den digitala euron, som betalningsavveckling, skulle utvecklas internt inom Eurosystemet. För andra, som offlinetjänster, har vi upprättat ramavtal med externa leverantörer. Ramavtalen inbegriper inga betalningar och innehåller skyddsåtgärder som gör det möjligt att anpassa omfattningen efter eventuella ändringar i lagstiftningen.

De totala utvecklingskostnaderna, som omfattar både externt och internt utvecklade komponenter, beräknas uppgå till 1,3 miljarder euro, medan de årliga driftskostnaderna beräknas bli omkring 320 miljoner euro per år från det att e-euron börjar ges ut. Eurosystemet fortsätter förberedelserna som svar på uppmaningar från euroområdets ledare att snarast möjligt vara redo för en eventuell utgivning. Den nödvändiga lagstiftningen har dock ännu inte antagits. Arbetet är därför uppbyggt i moduler för att möjliggöra en gradvis utvidgning och begränsa de ekonomiska åtagandena.

Eurosystemet skulle bära kostnaderna för inrättandet av ett system och en digital infrastruktur för den digitala euron, precis som för tillverkning och utgivning av eurosedlar, som, precis som den digitala euron, är en kollektiv nyttighet. Liksom för sedlar skulle dessa kostnader täckas av seigniorage (den inkomst ECB tjänar från att ge ut pengar) även om innehaven av digitala euro vore små jämfört med utelöpande sedlar. ECB ämnar hålla kostnaderna låga genom att återanvända befintlig infrastruktur så mycket som möjligt men samtidigt leverera en digital euro som ger värde åt konsumenter och handlare.

I och med att den digitala euron vore en kollektiv nyttighet skulle den vara kostnadsfri för grundläggande användning för konsumenter och vara kostnadseffektiv för europeiska handlare. Eurosystemet skulle inte ta ut eller dra nytta av några avgifter för transaktioner i digitala euro.